Klassmotsättningar roten till konflikten i Thailand
Analys/De regeringsfientliga demonstrationerna i Bangkok fortsätter och situationen har förblivit spänd efter de våldsamma kravallerna i förra veckan. Den stora frågan är dock hur motsättningarna mellan delar av landets urbana medelklass och de fattiga ska kunna lösas.
I närmare fem månaders tid har den regeringsfientliga konservativa gruppen Folkalliansen för demokrati, PAD, genom gatuprotester försökt få bort den regering som numera leds av premiärminister Somchai Wongsawat.
Somchai företräder, precis som den förre premiärministern Samak Sundaravej – som nyligen tvingades avgå, partiet PPP. Partiet är en nybildning av den störtade premiärministern Thaksin Shinawatra parti TRT, som vann det första demokratiska valet i landet efter militärkuppen 2006.
De gulklädda PAD-demonstranterna planerar att på måndagen anordna en demonstration för att protestera mot polisens påstådda brutalitet i samband med de kravaller som bröt ut i huvudstaden i tisdags. Två människor dödades och 400 människor skadades i samband med upploppen.
Enligt rapporter deltog närmare tio tusen rödklädda regeringsanhängare i den demonstration som Fronten för demokrati och mot diktatur på lördagen genomförde i protest mot PAD.
PAD har fortsatt sin länge pågående ockupation av premiärministerns huvudkontor. Somchai har på grund av detta knappast kunna utföra sitt arbete som premiärminister, och sedan slutet av augusti har regeringen tvingats ha sitt högkvarter vid Bangkoks gamla flygplats.
Många är oroliga för att det politiska våldet ska blossa upp igen, och det finns inga klara tecken på hur situationen ska lösas.
- Fråga mig inte vad som kommer att ske. Vi vet inte ens vad som kommer att hända inom de närmaste timmarna, säger en politisk aktivist till IPS.
Den nuvarande konflikten har varit under uppsegling ända sedan Thaksins regering röstades till makten 2001. Thaksin, som flytt undan ett åtal för korruptionsbrott och numera lever i exil i Storbritannien, lyckades vinna över en stor del av de fattiga thailändare som så länge varit eftersatta av de traditionella politikerna. Han fick ett stort stöd från landets norra och nordöstra delar.
Det stödet ledde till att PPP vann det val som hölls i december förra året.
PPP-regeringen styrs enligt kritikerna fortfarande av Thaksin, och PAD – som var en starkt bidragande kraft till att Thaksin störtades – vägrar godkänna valresultatet.
Under de senaste tre åren har det politiska livet i Thailand dominerats av Thaksins populistiska politik och hans fienders reaktioner på den förda politiken.
PAD, som leds av företrädare för eliten och hämtar sitt stöd bland delar av landets medelklass, kräver att PPP överger makten eftersom man anser att det är en "illegitim" regering som röstades fram av fattiga väljare som inte visste bättre.
Här finns kärnan till de spänningar som utspelar sig i dag. Den verkliga maktkampen handlar enligt vissa analytiker mindre om en strid mellan regeringen och PAD, utan mer om den politiska eliten som står emot den fattiga landsbygdbefolkning som nu menar att de äntligen fått en politisk företrädare genom PPP. Walden Bello vid den Bangkokbaserade organisationen Focus on the Global South menar att det finns ett mycket stort inslag av klassmotsättningar i den pågående krisen.
Han anser dock att den också kan leda till att diskussionen om vissa grundläggande frågor – som om de fattigas röster ska ha samma tyngd som den övriga befolkningens – nu kommer upp till ytan. Walden Bello anser att Thailand till skillnad från många andra länder inte har gått igenom de processer som leder till grundläggande förändringar av samhället.
- Det är som en katharsis. I detta samhälle har en stor del av politiken inte förändrats på över hundra år. PAD vill skapa ett system där färre av parlamentsledamöterna får sina platser genom att röstas in.
Krisen ställer även frågor om i vilken grad gatuprotester ska styra över valresultat, och vid vilket skede en proteströrelse i stället förvandlats till ett pöbelvälde. - Kritikerna kunde i stället satsa på att avslöja Thaksin opportunistiska populism och erbjuda ett bättre alternativ i samband med ett val, säger Walden Bello.
Sedan andra världskrigets slut har inte mindre än 17 statskupper genomförts i Thailand. Den militärkupp som genomfördes 2006 slog dock hårt mot landets internationella anseende, och regimen ansågs inte heller särskilt kompetent. Det kan vara ett par av de viktigaste skälen till att militären än så länge valt att inte störta den civila regeringen.
