Unge Freud i Gaza är, framför allt annat, en film om människor. Den handlar inte främst om någon av konflikterna i Gaza, och inte heller om titelns unge psykolog, Ayed, utan om den uppsättning människor vi får träffa tillsammans med honom.

Den före detta brottslingen som skadats svårt i en trafikolycka. Den fattiga kvinnan som inte har tid för annat än att ta hand om sina barn. Flickan som närmast blir anorektisk i posttraumatiskt stressyndrom. Hamasledaren som förlorat båda benen, och som inte vill slåss mot sina vänner i Fatah. Den unga religiösa kvinnan som förlorar sin blivande make i en bilolycka och är säker på att hon ska dö härnäst. Barn som har förlorat familjemedlemmar– eller hela familjer. Vi får, tillsammans med Ayed, en liten inblick i alla deras liv.

Hur nära kameran tar oss varierar: ibland bara ett besök, ibland flera – det finns inga riktiga avslut, inga slutgiltiga friskförklaringar. Man vill veta, "Hur gick det då?", men vi har ingen berättarröst som tar vid när en av de medverkande tonas ut för sista gången, vi vet inte ens om de fortsatte träffa Ayed. Kanske ett medvetet grepp för att få oss att inse att det här inte är historia, det är inte en dokumentation för eftervärlden utan en inblick i samtiden. Ayed gör vad han kan för att hjälpa sina patienter –ibland går det bättre, ibland går det sämre. Vi får för en stund, vid hans sida, en egen plats i det Gaza som från och med 2006 nästan helt isolerades från resten av världen.

I bakgrunden händer vad vi sett på nyheterna, men ur en ny vinkel: Fatah och Hamas skjuter på varandra, sluter fred, och sen skjuts det igen. Israel bombar. En liten flicka ger tummen upp för sin kusin som blev martyr i ett självmordsuppdrag.

Välgjord är den, Unge Freud i Gaza. Kameran är välskött, ljudet bra och musiken stundvis alldeles underbar. Enda skamfläcken är textningen, som är av skiftande kvalitet. Filmen är välbalanserad. Ayed själv får ta alldeles lagom stor plats; vi får träffa hans familj och lära känna en del av hans problem och tankar om framtiden, men inte så mycket att filmen som helhet handlar om honom. Läget i det isolerade Gaza, med gatuslagsmål, bomber och skottlossning, med brist på medicin och bensin, finns hela tiden där. Trots detta lyfts människorna fram så pass bra att det blir en omständighet, och inte själva temat för filmen. Man undviker storpolitiska utblickar eller ambitioner att analysera eller lösa Israel/Palestina-konflikten, och det är positivt.

Filmen lämnar mig kluven. Å ena sidan är det en fin film om en man som försöker hjälpa sina medmänniskor. Å andra sidan är det en film om svåra levnadsförhållanden och ond bråd död. Jag vet inte om jag ska le eller gråta när den är över, men klart står att den påverkar, och gör det bra. Trots att titeln är något missledande – var är cigarren, skägget, berätta för mig om din mor-frågorna? – så är Unge Freud i Gaza är en stark film om ett viktigt ämne, och den är klart värd att se.