Fria.Nu

Spänt mellan vänsterpresidenter och högermedier i Latinamerika

Hugo Chávez vill stänga ytterligare en tv-kanal som stödjer oppositionen. Förhållandet mellan presidenter och journalister är mycket spänt i Latinamerika. Framför allt vänsterledare hävdar att

massmedia smutskastar dem.

– Gör vad ni måste göra när tidningar och tv-kanaler uppviglar folk mot staten, uppmanade Hugo Chávez de ansvariga för kontroll av massmedia i Venezuela.

Presidenten anser att den privata tv-kanalen Globovisión borde få sin sändningslicens indragen. Globovisión är mycket kritisk till regeringen och anklagas för att ha stött den misslyckade statskuppen mot Chávez år 2002. Företrädare för regeringspartiet har krävt en folkomröstning om huruvida Globovisión ska få fortsätta sända. Kontroversen är den senaste i en lång rad konflikter mellan latinamerikanska vänsterledare och massmedia.

Nyligen släppte det Interamerikanska pressällskapet, SIP, sin halvårsrapport. Bland annat Boliviasland Evo Morales, Ecuadors Rafael Correa, Argentinas Cristina Kirchner och Venezuelas Hugo Chávez kritiserades för sina attityder gentemot journalister. Enligt SIP begår de ”övergrepp mot medieföretag och reportrar”.

I slutet av förra året skällde Evo Morales offentligt ut en journalist som hade påstått att presidenten förhandlade med smugglare. En kort tid senare uppgav journalisten att han hade fått anonyma dödshot. Morales har även hävdat att bara tio procent av landets journalister är ärliga.

– SIP förväxlar yttrandefrihet, som alla bolivianer åtnjuter, med total frihet för företag, kommenterade Morales talesman Iván Canelas rapporten.

Canelas syftade på att SIP inte är ett journalistförbund utan består av chefredaktörer och medieägare. Organisationen har sitt säte i Miami i USA och dess ordförande är Enrique Santos, som är bror till Colombias försvarsminister Juan Manuel Santos.

Historiskt sett har latinamerikanska högerregeringar och militärdiktaturer censurerat medier. I dag är det framför allt vänsterledare som anklagar journalister för att ljuga och snedvrida verkligheten.

År 2007 vägrade Hugo Chávez att förnya den privata tv-kanalen RCTV:s licens. Kanalen hade bland annat stött statskuppen mot Chávez fem år tidigare. Presidenten kritiserades för sitt beslut att stänga kanalen och kallades diktator.

Ecuadors president Rafael Correa har vid flera tillfällen sagt att landets medier är ”urusla” och att de inte bedriver ”konstruktiv” journalistik.

Argentinas ex-president Néstor Kirchner låg ständigt i konflikt med landets medier och gav inte en enda presskonferens under sina fyra år vid makten. Istället ringde regeringsfunktionärer upp enskilda journalister för att uttrycka sitt missnöje med kritiska artiklar. Angreppen mot journalister har fortsatt under makan Cristina Kirchners styre. Regeringen gynnar dessutom ”lojala” medier genom att publicera mer offentliga annonser i dem, oavsett hur många tittare eller läsare de har.

I Bolivia har regeringssympatisörer flera gånger attackerat och till och med tagit journalister som gisslan. Evo Morales har lanserat en statlig tidning med uppgift att ”berätta sanningen om vad som sker i landet”. Tidningen heter Cambio (förändring) – ett ord som är starkt knutet till den sittande regeringen – och kostar bara hälften så mycket som de privata tidningarna.

Den bolivianska medieexperten José Mirtenbaum anser att konflikterna beror på att mediernas ägare tillhör den ekonomiska eliten och använder sina tidningar, tv- och radiokanaler för att göra propaganda.

– De är rädda för politiker som ifrågasätter den privata egendomen och tvingar sina medier att kritisera dem.

Journalisten Pablo Ortiz på den bolivianska tidningen El Deber hävdar att det finns oberoende medier. Men de får betala för andras misstag.

– Regeringarna utnyttjar enskilda tidningars partiskhet för att anklaga alla journalister för att vara lögnhalsar. Det gör i sin tur att fler journalister försvarar sig genom att attackera regeringen.

En ecuadoriansk minister erkände för journalisten Martín Pallares att regeringen anser sig ha tre motståndare: den ekonomiska makten, de etablerade politiska partierna och medierna. Företrädare för regeringen sätter press på medierna för att få dem att ”gå över gränsen” och öppet erkänna att de stöder oppositionen.

Martín Pallares har undersökt tv-kanaler och tidningar i Ecuador och Venezuela och funnit att de som tar ställning mot regeringen tappar tittare och läsare. Men även medier som öppet stödjer Rafael Correa och Hugo Chávez, det vill säga de statliga tv-kanaler som i dag fungerar som propagandamaskiner för regeringarna, tappar publik. Pallares råder därför journalister att ignorera ”provokationer” från presidentpalatsen och att anstränga sig för att vara objektiva.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Peruanskt museum om krigets fasor sätter press på president García

Ett minnesmuseum ska berätta om arméns och maoistgerillan Sendero Luminosos brott under inbördeskriget. Presidenten Alan García ville stoppa projektet, rädd för att han på nytt skulle kunna anklagas för människorättsbrott begångna under hans första mandatperiod 1985–90.

Fria.Nu

Slut på fackligt monopol i Argentina

Högsta domstolen har slagit fast att en lag om facklig organisering är författningsvidrig. Beslutet kan ända landsorganisationen CGT:s monopol som facklig företrädare för miljoner argentinska arbetare.

Fria.Nu

Konflikter bromsar klimatarbetet i Afrika

Den afrikanska kontinenten har stora behov av gröna investeringar som kan minska utsläppen och motverka klimatförändringarnas effekter. Men instabilitet, väpnade konflikter och byråkrati förhindrar investeringarna i många länder. 

Lycka på schemat i Indien

I måndags lanserades en ny utbildningsreform i Indien. Läroplanen som presenterades av Dalai Lama har som syfte att utbilda eleverna i lycka och glädje.

© 2024 Stockholms Fria