Dorias mamma kämpar för att få hushållet att gå runt men jobbet som hotellstäderska ger en knaper inkomst som inte räcker till på långa vägar. Sedan pappan stack tillbaka till Marocko och gifte om sig har familjen blivit ett fall för socialtjänsten och de får ständiga besök av tjänstemän som Doria tycker döljer sitt förakt för 'såna som vi' bakom en fasad av falskt medkännande.
Doria är en allvarsam och klok tjej som har tankar och åsikter om det mesta men som ofta väljer att spela autistisk för att inte märkas. Genom hennes klarsynta funderingar om samhället så får man en förståelse för den vrede som släpptes loss i de våldsamma kravallerna i Paris förorter.

Doria är en av samhällets osynliga och en av lärarna i skolan beskriver henne som 'en sorglig och hopplös elev som får mig att vilja begära avsked eller begå självmord', medan psykologen hon besöker kämpar för att få henne att tro på sig själv.
Ödet för människorna i förorten är ett liv i utanförskap. Det gäller Samra, flickan som bor i samma våningshus och som hålls instängd där av sin far och sina bröder,
Youssef som åker i fängelset och långsamt förvandlas till någon annan, eller Dorias vän Hamoudi som låter lösryckta poesifragment sippra fram ur haschdimmorna som omger honom.
Det är ingen idé att oroa sig för framtiden om man inte har någon filosoferar Doria. Bokens titel betyder ungefär 'samma sak dag efter dag' och även om det mesta verkar hopplöst så laddar debuterande Faïza Guène den dystra berättelsen med en stilla livslust och efterhand visar sig trots allt ett ljus i tunneln.
Kiffe kiffe imorgon kom ut i Frankrike för ett år sedan och har i dag sålt mer än 115 000 exemplar och översatts till 16 språk. Guènes träffsäkra och rappa språk som innehåller förortsslang och zigenska uttryck har fått vissa franska intellektuella att avfärda boken som en lättviktig bagatell och att den inte går att räkna som riktig litteratur. Kanske skulle den kulturella eliten må bra av lite vidsynthet.
Lär av Dorias mamma som för första gången åker in till Paris centrum för att se på Eiffeltornet, vilket imponerar grymt på henne: 'Det måste vara två eller tre gånger så högt som vårt hus, eller hur?'