Barnen på bomullsfälten i södra Uzbekistan är barhuvade och barhänta – det krävs flinka fingrar för att lirka de mjuka vita bollarna ur de vassa kronbladen snabbt nog att nå dagskvoten. Runt kroppen bär barnen stora tygsärkar som de samlar bomullen i. Normen för barn är 20 kilo per dag, för studenter 30 kilo.

– Det här är första dagen jag jobbar, de har sagt till oss att vi måste samla mycket bomull, säger en 11-åring från skola nummer 126 i Utjinregionen, i en intervju med nyhetssidan Ferghana.ru.

Bomullsskörden tar mellan en och två månader och genomförs sedan Sovjettiden genom att staten helt enkelt rekvirerar arbetskraft från den offentliga sektorn, och elever och studenter utanför huvudstaden Tasjkent. Men den relativt omfattande sociala omsorg och satsningar på regional utveckling som präglade Sovjetunionen har den uzbekiska regimen avskaffat.

En anonym ryskalärare berättar att klassföreståndare bötfälls med 2 000 uzbekiska sum, cirka 10 kronor (en läraer har en månadslön på omkring 850 kronor), för varje dag en elev uteblir från arbetet. Föräldrar som har råd köper ofta sina barn fria eller mutar läkare att skriva ut sjukintyg.

Uzbekistans ekonomi är kraftigt beroende av bomullsexporten – omkring en miljard US-dollar sägs komma från försäljningen. Men trots dessa inkomster, och de från gas- och mineralexporten uppskattas hälften av befolkningen leva under fattigdomsgränsen på motsvarande 15 kronor om dagen.

I somras varnade först brittiska och därefter amerikanska uppköpare den uzbekiske presidenten Islam Karimov för att fortsätta sina "förskräckliga övergrepp" mot barn. Och den 12 september överraskade Uzbekistan omvärlden genom att kungöra att de ska genomdriva två FN-konventioner mot barnarbete som de skrev under i april och erkände därmed för första gången att barnarbetet är verklighet.

Men löftena till trots så fortsätter alltså barnutnyttjandet. På sajten Ferghana.ru, som följer utvecklingen noga, spekulerar skribenter i huruvida regeringen faktiskt skulle vilja avskaffa åtminstone de yngsta barnens slavarbete. Vissa tror att regionala ledare och fabriksägare fortsätter upplägget för att de tjänar på det, och att staten är för svag för att genomdriva beslutet.

I slutet av september meddelade stora butikskedjor som Wal-Mart och H&M att de bojkottar uzbekisk bomull, som sys upp i Asien men till en tredjedel hamnar i kläder i Europa.

Trots kritiken säger sig många uzbeker patriotiskt stödja bomullsindustrin, som en nationell prioritet.

– Jag tycker inte att det är några problem att studenterna i utbyte mot gratis studier och skolmat får gå ut och plocka bomull några veckor om året, säger en ung man på god engelska, och tillägger att studenterna har disco varje kväll i skolorna de bor i under skörden.

Men högre utbildning är avgiftsbelagd i Uzbekistan och skolbarn får stå för transporten till fälten själva och avstår från maten som kostar extra om de inte når normen, enligt Ferghana.ru.

Människorättsorganisationer hävdar också att bomullsplockarna, som arbetar utan skyddsutrustning, via dammet från fälten får i sig giftiga kemikalier. Bomull är också en av världens törstigaste grödor – cirka tre liter vatten krävs för varje bomullsknopp. Den massiva och ineffektiva konstbevattningen från floder i Uzbekistan och Kazakstan har lett till uttorkningen av Aralsjön, en av världens största miljökatastrofer.