Alltihop började med att bröderna Zac och Ethan Holtzman kände för att göra något roligt och annorlunda. De hade spelat ihop länge och bestämde sig för att de ville spela kambodjansk pop från 60-talet. Letandet efter en sångerska började med en rad besök på karaokebaren Dragon House Bar i Long Beach, Los Angeles där de bor. Där finns en av de största grupperna av kambodjaner där utanför hemlandet.

Till repetitionerna bjöd de in en rad olika sångerskor som kom dit med sina skumma pojkvänner som sålde marijuana. Men egentligen hade de redan bestämt vem de ville ha. Chhom var redan en kändis i den kambodjanska världen, men hon talade inte engelska. Bröderna hade gett henne en inspelning där bandet spelade covers. Hon sa ja till att komma men dök inte upp.

– Jag tänkte att det kommer inte att hända, säger Chhom och ler. Men jag lyssnade på musiken och jag frågade mina vänner och de tyckte att jag skulle gå dit.

Så Chhom Nimol kom en dag. Då tystnade alla andra sångerskor och försvann snabbt.

I början av samarbetet blev det covers men nu börjar Chhom vänja sig vid att göra egna låtar och på den senaste skivan Venus on Earth finns det låtar både på engelska och khmer.

– Vi skriver oftast låtarna tillsammans, berättar Zac, och fortsätter:

– Jag skriver texten och sedan översätter vi dem till khmer. Till exempel handlar Seeing Hands om relationen mellan en man, som symboliserar människorna, och en kvinna som är moder jord. Han har varit våldsam mot henne och hon kommer därför att släppa lös sina krafter mot honom. Det kommer nog att dröja länge innan hon går på date igen!

– En annan sång som heter Monsoon är en ballad som jag skrev när vi var i Kambodja. Den handlar om flickorna som dansar och sjunger på barer. De ger utlänningarna rosor vikta av parfymerade servetter som en gest och det tycker jag är mycket symboliskt för landets själ, säger han.

Vid ett tillfälle blev de inbjudna att spela på en fest i Lowell, där det bor runt 50 000 kambodjaner – fler än i Long Beach. Det var roligt att spela där tycker de, men ännu roligare var det att spela i Kambodja som de gjorde under en månad för olika NGO:s. Det var ett samarbete med Cambodia Living Arts och det gjorde det möjligt för dem att arbeta med barn.

Med på resan fanns också dokumentärfilmaren John Pirozzi som gjorde filmen Sleepwalking through the Mekong som handlar om bandet. John hann även träffa Linda som bodde i Phnom Pen och låten Tiger Phone Card handlar om kärlek mellan två kontinenter. Låten skrevs innan Linda hade kommit till USA och paret hann både flytta ihop, skilja sig och sedan förlova sig!

Man kan ju undra varför det är så många som blir kära i någon från andra sidan jorden?

– Det är som att man öppnar sina ögon när man reser iväg någon annan stans, tycker Ethan, allt är nytt och man blir mycket öppnare. Man kanske också har större förmåga att älska någon när man är så långt bort från sin egen verklighet.

Finns det då någon plats för ”traditionell världsmusik” när band som Dengue Fever blandar pop och traditionellt?

– Det finns massor av plats för stora orkestrar och akustisk musik och kokosnötter och allt det där. Jag tror inte att det kommer att försvinna, säger Zac.

– Det finns de med rent blod och så vi som är en sorts blandrashund. Det finns inga motsägelser där. Jag har aldrig gillat skivorna man får i handen när man ber om musik från det landet man är turist i. Snarare har det alltid varit intressant med den musik som gatumusikanterna spelar med en gammal Casio. Det är där det genuina ligger.

5 Nyfiken på kambodjansk 60-talspop? Ett tips är samlingsskivan Cambodian Rocks.