I sin debutroman Pioner studerar och belyser Isabella Varricchio vänskapens förutsättningar. Det är en stark debut, präglad av hög språklig medvetenhet. Titeln för tankarna till den blossande, röda blomman, ”trädgårdens drottning”.

Vännerna Helena och Diana åker på semester till Grekland. Medelhavslandskapet beskrivs genom subtila skildringar med fokus på de partikulära men likväl centrala betingelserna för en lyckad solsemester: glass, sötsmakande frukt, färgsprakande natur. Stränder, sololja, saltvatten. Men det är människan och hennes interaktion med andra som står i centrum.

De två unga kvinnorna ser båda på vänskapen som den mest förfinade form av kommunikation. I övrigt skiljer de sig mycket åt. Medan Diana är något kompromisslös, redan från början klar över tingens beskaffenhet, är Helena en sökare med stort behov av att klargöra sin tillvaros villkor, för att i sin tur finna den kvinnliga vänskaprelationens kärna. Genom oupphörliga frågor till sin väninna – tillvägagångssättet får mig att tänka på Platons dialoger – tränger hon in alla undflyende oklarheter i hörn, möter för en stund deras blick även om hon inte helt lyckas fånga deras väsen.

I romanens början rör frågorna främst vardagliga betraktelser, men under Greklandvistelsen uppblandas samtalen allt mer av erotiska undertoner. Eventuella överträdelser blir svårhanterbara, obekväma faktum då vänskapens gränser ännu inte är tydligt dragna. Samtidigt skiljer sig vännernas preferenser åt och för läsaren är det uppenbart att deras viljor riskerar att kollidera, med blåmärken som följd.

Vad ska vänskapsrelationen ge? Vilka rättigheter kan man tillskansa sig på bekostnad av den andre? Hur elastiskt är kärlekens band när vi drar åt olika håll? Hur många grundläggande principer kan omformas utan att vänskapens ursprungliga utseende blir oigenkännligt? Varricchio besvarar inte alla frågor men hennes debut leder in läsaren på rätt spår. Nyckeln till ett filosofiskt rum ges, utrymme för reflexion möjliggörs.

Varricchio banar alltså väg. Därför är det lätt att utifrån romanens titel även associera till engelskans ”pioneer” som betyder just ”inleda”, eller ”bana väg för”. I och med debuten har Varricchio dessutom inlett sin egen författarbana. Jag hoppas att hennes litterära verksamhet även fortsättningsvis utmärks av samma ivriga upptäckarlusta, samma sinne för läsarens medskapande roll. Men också av samma insikt och känsla för hur man berör, fängslar och förför.