Fördjupning


Ivar Andersen
Fria.Nu

Den gamla världsordningen på kollisionskurs med internet

Telekompaketet, Ipred, datalagringsdirektivet och domen mot The pirate bay. Kampen om internet hårdnar, och handlar om betydligt mer än upphovsrätt. I den ena ringhörnan står det etablerade samhällets institutioner i form av stater och mäktiga privatekonomiska intressen. I den andra, i en svärm av ettor och nollor, står något som ännu inte helt låter sig kategoriseras men som har historien på sin sida. Antalet ronder är inte bestämt. Matchen slutar först vid knock out. FRIA ger dig förutsättningarna inför det stundande paradigmskiftet.

Tvärt emot de flesta förhandstipsen biföll Europaparlamentets tongivande industriutskott, Itre, på tisdagskvällen tillägg 138. Röstsiffrorna skrevs till 40 för, 2 emot och 4 nedlagda, och utslaget är en tydlig markering gentemot ministerrådet inför de fortsatta handlingarna. Det var inte den första turen i berättelsen om EU:s telekompaket, sannolikt inte heller den sista.

Telekompaketet är ett försök att samordna unionens lagstiftning på teleområdet, och innefattar bland annat flera förslag som syftar till att stärka konsumenternas rättigheter i förhållande till bredbandsleverantörer. Men de delar av lagstiftningen som kommit att få störst uppmärksamhet handlar om fri- och rättigheter på internet. Telekompaketet innehåller förslag om att operatörer ska ges rätt att godtyckligt blockera tillgången till sajter och åläggas skyldighet att stänga av användare som gör sig skyldiga till exempelvis upphovsrättsbrott.

Tillägg 138 handlade om det sistnämnda, och slog fast att ingen användare ska kunna få sitt abonnemang avstängt utan ett domstolsbeslut. Utskottets kraftfulla stöd för tillägget innebär dock inte att förslag på hårdare reglering inte finns med i den slutgiltiga text som Europaparlamentet ska rösta om den 5 maj. Ministerrådet ska säga sitt, och parlamentets egen hantering av telekompaketet har präglats av tvära kast.

I en första läsning före årsskiftet väntades parlamentet säga ja även till de mest långtgående regleringsförslagen i telekompaketet, när vänsterpartistiska parlamentarikern Eva-Britt Svensson oväntat fick stöd för sitt tillägg 166. Innebörden i tillägget var att regleringen av telemarknaden inte fick ”hindra framväxten av ett informationssamhälle” eller ”strida mot de medborgerliga rättigheterna”.

I utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Imco, där Svensson sitter som ledamot, stötte dock tillägget på patrull. Istället för att stödja tillägget valde utskottet att förhandla fram en kompromiss med ministerrådet. Denna innehöll enligt Svensson, den enda ledamot som reserverade sig, alltför luddiga formuleringar för att utgöra ett fullgott skydd för informationsfriheten. Efter vändningen i Itre, som genom sitt stöd för tillägg 138 i praktiken blockerade Imcos uppgörelse, är hon aningen mer optimistisk. Men hon påpekar att striden om telekompaketet är långt ifrån avgjord.

– Jag tycker väl ändå att det ser lite ljusare ut men samtidigt är jag väldigt medveten om att det kan bli väldigt annorlunda till slutstriden den 5 maj. Det är många saker som inte industriutskottets förslag täcker.

Bland annat behandlar industriutskottets förslag inte leverantörernas rätt att aktivt blockera sajter, istället för att som i dag enbart förmedla digital information. Hur och i vilken utsträckning leverantörerna skulle utnyttja denna nya rätt är oklart men Eva-Britt Svensson och många med henne befarar att detta allvarligt kommer att kringskära rörelsefriheten online.

– När du är ute på internet i dag är det fritt för dig att söka vilken sida du vill. I telekomförslaget öppnar man dörren för att det ska bli en form av kabel-tv, när du kommer till sidan är den blockerad för att du inte har rätt typ av abonnemang. Jag jämför det med om du cyklar eller kör på en väg, du vill svänga vänster och så fälls det plötsligt ner en bom.

