Stockholms kollektivtrafik är på många sätt märklig. Bussar står ofta onödigt lång tid vid hållplatser eftersom alla resenärer ska slussas förbi chauffören. Köer uppstår lätt vid stora stationer. Flera hundra personer köar ibland vid T-Centralen/Åhléns. Funktionshindrade har svårt att ta sig ner till tunnelbanestationerna eftersom personalen som borde hjälpa till sitter i burar. Dessutom är det så att rullstolsburna inte utan hjälp kommer på och av de moderna (!) tunnelbanevagnarna. Detta är både oacceptabelt och onödigt. Köer uppstår eftersom resenärer nu behöver få sina biljetter stämplade av levande människor istället för automater.
Det hela är inte bara märkligt, det är dåligt utnyttjande av resurser. Helsingfors, Köpenhamn, Berlin, Bryssel, Hamburg och andra europeiska städer med väl fungerande kollektivtrafik har öppna spärrar. Varför ska det vara så krångligt i Stockholm? En enda spärr kostar dessutom cirka 200 000 kronor i inköp, pengar som behövs för annat.

Det är enkel matematik att bussar kan åka iväg snabbare om resenärerna kan gå på genom alla dörrar vid hållplatsen. Men nu står de blåa bussarna upp till fem minuter på vissa hållplatser eftersom en lång kö av människor ska gå förbi det trånga utrymmet framtill i bussen och hela vägen tillbaka till den glesare delen. För äldre som har svårt att gå är det besvärligt, för många funktionshindrade en anledning att stanna hemma. Påstigning genom alla dörrar skulle innebära minst 10 procents kapacitetshöjning. Och en betydligt mindre stressig arbetssituation för busschauffören.
Borttagna spärrar i tunnelbanan skulle förbättra tillgängligheten dramatiskt: Inga köer i rusningstid, funktionshindrade och barnvagnsföräldrar som obehindrat tar sig upp och ner. Med hissar och rulltrappor kommer man då från gatuplan direkt ner till perrongen utan byte i kassahallen.

Men de som nu är spärrvakter, vad ska de göra? De slipper stämpling och kontanthantering framöver. Däremot behövs de verkligen som trafikvärdar vid rulltrappor, på perrongen och vid stora busshållplatser. De ska svara på frågor och hjälpa till så att kollektivtrafiken utnyttjas på bästa möjliga sätt. Och viktigast av allt: Trafikvärd-ar på perrongen ökar tryggheten.
En öppen och tillgänglig kollektivtrafik finns i många städer i Europa. I Wien, en stad ungefär lika stor som Stockholm, är det fri på- och avstigning överallt. Det finns biljettautomater vid perrongen och i bussarna. Fuskåkandet, då? Jo, fuskåkandet är på samma nivå som i Stockholm. Det finns alltid några som inte vill betala, mellan 3 och 5 procent enligt internationella studier. Men med ett större antal biljettkontroller skulle det inte vara en ekonomisk förlust. I Stockholm kontrolleras man i snitt en gång om året. Vi skulle faktiskt uppskatta om vi fick visa vår giltiga biljett lite oftare.
Att utnyttja kollektivtrafikens resurser på ett effektivt sätt är landstingets uppdrag. Vi hoppas verkligen att politikerna inser att borttagna spärrar är en skyldighet i ett läge där varje krona behövs för bättre underhåll med mera. Fritt fram, dessutom, för barnvagnar och rullatorer et cetera.
För ett öppnare Stockholm!