Hon försöker med sin film fånga tro, tankar och känslor, och ställa stora och viktiga frågor. Vi får följa en namnlös svensk kvinna i nittio minuter genom någon slags pseudosurrealistisk psykos i filmformat, med både skådespelare och riktiga människor, spelandes diverse roller och/eller sig själva. Ingen presenteras, klipp och identitetslösa människor från olika länder blandas vilt om vartannat, med bara den namnlösa kvinnan som konstant. Hon älskar och ignoreras, skriker och trängs, och kanske finns där någon slags sammanhängande handling, men vi får inte se den. Tid och rum förpassas direkt av banan, vi skickas vilt mellan Spanien, Sverige, Indien och Island och en bunt andra länder och platser, men i slutändan står vi kvar med en film som kan liknas vid en allvarlig tågolycka, om än med vissa konstnärliga ambitioner. Visst finns där en ljusglimt eller två – ibland tycks man skymta någon slags sammanhängande idé, någon slags baktanke. Då och då säger någon av de människor som kommer till tals något tänkvärt, och i början har vi vad som bara kan beskrivas som en lite smålustig sketch. Alla försök att tycka om helheten besvaras dock med ett raskt, om än bildligt, knytnävsslag i ansiktet när filmen återgår till den ogenomträngliga sörja som den i slutändan är.

Ljudet och musiken som stundvis får vara med är det bästa med Gud, Lukt och Henne, och filmen som helhet hade nog varit bra mycket bättre utan bild. Skådespelarna gör inte ett dåligt jobb som så, men borde veta bättre än att ställa upp på något sånt här frivilligt. Klipp och regi kunde en skock apor med saxar klarat av utan att nämnvärt försämra slutresultatet, och det hjälper inte att en del bildsköna landskap kastas med.

Nu finns det säkert de som menar att jag inte förstått filmens konstnärliga storhet – och må så vara. Jag skulle inte med samvetet i behåll kunna rekommendera ”Gud, Lukt och Henne” ens till min värsta fiende. För att avsluta lite mer positivt så är filmen, trots att den är det sämsta samling rörliga bilder jag sett, marginellt bättre än en gaffel i ögat. Se för guds skull inte eländet!