Men att skippa att betala tv-avgiften är väl inte så allvarligt – det visade ju före detta kulturministern Cecilia Stegö Chiló, som smet från denna plikt under många herrans år. Men det här med tv är viktigt, och public service har ett starkt stöd hos allmänheten. Enligt statistik från en Temo-undersökning går det att utläsa att hela 83 procent av svenskarna tycker att det är helt oacceptabelt att smita ifrån tv-avgiften.

Under förra året var det också rekordmånga som betalade sin tv-avgift. Radiotjänst kunde räkna in 23 000 nya tittare, vilket ger 50 miljoner kronor ytterligare till det reklamfria tv-utbudet.

Jag vet inte om benägenheten att betala har ökat tackvare den charmanta kör som kommer och överraskar en ovetande tv-licensbetalare med ett sångogram. Istället för tv-pejlaren väntar jag nu på att de ska stå utanför min dörr och stämma upp i sin tacksång. Vet faktiskt inte vad jag fasar för mest. Aldrig får man vara ifred med sin tv.

Det är glädjande att tanken med public service har starka rötter i samhället. Men det som står stadigt i dag kan svaja i morgon. Oavsett om man väljer att ta del av SR:s eller SVT:s utbud så fyller public service en viktig samhällsfunktion och därför anser jag att det är viktigt att ge de bästa förutsättningarna för verksamheten. För att utreda framtiden för public-service har en statlig utredning sett över verksamheten inför nästa tillståndsperiod som inleds 2010. Gällande finansieringen är utredningens förslag att nuvarande system med en avgift som tas in av Radiotjänst i Kiruna ska bestå.

Frågan är om det inte är dags att skrota systemet med att man själv ska ta ansvar för att betala in licensavgiften. Ett betydligt smidigare och mera effektivt sätt att få in pengarna vore att ta ut avgiften via skattsedeln. Om det finns en bred politisk uppslutning, som uppenbarligen har stöd av allmänheten, kring att vi ska ha en oberoende och reklamfri radio och tv bör det inte vara något uppseendeväckande att finansiera verksamheten genom en skatt. Det gör dessutom systemet mer rättvist då Radiotjänst inte heller behöver lägga stora pengar på att jaga licenssmitarna. Tydligen sysselsätter denna verksamhet 135 personer.

Det nuvarande systemet känns även omodernt med tanke på att den moderna tekniken gör att man i dag kan ta del av tv-utbudet genom exempelvis sin mobiltelefon. Den som väljer att skrota den traditionella teven och enbart titta via mobiltelefon eller dator kommer inte undan tv-avgiften. Enligt lagen spelar det ingen roll på vilket sätt man tar in de rörliga bilderna. Allt tittande kostar.

Vilka är då de största smitarna? Jo, enligt Radiotjänst, är det invånarna i Stockholms innerstad. Kanske att det är för mycket att dra slutsatsen att det är otrendigt att betala sin tv-licens utifrån detta. Nio av tio hushåll betalar faktiskt för sitt tv-tittande. Tack för det säger Radiotjänst. Den stora frågan är om glädjen kommer att bestå, eller om det blir att återgå till hårdare tag. Som när Radiotjänst hotade smitaren med en slemmig snigel på ögat.