USA anklagade Kina och Indien för att vara överdrivet försiktiga när det gäller att öppna sina gränser för import av en rad varor - från livsmedelsprodukter till kemikalier och bilar. Många utvecklingsländer menade å sin sida att USA:s och Europas jordbrukssubventioner tvingar bort deras bönder från marknaden, så att den lokala livsmedelsproduktionen minskar och länderna riskerar att drabbas hårt vid plötsliga prisstegringar.

Kinas representant i WTO sa att USA:s krav på utvecklingsländerna var "ett pris som är högt som himlen". Indiens handelsminister Kamal Nath menade att USA vill gynna de stora amerikanska företagen i jordbrukssektorn, medan utvecklingsländer som Indien vill försäkra sig om att skydda böndernas levebröd.

På torsdagen sa Nath till journalister i New Delhi att USA tvingade fram dödläget i en fråga som inte gällde handel utan böndernas levebröd. Brytpunkten i förhandlingarna kom i diskussionerna om vilka villkor som skall gälla för att länder ska få upprätta tillfälliga importtullar. Indien och Kina ville att länder ska få göra det vid en 10-procentig ökning av importen av en vara, medan USA ville att det ska krävas en 40-procentig ökning.

Den indiska regeringens inställning har fått stöd av branschorganisationer i landet.

- Det är nedslående att samtalen bröt samman på grund av ett rimligt villkor som behövs för att säkra miljontals småbönders möjlighet att tjäna sitt levebröd. Även Indiens förslag om tio procent var mycket liberalt, säger R. Gopalakrishnan, direktör vid Tata Sons Ltd. Gopalakrishnan uttalade sig i egenskap av ordförande för en kommitté om handelsavtal som har tillsatts av den indiska branschorganisationen Confederation of Indian Industry.

Förhandlingsrundan om ett nytt internationellt handelsavtal inleddes i Qatars huvudstad Doha 2001 och har kallats Doharundan.

WTO har 153 medlemsländer och organisationens syfte är att skapa förutsättningar för regelbaserad och rättvis internationell handel. Under Dohaförhandlingarna skulle de fattiga ländernas problem hanteras genom specialbehandling när det gäller minskning av importtullar.

Det sades också att de rika länderna skulle minska sina importtullar relativt sett mer än de fattiga länderna. Men det har inte skett och det verkar inte sannolikt att det kommer att ske inom en snar framtid. Att USA lade skulden för förhandlingarnas sammanbrott på Indien och Kina speglar bara de förändrade ekonomiska förhållandena i världen. Desto viktigare var att de rika nationerna inte kunde "köpa" några utvecklingsländer, vilket har skett många gånger i tidigare förhandlingsrundor.

Den senaste rundan har pågått i nästan sju år. Två tidigare förhandlingsrundor, Tokyorundan och Uruguayrundan, pågick sex respektive sju år. Skillnaden den här gången är att utvecklingsländerna har varit enade hela vägen.

Utvecklingsländer - från de ekonomiskt framgångsrika länderna Kina och Indien till små och sårbara länder i Afrika söder om Sahara - har hållit ihop och vägrat att ge efter för USA, EU och Japan.

Man ville sluta specialavtal med enskilda länder, men det blev inget av det. Man kom med morötter. De avvisades. USA och Europa erbjöd sig att överväga fler tillfälliga arbetsvisum för utbildade yrkespersoner, vilket Indien har krävt under en tid.

En visst hopp väcktes den 22 juli, då WTO:s generaldirektör Pascal Lamy antydde att det rörde sig framåt i handelsministrarnas samtal, och att USA och EU skulle skära ned på sina jordbrukssubventioner samtidigt som utvecklingsländerna skulle minska sina importtullar. Men en vecka senare stod det klart att samtalen skulle misslyckas.

- Jag är glad att man inte lyckades splittra utvecklingsländerna, men jag är inte glad åt att förhandlingarna misslyckades, säger Biswajit Dhar, ordförande för centret för WTO-studier vid det prestigefyllda Institute of Foreign Trade i New Delhi.

Biswajit Dhar säger att sammanbrottet innebär ett stort hot mot multilateralismen i världshandeln.

- I WTO har varje medlemsland en röst som inte är beroende av dess storlek eller omfattningen av dess internationella handel. Det innebär att de stora och inflytelserikas vilja inte är lag och därmed är det bra för små utvecklingsländer.

Sedan Uruguayrundan avslutades har minst 80 bilaterala handelsavtal slutits, och WTO beräknar att antalet kan stiga till 400.

Biswajit Dhar menar att de rika länderna varken vill ha rättvisa konkurrensvillkor eller omfattande reformer av det internationella handelssystemet, trots att de hävdar motsatsen. Men vissa andra bedömare menar att den inställning som de starka utvecklingsländerna - Kina, Indien och Brasilien - hade till minskade jordbrukssubventioner i väst inte kommer att hjälpa små utvecklingsländer som importerar livsmedel.

- När matpriserna stiger ytterligare i USA och Europa kommer många fattiga länder som är beroende av import att drabbas svårt, vilket kan leda till mer fattigdom, sociala spänningar och politisk oro, säger T.K. Bhaumik vid Indiens handelskammare.

T.K. Bhaumik menar att förhandlingarna var som ett spel där deltagarna har olika förutsättningar.

- De rika beter sig som mobbare, men de framväxande utvecklingsländerna är inte precis några änglar som gör allt för att förbättra förhållandena för sina småskaliga bönder. Vi bör inte gråta några krokodiltårar, och vi bör inte ha allt för ambitiösa mål vad gäller minskningen av jordbrukssubventioner i väst.