Analys | Blockpolitika/strong>

Det påpekas ofta, och med rätta, att Almedalen är en arena helt anpassad för partipolitiska utspel. Sommarens nyhetstorka som gör att medierna tackar, tar emot och villigt publicerar. Detta betyder dock inte att utspelen är innehållslösa eller saknar inrikespolitiska konsekvenser. Ibland snarare tvärtom: om avsikten är att ge så stor spridning som möjligt så väntar man givetvis tills kamerorna är riggade och bandspelarna rullar.

Så hade givetvis socialdemokraterna och miljöpartiet gjort upp om sin gemensamma avsiktsförklaring om FRA-lagen – den ska rivas upp efter nästa val och en ”bred parlamentarisk utredning” ska se över Sveriges behov av signalspaning – redan innan partiledarna landsteg på Gotland. Men utspelet visar också att partiledarna gjort upp om mer än så.

Mona Sahlin (s) och Maria Wetterstrand (mp) var då de presenterade förslaget noga med att säga ”vi tycker” och ”vårt”. Samtidigt antyder allt fler framträdande representanter för de båda partierna att ett gemensamt regeringsprogram hägrar inför nästa val.

Socialdemokraterna seglar i opinionsmässig medvind och är enligt SCB:s senaste mätning bara fem procentenheter från ensam majoritet i riksdagen. Samtidigt visade partiets egen utvärdering efter den svidande förlusten 2006 att alliansens enade fasad gynnande de borgerliga partierna. Socialdemokraterna är ett parti som ser Rosenbad som sitt självklara hem. Om vindarna skulle vända visar partiet nu att det hellre tar in en inneboende än återigen blir hemlöst.

FRA då? Regeringen vet att den om avlyssningsopinionen håller i sig har gett motståndarsidan ett mäktigt slagträ att svinga i debatten och försökte vifta bort det hela. Försvarsminister Sten Tolgfors (m) kallade vallöftet en ”uppgörelse av tomhet”.

Vänsterpartiet tycks hamna utanför det oppositionsblock som nu formeras, sannolikt beroende på att socialdemokraterna är förvissade om att det aldrig skulle fälla en rödgrön regering till förmån för en blå.

Istället för att kommentera vad det skulle göra i en framtida regeringsställning fick det rikta kritik mot de övriga oppositionspartiernas uppgörelse tillsammans med högröstade men helt mandatlösa Piratpartiet. Kritiken, om att miljöpartiet sviker sitt löfte om att FRA inte under några omständigheter ska få bedriva allmän avlyssning – det som nu ska utredas – var säkert befogad. Men den kom från ett parti som för närvarande ser alltmer marginaliserat ut.