Hjärtskärande bilder möter oss i tidningarnas och tv-kanalernas vädjan om hjälp till dessa arma. Skelettmagra barn. Unga kvinnor som tvingats till prostitution. Tvingats av sina egna fattiga familjer. Eländet sköljer över oss och vi kan inte blunda. Inte glömma bilderna eftersom vi vet att de är sanna. Vi försöker bistå med pengar genom olika insamlingar.
Fattigdomen finns där och vi ser den. Men på ett annat plan är den en stor lögn. De eleganta, välbetalda FN-tjänstemännen påstår att det är näst intill omöjligt att bekämpa en världsomspännande fattigdom. Deras förklaringar är en avgrundslögn. Som de sänder ut från sina konferenser och lyxhotell. Samma lögn år efter år. Tror sig dupera oss med sin bisarra matematik kring produktion och vinster.
Vi producerar på denna planet födoämnen, kläder och byggmaterial i överflöd. Som uppenbart borde räcka åt alla. Vi kan producera det dubbla om vi så vill. Här råder ingen som helst brist. Inte ens på vatten som vissa dårar påstår.
De 'fattiga' länderna är i nuet och sedan urminnes tider oändligt rika på råvaror. I verklig mening rika länder. Afrikas diamanter, Latinamerikas gruvor, västasiens olja och Indiens bördiga jord - slätterna kring Ganges skulle kunna försörja halva planeten med jordbruksprodukter. Denna slösande rikedom betraktas hos oss aldrig som invånarnas egna tillgångar. Västs media förtiger att råvarorna stulits av västliga företagare och deras koncerner. En del har som mutor givits deras inhemska kontakter. Dessa 'fattiga' länders förrädiska elit.
Västvärlden har resurser att ge lån till de länder som behöver lyfta sitt jordbruk och sin industri i egen regi. Låna ut på vettiga villkor. Inte som nu via Världsbanken eller Internationella Valutafonden. Förnuftigt sett borde vi slussa lånen och hjälpen direkt till medborgarna. Förbi den stöldbenägna 'eliten'.
Vår värld är dock icke rationell utan tragiskt fången i ett ekonomiskt system som inte fungerar. Ett ekonomiskt system som fordrar vinst innan vinst är möjlig. En rationell världsekonomi hade kunnat vänta in vinsterna, kunnat beräkna tid och möjligheter.
En rationell världsekonomi har inga fattiga. Producerar inte fattigdom. Nu det absoluta vanvettet; vi har således råvaror, arbetskraft och teknik nog att väl försörja alla planetens invånare men det rådande ekonomiska systemet tillåter oss icke detta. Kapitalägarna stirrar sig blinda på snabba vinster. Och bygger upp arméer, poliskårer och fängelser för att skydda denna vinst. Avlönar legoknektar. Ett växande våld.
Lånen som u-länderna beviljas av Världsbanken, under vackert tal om investeringar i skolor och sjukvård, stjäls i dag obarmhärtigt av landets 'elit'. Befolkningen har så att återbetala lånen - och räntorna - under enorma uppoffringar med än värre fattigdom som följd.
De fruktansvärda bilderna på hungrande människor som skrämmer oss så - den än värre verkligheten bakom - borde väcka vår vrede. Inte medlidande till gåvor och insamlingar, men vrede. I den förnuftiga världen blir dessa människor välmående och skaffar sig tillgång till utbildning, bostäder och arbete. I den världen utnyttjar de själva sina länders
resurser. Men denna förnuftets värld förnekas oss. Vår vrede tystad av alla lögner.
Förnuft utbytt mot insamlingar och allmosor.