Obama, Bush och rättvisan
När Bushadministrationen införde tortyr protesterade ledande representanter för de yrkeskårer som skulle utföra tortyrförhören. En FBI-agent, vars namn är överstruket i det offentligjorda dokumentet, invände att uppgifter lämnade under tortyr tenderar att vara otillförlitliga vilket försvårar polisens arbete. I ett länge hemligstämplat memorandum påpekade Jack L Rives, generalmajor i flygvapnet, att ”flera av de mer extrema förhörsteknikerna… bryter mot civil och militär brottslagstiftning” och därför medför ”risk att förhörspersonal och befäl blir åtalade”. Även om åtal ”troligen inte kommer att väckas under nuvarande administration”, resonerade Rives, kan man ”omöjligen förutse hur framtida regeringar kommer att betrakta sådana tekniker”.
Sedan dess har det regeringsskifte Rives anspelar på inträffat. Hur har Barack Obama hittills hanterat frågan? Inte helt tillfredsställande. Obama har förkunnat att Bushadministrationen ”gjorde fel” när den sanktionerade långtgående tortyrprogram, men har hittills valt att motarbeta krav på att tillsätta en grundläggande utredning, offentliggöra ännu hemligstämplade dokument och upphäva de amnestilagar som Bushadministrationen drev igenom för att undkomma straffrättslig påföljd.
Sedan avslöjandet att CIA i strid med Högsta domstolens beslut låtit förstöra minst 92 videoinspelade förhör och vägrat offentliggöra minst 3 000 dokument har kraven på tillsättandet av en sanningskommission växt i styrka. Enligt det förslag som lagts av demokraten John Conyers Jr. skulle sanningskommissionen följa den modell som användes i Sydafrika, där apartheidregimens arkitekter och hantlangare gavs åtalseftergift i utbyte mot att blottlägga kunskaper om de brott mot människans rättigheter som begicks under apartheidtiden.
Förslaget har väckt starka protester från de myndighetsjurister som arbetade för Bushadministrationen. David B Rivkin Jr, juridisk rådgivare åt Bush i Vita huset, har uppmanat Obama att låta bli. De som vill tillsätta en sanningskommission, sa Rivkin, ”är ute efter att tillintetgöra människors goda namn. De vill dra dem [Bush och hans administration] i smutsen och utlämna dem till åtal utomlands”. Vilket i det närmaste är ett flagrant medgivande: vi åker dit om ni får reda på sanningen. John Yoo, som var vice justitieminister under Bush, påstår att sanningen är en nationell säkerhetsrisk. ”Om [Obama] förföljer de myndighetspersoner som hade till uppgift att rusta [oss] för det otänkbara kommer dagens underrättelsetjänster och militärbefäl sannolikt att tveka inför att löpa linan ut i framtiden”.
I klartext försvarar Yoo idén om tortyr som en del av landets legitima försvar och anför att de som beordrar och utför tortyr måste vara försäkrade om att stå ovan lagen. I detta talade Yoo i egen sak, då han själv författat tungt vägande juridiska underlag som sanktionerade waterboarding och andra tortyrtekniker.
Medan Obama vacklar och helst tycks vilja lägga frågan om Bushadministrationens brott bakom sig, har åtal förberetts från annat håll. I veckan kungjorde den spanska undersökningsdomaren Baltasar Garzón – som blev legendarisk sedan han väckt åtal mot Chiles förre diktator Augusto Pinochet för krigsförbrytelser – att han nu förbereder åtal mot John Yoo, Alberto Gonzales, Jay S. Bybee, William J Heynes II och andra myndighetsjurister som använde sin kompetens för att skapa en legal fasad åt den tortyrregim Bush lät införa. Obama ställs därmed inför valet att ge det amerikanska rättsväsendet redskap att återupprätta sig själv eller hantera en internationell efterlysning av misstänkta krigsförbrytare ur Vita husets tidigare ledarskap. I båda fall tvingas han att i handling visa sina kort: hur ser du egentligen på rättvisa och krigsförbrytelser, Obama?
