”Dora”, en ung mexikanska, tog sig över gränsen till USA efter löfte om jobb. Hon hamnade slutligen i Texas där hon arbetade för svältlön. Hennes arbetsköpare höll henne fången och hotade med att hennes familj skulle dödas om hon flydde. Hon fick höra att hon var mindre värd än en hund ”eftersom människor skulle bry sig om en hund for illa, men ingen skulle bry sig om henne”.

Dora lyckades fly, men plågas fortfarande av svåra mardrömmar. Kvinnan som var hennes arbetsköpare dömdes till ett års husarrest.

Rapporten från UNODC slår hål på en del myter, och bekräftar att förövaren i traffickingmål ofta är en kvinna. I Östeuropa och Centralasien är kvinnor som säljer kvinnor norm, och i en knapp tredjedel av de länder som förde statistik över förövarnas kön utgjorde kvinnor en majoritet av människohandlarna. Det är inte ovanligt att förövaren själv varit utsatt för övergrepp tidigare.

Rapporten bygger på material från 155 länder, varav 125 nationer skrivit under FN:s fördrag mot trafficking. Allt fler döms för trafficking men studien visar att många länder inte arbetar för att motverka människohandeln. Två femtedelar av länderna har inte dömt någon under det senaste året. Flera länder lämnade inte ens någon statistik eller information om antalet traffickingoffer, däribland Kina, Saudiarabien, Libyen och Iran.

Internationella arbetsorganisationen ILO beräknar att den globala människohandeln slår klorna i två miljoner människor varje år. Om de människor som årligen dör eller räddas räknas bort antas människohandeln vid varje given tidpunkt omfatta omkring 10 miljoner människor. Samtidigt är det kända antalet traffickingoffer inte högre än 22 500.

Antonio Maria Costa, verkställande direktör på UNODC, medger att bristen på kunskap om trafficking är bekymmersam.

– Vi har den stora bilden men den är impressionistisk och saknar djup, säger han.

– Vi lyckas inte identifiera dagens slavmarknads olika beståndsdelar. Vi måste, men kan inte, katalogisera olika typer av slaveri. Exploatering genom att tvinga barn att tigga i Europa är annorlunda än vad som försiggår på en bordell, eller på ett gatuhörn i Australien. Förebyggande åtgärder måste ta hänsyn till att en asiatisk far säljer sin minderåriga dotter av andra skäl än dem som driver en illegal invandrare till en sweatshop i Latinamerika. Om vi inte kan lösa denna kunskapskris kommer vi tvingas slåss mot problemen i blindo.

Mira Sorvino, skådespelerska och goodwillambassadör för UNODC, kommenterade rapporten med att termen trafficking i själva verket är en eufemism.

– Det borde fortfarande kallas slaveri så att människor förstår vilket lidande det innebär.