När den senaste WTO-rundan inleddes 2001 i Doha i Qatar dominerade stora ord om hur frihandel ska kunna spela en stor roll för att "sprida ekonomisk utveckling och minska fattigdomen i världen". Doha-rundan har därför kommit att kallas "utvecklingsrunda" och till en början var förhoppningarna på en mer rättvis handel stora.

Men efter åratal av sega förhandlingar tycks nu de stora orden om fattigdomsbekämpning ha fått gett vika för realpolitik. USA och EU verkar inställda på att behålla sina jordbrukssubventioner i stort sett intakta medan de kräver att fattiga länder minskar sina skatter och tullar på import av industrivaror. Trots att dessa avgifter har till syfte att skydda jobb och bygga upp inhemska industrier i u-länderna kräver EU att fattiga länder genomför långtgående liberaliseringar.

– Jag tror inte detta är en överdriven eller oresonabel begäran från oss, säger Peter Mandelson, EU: s handelskommissionär.

Handelsministrarna och tjänstemännen som nu samlas i WTO: s huvudkvarter i Genève diskuterar två långa och mycket komplexa dokument om jordbruk och handel med så kallade icke-jordbruksprodukter.

I dokumentet som handlar om marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter föreslås att utvecklingsländerna genomför den största minskningen av avgifterna på import av varor någonsin under dessa frihandelsförhandlingar. Medan världens rika länder menar att minskningen är nödvändig för att skapa en fri handel är många u-länder kritiska och vill införa en lång rad undantag.

Även om undantag för vissa varor införs menar många organisationer som verkar mot fattigdom att dokumentet är anpassat till de rika ländernas intressen.

– Utvecklingsländer pressas fortfarande att öppna sina marknader, trots de risker det medför, medan de rika länderna inte tar itu med sina jordbrukssubventioner, säger John Hilary, chef för den brittiska organisationen War on Want.

- Om det avtal som nu ligger på bordet antas riskerar miljontals av världens fattigaste att förlora sina jobb och kastas ut i fattigdom. Ministrarna bör lämna förhandlingarna innan de orsakar långsiktig skada för världens fattigaste, säger han.

Inom förhandlingarna om jordbruket har EU sedan tidigare lovat att skrota sitt kritiserade exportstöd till jordbruksexport. Detta är ett bistånd till unionens bönder som säljer sina produkter utomlands. Men EU har fortfarande inte tagit itu med det inhemska stödet till jordbruket, som omfattar hela 53 miljarder euro per år.

Detta stöd anses inte snedvrida handeln enligt de kriterier som satts upp av WTO. Men stödet gör det möjligt för europeiska bönder att sälja sina varor till priser som producenter i andra länder inte kan konkurrera med. Stödet har därför beskyllts för att medverka till att billiga produkter från EU säljs till underpriser i många delar av världen och därmed konkurrerar ut producenter i fattiga länder.

USA stödjer sitt jordbruk på ett liknande sätt med 55 miljarder dollar per år och den senaste jordbrukspropositionen i USA lämnar öppet för att ytterligare öka stödet till det inhemska lantbruket.

En färsk analys från Genève-avdelningen av Institute of Agriculture and Trade Policy menar att Doha-rundan har misslyckats med att ta fram förslag för en handel som skapar jämlika villkor som gynnar världens fattiga.

"Doha-rundan 2008 är radikalt annorlunda än den vision som framställdes 2001", skriver analysens författare Carin Smaller.

"Den senaste förhandlingstexten om jordbruk och icke-jordbruksprodukter är en komplicerad röra, som reflekterar kommersiella intressen snarare än att vara en vision för att reformera WTO. Den ideologiska besattheten med handelsliberalisering, som är drivkraften till att komma överens om ett avtal, tillsammans med många länders djupa oro för att liberalisering av handeln kanske inte är så fantastiskt, åtminstone inte för alla länder och alla sektorer, har gett förhandlingarna en nästan farsartad prägel", skriver Institute of Agriculture and Trade Policy.