Huruvida det är förenligt med stympningar av trygghetslagar och höjda fackföreningsavgifter återstår att se, liksom vad som händer med miljön, skolan och Sveriges nya roll i världspolitiken.
Orosmolnen är många och svarta och det är lätt att måla Fan på väggen. Utan större tankeansträngning skulle jag kunna fylla hela artikeln, ja säkert hela tidningen, med onda omen för framtiden.
Resultatet skulle bli ett igenkännande medhåll från den oroliga vänstern och ännu en sten på isolationens mur som avgränsar oss mot borgaridioter. Där skulle vi kunna sitta och förfäras över att vi tvingas bilda bolag för att ta hand om våra egna barn och att biblioteket blivit privat.

En annan möjlighet är det aktiva motståndet och när nu Fan redan är avbildad kommer jag ägna resterande rader till att uppmana till aktivitet. Efter årtionden av demokrati och svensk folkhemsexport är det på tiden att vi inser att även vi har något att lära och öppnar upp för idéimport utifrån.
Vänstern i Latinamerika har visat på hur sociala rörelser av egen kraft kan skapa det samhälle de vill ha, underifrån. De jordlösa i Brasilien väntar inte på att den obrukade arealen ska ges till dem. De besätter den och ser till att själv odla den mat de behöver för att överleva, system och lagar till trots.
I Venezuela har folket tröttnat på de stora mediernas propagandasändningar och själva startat radiokanaler. Deras orosmoln har varit både tätare och
svartare än vår borgerliga regering, så attans om inte vi kan lyckas.

I stället för att fogas i systemets orättvisor måste vi tillämpa kreativitet. I Berlin har ett system av tjänstebyteshandel mellan arbetslösa etablerats där det ekonomiska systemet, efter att ha stängt ute denna grupp människor, själv blivit utestängt. Där kan en målare få håret klippt och en frisör köket ommålat utan att BNP får vara med i spelet.
Vår samhällsgemenskap måste existera även om vi hamnar utanför systemet. Sverigedemokraternas valframgång bekämpas inte bäst genom ignorans utan genom bevis på deras ofullkomlighet. Vi måste bryta segregationen i vår vardag. Studentgettona behöver blandas upp av arbetare, innerstans gräddhylla av nya svenskar. Det är dags att vi vågar ta oss ut från våra vardagsrum och in i offentligheten där vi kan umgås istället för att förmedla stereotypa bilder av oss själva och varandra genom medier.
Så kan vi bygga det samhälle vi vill ha, oavsett vilka beslut politikerna tar. Vi måste mobilisera och visa att vi är beredda att stå upp för våra ideal!