Nu väntar nya förhandlingar med ministerrådet, som hittills inte visat vare sig intresse eller förståelse för parlamentets kopplingar mellan internetfrihet och medborgerliga rättigheter. Lite förenklat kan oenigheten de båda organen emellan förklaras med att de intagit diametralt motsatta positioner i frågan om vad internet är och hur fenomen som manifesterar sig där ska förstås.

Parlamentet har deklarerat att internet bör betraktas som en digital offentlighet, en plats för kommunikation, opinionsbildning, kunskapsutbyte och dialog. Helt enkelt en arena dit frågan om tillgång också är en fråga om demokrati. Detta är ett perspektiv som ligger i linje med forskningen om internet som ett socialt medium och som tangerar det internetaktivister själva brukar applicera.

Rådet har istället anslutit sig till ett mer endimensionellt synsätt där internet snarare betraktas som en kommersiell tjänst – som den kabel-tv Eva-Britt Svensson talar om – och där näringsidkarens rätt att själv kontrollera innehållet i den egna produkten ska tillvaratas. Parallellt med detta finns även olika åsikter om i hur hög utsträckning sajter som förmedlar odemokratiska värderingar eller uppmanar till exempelvis upphovsrättsbrott ska censureras.

Insynen i ministerrådet är begränsad, men det är känt att Frankrike driver den reglerande linjen hårt.

– Sarkozy reagerade direkt när jag fick igenom mitt ändringsförslag, säger Eva-Britt Svensson. Det är ingen hemlighet att de har engagerat sig väldigt starkt i det här och jag kan tolka det som att de haft ett stort inflytande.

– Jag tror att rådet ser yttrandefrihet och rätten att uttrycka sig som någonting som rör vanlig media. Man är rädd för internet och vill ha en speciell lagstiftning för att kontrollera det, men vi kan ju inte ha en typ av yttrandefrihet för tryckta texter och en för det som skrivs på internet.

Kritiker menar att rättighetsinnehavares, främst film- och skivbranschens, intressen fått alltför stort genomslag i telekompaketets utformning. Men paketet är inte den enda lagstiftningsansats som berör förhållandet mellan användares frihet och anonymitet och staters och företags intresse av att kunna identifiera och registrera. Flera lagar som nyligen stiftats eller snart ska drivas igenom samverkar sinsemellan helt eller delvis, och har som gemensam nämnare att den enskilde användarens anonymitet inskränks. Med konsekvenser för det som kallas friheten på internet som följd.

Den så kallade FRA-lagen antogs egentligen av riksdagen innan förra årets sommaruppehåll, men dess slutliga utformning är ännu inte känd. Regeringen lyckades baxa igenom lagen genom att lova kritiker i de egna leden att ytterligare integritetsstärkande åtgärder skulle införas.

Dessa offentliggjordes hösten 2008 och blidkade kritikerna något. Bland annat förklarades att FRA måste ansöka om tillstånd för signalspaning i domstol och bara ska få spana i de trafikstråk domstolen godkänner. Dessutom beslutades att FRA endast ska få bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och Försvarsmakten.

Men i de ”integritetsstärkande åtgärderna” lades också in en brasklapp, en formulering om att Säpos och polisens önskemål om signalspaning skulle utredas. Denna utredning pågår fortfarande, och när regeringen förra veckan meddelade att starten för FRA:s spaning skjuts upp till den 1 december eftersom arbetet med kompletteringarna fortfarande pågår tolkades detta som att den kommer att gå polismyndigheterna till mötes.

