Under hösten kommer Kyrkostyrelsen, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ, att fatta beslut i frågan om det ska finnas en eller flera ordningar för välsignelse av registrerat partnerskap. Efter att man på förra årets kyrkomöte beslutade att Kyrkostyrelsen skulle utarbeta ett förslag på en vigselakt har debatten varit igång. Bland annat startades en namninsamling mot beslutet och på flera håll har enskilda personer inom kyrkan uttalat sig negativt om att det borde finnas en välsignelseakt över ingånget partnerskap.
Ett argument som använts är att det står i bibeln att homosexualitet är en synd, och att äktenskapet är och ska vara ett förbund mellan mannen och kvinnan. Men många inom Svenska kyrkan gör en annan tolkning av bibelordet, och menar att det visst finns plats för homosexuella, och att kyrkan mycket väl kan ha en välsignelseakt av partnerskapet.
En av dessa är Ann-Katrin Bosbach. Hon har arbetat som präst i Svenska kyrkan i femton år, men arbetar nu som lärare i kateketik på pastoralinstitutet i Uppsala. Pastoralinstitutet ligger ett stenkast från Fyrisån och inte långt från Uppsala domkyrka, och där utbildas blivande präster för kommande tjänst i Svenska kyrkan.
- Arbetet som lärare i kateketik innebär att man lär ut hur man undervisar konfirmander, unga och vuxna i kristen tro, och hur man öppnar upp för ett samtal om bibeln eller om den kristna tron, förklarar Ann-Katrin.
Det är ingen slump att hon efter flera år som präst nu har bytt inriktning inom kyrkan och ägnar sig år pedagogik. När hon för 20 år sedan kom till Uppsala var det för att läsa till lärare.
- Pedagogik har varit grunden till det jag velat arbeta med. När jag kom till Uppsala började jag läsa på teologen, och syftet var att bli lärare i religionskunskap. Det tog flera år innan jag hade bestämt mig för att bli präst, berättar hon.

Ann-Katrin Bosbach växte upp i Bollnäs. Där tillbringade hon mycket tid på Svenska kyrkans ungdomsgård, som då var stadens enda ungdomsgård.
- Jag trivdes där, bland annat för att jag fick ställa de frågor jag hade om livet och Gud. Jag är inte från en kyrklig familj så prästyrket var ingen självklarhet, säger hon.
Efter att ha blivit kvar på teologen i Uppsala och varit aktiv i kyrkan bestämde Ann-Katrin sig för att bli präst. Flera av hennes vänner läste till präst, så hon hade deltagit i mycket av den obligatoriska utbildningen som krävs för att få prästvigas.
- Jag hade inte kommit ut som homosexuell på den tiden, varken för andra eller för mig själv, så valet av yrke innebar inte en konflikt för mig på det planet. Konflikten handlade snarare om att jag var rädd för att inte kunna vara mig själv, men det upptäckte jag att jag fick, berättar hon.
Ann-Katrin Bosbach kom på sent i livet att hon kunde bli kär i en annan kvinna. Hon träffade sin partner Lena för fem år sedan, och det var då hon kom ut som homosexuell.
- Det var väldigt omtumlande att upptäcka att jag blivit förälskad i en kvinna. Lena jobbar också som präst och vi var båda etablerade i kyrkan. Jag hade jobbat som präst i många år och som kyrkopolitiker. Människor i kyrkan visste vilka både jag och Lena var, berättar Ann-Katrin.

Hon var ändå väldigt rädd för att berätta för sina arbetskamrater att hon blivit tillsammans med en kvinna. Hon berättar att rädslan inte berodde så mycket på att hon trodde att hon skulle bli illa bemött, utan att den mer handlade om hur hon skulle berätta något som för henne var självklart.
- Det är klart att jag också tänkte mycket på vad folk skulle säga, berättar Ann-Katrin. Men jag fick inga problem, varken på min dåvarande arbetsplats eller på den jag har här på pastoralinstitutet.
För ett par år sedan ingick Ann-Katrin Bosbach och hennes partner partnerskap. Partnerskapscermonin i tingshuset efterföljdes av en gudstjänst i kyrkan som hölls av en kollega. Den var väldigt viktig för paret.
- Vi resonerade kring partnerskap och äktenskap och för oss var det viktigaste att få dela liv, inte att vigseln eller ingåendet av partnerskapet måste ske i kyrkan, säger hon.

En starkt bidragande orsak till varför de valde att ingå partnerskap var att det fanns barn med i familjen från tidigare förhållande, annars kanske de hade valt att vänta tills beslutet om välsignelse av partnerskap gått igenom.
- Det var viktigt för oss, rent juridiskt, att vara tydliga. För barnens skull, säger Ann-Katrin.
Hon berättar också att det finns människor som känner en sorg och en smärta över att man i dagsläget inte få gifta sig i kyrkan som heterosexuella par. Många av hennes vänner väntar med sin vigsel tills beslutet går igenom.
Ann-Katrin tycker ändå att det har hänt väldigt mycket inom kyrkan under den tid hon har varit aktiv.
- För sex, sju år sedan fanns inte ens begreppet välsignelse av partnerskap i kyrkan och nu kanske vi får ett beslut om att ett eller alla tre förslagen på ordningar för välsignelse av registrerat partnerskap går igenom. Jag tror att det finns stora utsikter för att det kommer att hända, säger hon.
Om förslaget skulle gå igenom hoppas Ann-Katrin att det visar för människor i allmänhet att alla är välkomna i kyrkan.

Men det finns en grupp som är emot förslaget om en välsignelseakt av registrerat partnerskap.
- Inomkyrkligt finns det en grupp människor som tycker att förslaget är förfärligt. Den gruppen inte så stor, men den är tongivande, säger hon. Jag tycker att det är beklagligt att kyrkan inte kan ha en gemensam hållning kring detta
I höstas drogs det igång en namninsamling mot välsignelse av partnerskap och Ann-Katrin berättar att det gjorde henne ledsen.
- Jag blir inte ledsen för att det finns människor som är emot detta inom kyrkan, utan det som gör mig ledsen är att den här typen av aktioner får konsekvenser för församlingsmedlemmarna. Efter namninsamlingen var det många som hörde av sig till mig och sa att de tänkte gå ur kyrkan, eftersom de såg kyrkan som intolerant.

Ann-Katrin ser inget motstånd mellan att vara kristen och homosexuell. Hon håller med om att det finns avsnitt i bibeln, framför allt i gamla testamentet, som är fulla av förakt och skändningar av människor men hon anser att det är kyrkans uppdrag att tolka bibeln i vår tid med de erfarenheter vi har i dag.
När det gäller predikan handlar den också om att tolka, menar Ann-Katrin Bosbach.
- Jag tycker att Gud är större än manligt och kvinnligt eller homo och hetero. Därför är det viktigt att jobba med orden i en predikan så att Gud inte bara blir en han, eller om man vänder på det, bara en hon. Jag vill öppna upp för mångfalden, säger hon.
Ann-Katrin menar också att det är viktigt att predikan innehåller frågor som vi i vanliga fall kanske betraktar som osynliga.
- Det är det Bibeln och den kristna tron handlar om för mig. Att vi alla ser olika ut och att vi är olika och att det är ok. Jag vill vara en modig teolog som ständigt omprövar och funderar över Bibeln och som ständigt för samtal med andra. Jag vill inte stänga dörren för dem som inte tror som jag, utan se det de har att säga som intressant och lärorikt.