Efter en 14 års lång rättsprocess till en kostnad av 15 miljoner kronor förlorade fyra samebyar rätten till vinterbete i Härjedalen. Det handlar om ”öar” av privata fastigheter på 150 000 hektar, som samebyarna nu ska betala 750 000 kronor i arrende för. Ytterligare 750 000 har regeringen bestämt att ta från Samefonden, vilket Fria tidningen tidigare har berättat om.

När Högsta domstolen år 2004 sa nej till att ta upp fallet, vände de fyra samebyarna sig till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, det man i dagligt tal kallar Europadomstolen.

Efter flera års betänketid och skriftväxling har samebyarna nu beviljats prövningstillstånd för två av de fyra punkterna som samebyarna har åberopat: Att rättsprocessen tagit för lång tid och att detta medfört höga rättegångskostnader för de berörda samebyarna.

– Anledningen till det är bristande lagstiftning och det ser Europadomstolen mycket allvarligt på, säger advokat Jan Södergren som företräder samebyarna.

Europadomstolen prövar inte frågan om bevisbördan, att samebyarna har varit tvungna att försöka bevisa rätten till vinterbete på grund av urminnes hävd. Inte heller om ett brott mot egendomsskyddet har begåtts. Samerna hävdar att rätten till vinterbete är en form av äganderätt.

– Det är ovanligt att Europadomstolen beviljar prövningstillstånd. Bara fem procent av klagomålen klarar den hårda gallringen, säger Jan Södergren.

Men av de fall som slutligen prövas, leder en majoritet till en fällande dom. 2005 var det 74 procent, enligt hans egna beräkningar.

– Läget är allvarligt. Nu riskerar Sverige att bli det första land som någonsin fälls av Europadomstolen för kränkning av ett urfolks grundläggande rättigheter.

Men en fällande dom i Europadomstolen kommer inte att ge samebyarna tillbaka rätten till renbete på de områden de har förlorat i domstol. Om det hade handlat om statlig mark hade de kunnat begära resning via Europarådet, som kan riva upp fastslagna domar. Europadomstolen, däremot, kan döma till skadestånd för kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen och uppmana staterna att ändra lagstiftningen.

Anders Kråik från Handölsdalens sameby säger att Europadomstolens prövning är ett viktigt steg och att det förhoppningsvis kommer att tvinga staten att ta sitt ansvar för den uppkomna situationen.

– Staten, som har privatiserat marken, måste stå för notan, säger han och syftar på de arrendekostnader som samebyarna förväntas betala för vinterbetet.

– Om inte Handölsdalens sameby skriver under tvingas vi minska renantalet med 50 procent. Då skulle möjligheterna till en levande rennäring slås sönder för vår sameby. Det är svårt redan nu att leva på rennäringen.

Han hoppas på att Europadomstolens prövning kommer att leda till en ändrad attityd och lagstiftning vad gäller rennäring och samiska frågor.

– De kan inte ta bort grunden för vår existens. Vi har samma situation som indianerna hade för länge sedan, men istället för vapen använder staten ekonomiska verktyg.

På Jordbruksdepartementet tar man det hela med ro och påpekar att Europadomstolen inte kommer ta upp egendomskyddet utan bara frågan om skadestånd.

– Men vi har tid att diskutera situationen till den 22 april då vi senast ska svara Europadomstolen, säger Magnus Kindbom, politiskt sakkunnig.

Varför kan inte staten stå för samernas ändå rätt låga arrendekostnader?

– Om staten skulle betala arrenden skulle många andra kräva att staten står för olika saker.