Som en del i Östersjöfestivalen, som är en musikfestival för länder runt Östersjön, valde Världsnaturfonden, WWF, att rikta fokus mot svartfiske av torsk i Östersjön i onsdags. Många av dem som berörs av svartfisket var representerade vid seminariet, både nationellt och internationellt.
- Det handlar om en långsiktig överlevnad av havets ekosystem och att kunna bevara fiskbeståndet till framtida generationer, sa Lars Kristoffersson, generalsekreterare på WWF.
Svede Olsen från Norges kustbevakning berättade hur svartfisket går till i praktiken.
- Vi har följt misstänkta fartyg med svartfiskad fisk från Norge till Sydeuropa. Under resans gång har lasten sålts till andra fartyg mellan fyra till sex gånger.
Han berättade också hur man observerat hur fiskebåtar omlastat sin fiskefångst även på norskt fiskevatten till fartyg med bekvämlighetsflagg. När man kunnat belägga fartygets egentliga tillhörighet, har man överlämnat fartyget till det berörda landet.
- Men vad som händer därefter vet vi inte. Här behövs internationella regler som följs av berörda länder.

Norge har upprättat en öppen lista över alla på fartyg som är misstänkta eller dömda för fiskeribrott. På Findus i Sverige skulle man gärna se
en sådan lista även i Sverige, men det sätter den svenska sekretessen stopp för.
- Vi försöker ställa krav på våra leverantörer. En sådan lista skulle underlätta detta. Det är svårt att ha en fullständig kontroll när fisken som köps in transporteras till Kina för att fileas för hand, innan den återigen hamnar i de svenska kyldiskarna, sa Inger Larsson från Findus.
I Östersjön har de berörda länderna enats om en fiskekvot på 76 000 ton torsk per år. Detta är 20 procent mer än vad det internationella havsforskningsinstitutet ICES har ansett hållbart. Och lika mycket beräknas fiskas svart. Och då är inte bifångsterna av trålfisket inräknade.
Bifångsterna innehåller allehanda vattenlevande djur som man sedan slänger tillbaka i havet. Många av dem överlever inte detta och många av dem är små torskar som inte är könsmogna.
- Fiskepiraterna tjänar fantastiska summor. Svartfisket beräknas omsätta fem miljarder US-dollar årligen i världen, sa Lasse Gustavsson från WWF.
I Sverige har Kustbevakningen ansvar för den fysiska kontrollen av fiskefartyg. Det sker med bland annat satellitövervakning av vissa stora fartyg och kontroll över vilka hamnar de anlöper och hur mycket de lastar och säljer där i förhållande till sina kvoter.
- Men kontrollen av de utländska fartygen är svårare eftersom olika länder har olika regler för fiske. Vi vill se gemensamma internationella regler, sa Kristina Falk-Strand, sjöövervakningschef.
Hon berättade att i Sverige måste man kunna bevisa ett uppsåt eller oaktsamhet för att kunna fälla någon som bryter mot de svenska fiskerireglerna. Det gör att bara 17 procent har dömts sedan år 2000 och då till låga bötesstraff.
- Vi behöver mer tid för spaningsarbete men det ger inte EU:s regler utrymme för.

Nu står hoppet till EU:s nya regionala rådggivningsnämnd RAC. Man hoppas att organet organiserar en gemensam kraftsamling mot svartfiske och ser till att gemensamma regler inrättas och följs. Deltagarna i seminariet efterlyste också ett bättre samarbete mellan myndigheter i de berörda länderna.
- För att komma åt problemet vill vi också se en certifiering av lagligt fångad fisk och en möjlighet för konsumenten att se var fisken kommer ifrån. Vi vill också skärpa repressalierna för piratfiskare, sammanfattade Lasse Gustavsson seminariets slutsatser.