Kändiskomikerna som syns i teve är bara toppskiktet på en livaktig rörelse. Det finns också en härlig korpliga, intygar Jacob Stålhammar, själv ståuppkomiker på rookienivå.

Han tycker att ståuppkomiken är en enkel och ärlig underhållningsform.

– Antingen skrattar folk eller inte. Folk ljuger om allt möjligt i alla situationer nu för tiden. Men de fejkar inte ett asgarv, då hamnar de på anstalt, säger Jacob Stålhammar, som är 41 år, och annars arbetar som psykolog och ljudtekniker.

Något annat som kännetecknar ståuppkomiken är att publiken aktivt deltar i föreställningen.

– Det är det som är skillnaden från teatern. Du tilltalar publiken, frågar publiken, och publiken får säga grejer. Det är ungefär som sagoberättande, då barnen fyller i de bitar de kan.

Väldigt vanligt är det också att komikern skämtar om sig själv och sin egen person.

– Det är en trend att agera ut. I det kommer personen in. Det är också lättare att improvisera om du utgår från dig själv.

Däremot är förstås inte allt som komikern berättar sant.

Men Stålhammar tycker det är viktigt är att det man presenterar är trovärdigt. Publiken måste tro att det är sant. Bra ståuppkomik måste dessutom vara originell. Helst ska komikern inte använda andras material, tycker Stålhammar. Att få ihop ett eget bra material kan ta väldigt lång tid.

– Tre minuter är en lång tid att vara rolig på. Målet är att få ihop 40 minuter bra material. Då Steve Martin gett ut sin första skiva tyckte folk att ”det här var ju bra, gör en till”. Men de tänkte inte på att det tagit otroligt lång tid för honom att hitta materialet genom att uppträda inför publik.

Jacob Stålhammar har som ljudtekniker skött ljudet åt bland andra Håkan Hellström och Jens Lekman. Under Lekmans turné förra året uppträdde den amerikanske ståuppkomikern Todd Barry som uppvärmning.

– Det var samma grej varje kväll, men med små variationer. Han tog ut svängarna och var bra hela tiden. Men det fungerade sämre när publiken var full.

Förra året debuterade Stålhammar själv som ståuppkomiker, på klubben Bajsnödigt, som tar in helt oerfarna förmågor.

På rookieklubbar får nybörjare uppträda. Dessutom kan mer erfarna komiker få testa nytt material. Ofta är det gratis inträde så att de ska våga experimentera och inte känna sig tvungna att ta säkra kort för en otålig publik.

Robert Larsson, 25 år, är arrangör till ståuppklubben Kul på svenska, som under sommaren och hösten håller till på Brasserie Ferdinand. Han berättar att ståuppkomiken har ökat mycket den senaste tiden, men att Göteborg fortfarande är underutvecklat.

– Stockholm är hästlängder bättre. När du är där och uppträder så är det fullt i lokalen. Det är som att gå på en spelning. Det kommer folk avsett om det är några kända namn eller inte.

Larsson berättar att det aldrig funnits så många rookies inom ståuppkomiken som nu. Ökningen beror på teve och Björn Gustavsson.

– Du får mycket uppträdanden och det är lätt att vara ny. I Stockholm finns ett ställe som heter Big Ben. Förut kunde publiken vara några alkisar som satt och sov. Men nu är det ofta fullsatt och mest ungdomar.

Robert Larsson var tidigare sångare i hardcorebandet Smackdown. Ståuppscenen har många likheter med musikscenen. Många glada amatörer uppträder för ärans, inte pengarnas skull, och oftast helt utanför massmedias intresse.

– Det påminner en del om punken. Det är samma sak. Ringa runt och fixa spelningar. Repa. Du blir bättre ju längre du håller på.