1994 fastnade hon i tullen på Bangkoks flygplats med 6,8 kilo heroin i ett lönnfack i resväskan. Planterat, menar hon själv. Men det skrattade bara de thailändska tullpoliserna åt. Hon skulle vara tacksam om hon slapp dödsstraff för brottet, menade de.
Historien ledde till ett stort medieuppbåd hemma i Sverige. Att en ung kvinna med överklassbakgrund ertappas med ett rekordstort narkotikainnehav hör inte till vanligheterna. Och historien blev inte sämre av att hennes far arbetade på utrikesdepartementet. I Diplomatdottern hör vi för första gången hennes egen berättelse, återgiven av Tina Frennstedt, nyhetschef på SvD.
Diplomatdottern är obligatorisk läsning för Thailandsresenären. Dels för att för egen del känna till riskerna med att smuggla ut droger ur landet. Dels för att man som sorglös turist kanske bör ägna en tanke åt de hundratals dödsdömda turister som bor på landets fängelser eller de människor som avrättats utan rättegång som ett led i kampen mot droghandeln.
Och för att få en inblick i den ovärdiga behandling av fångarna och de rena människorättskränkningar som försiggår inom fängelsernas murar. Berättartekniskt hade dock boken vunnit på att ha skrivits i första person.