Ipred – International property rights enforcement directive – trädde i kraft den 1 april och ger rättighetsinnehavare rätt att genom domstol begära ut personuppgifter om internetanvändare som misstänks för upphovsrättsintrång. Operatörer är skyldiga att lämna ut dessa uppgifter om det finns ”sannolika skäl” att tro att ett brott har begåtts. Det är, eftersom processen är civilrättslig, en lägre misstankegrad än vad som krävs för att polisen skulle kunna begära ut motsvarande uppgifter. Den rättighetsinnehavare som får tillgång till personuppgifter kan därefter stämma den misstänkte fildelaren.

Ipred bygger på ett EU-direktiv. Sverige var inte tvunget att ge privata företag möjligheten att själva agera mot upphovsrättsbrott men valde att göra det. I Danmark och Finland, som implementerade lagstiftningen före Sverige, skickar upphovsrättsorganisationer kravbrev till privatpersoner vars namn kopplats till ip-adresser som fildelat. Danska Antipiratgruppen erbjuder den som krävs på ersättning att betala halva beloppet eller stämmas på det fulla.

I en civilrättslig process har den som stäms inte rätt till offentlig försvarare och får vid förlust själv betala såväl den begärda ersättningen som motpartens rättegångskostnader. Skillnaden i styrkeförhållande mellan privatpersoner och kapitalstarka industriintressen skrämmer oskyldiga att betala det lägre beloppet, menar de kritiker som talar om ”legaliserad utpressning”.

Förre justitieministern Thomas Bodströms (s) hjärtebarn datalagringsdirektivet var från början kontroversiellt och var enligt Europeiska datatillsynsmannen – EU:s motsvarighet till Datainspektionen – inte förenligt med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Det hade redan röstats ner av parlamentet, men väcktes till liv efter terrordåden i London och drevs igenom med motiveringen att det kunde hjälpa underrättelsetjänster att förhindra framtida attacker.

Enligt direktivet, som ska implementeras i Sverige under innevarande år, blir operatörer skyldiga att lagra omfattande trafikinformation i mellan 6 och 24 månader. Kritiken var och är massiv, och i Sverige varnade bland andra TCO för missbruk och ändamålsglidning. Vänsteraktivister har övervakats förr, och om en regering plötsligt skulle klassa fackliga aktivister som samhällsfarliga skulle dessa lätt kunna kartläggas genom den lagrade datan, varnade organisationen.

Även Acta – eller Anti-counterfeiting trade agreement – beskrivs som ett hot mot friheten på internet. Detta utan att det finns någon egentlig kännedom om vad uppgörelsen som diskuteras mellan USA, EU, Japan med flera egentligen kommer att innebära. Mycket lite är känt om Acta. Den information som trots allt finns kommer från läckta dokument och anonyma källor och talar om ett nära samarbete mellan de inblandade staterna och medieindustrin.

Riksdagens näringsutskott har tagit del av information om uppgörelsen men ledamöterna har belagts med tystnadsplikt och får inte uttala sig om innehållet. Spekulationer som att tullmyndigheter ska få rätt att söka igenom datorer och mp3-spelare i jakt på piratkopierat material lär därför fortsätta.

Att dessa lagar och lagförslag kommit i tät följd har i Sverige gett en debatt av snöbollskaraktär, vars rullning snabbades på ytterligare av rättegången och den oväntat hårda domen mot de åtalade bakom bittorrentsajten The pirate bay.

Dagen efter utslaget samlade Piratpartiet över 1 000 personer i en protestmanifestation i Stockholm, samt mindre skaror i Göteborg, Karlstad och Lund. Men symptomatiskt nog har stödet främst yttrat sig online. Sedan förra fredagen har Piratpartiets medlemsantal ökat från strax under 15 000 till 39 307 (aktuellt antal fredag kl 13), vilket gör partiet till Sveriges fjärde största i fråga om antal medlemmar. Ordföranden Rick Falkvinge kallar domen för partiets biljett till Europaparlamentet. Med den fick alla som varit missnöjda med FRA och Ipred en anledning att aktivera sig.

– Så är det absolut. Domen kom lite grann som droppen som fick bägaren att rinna över, motståndet självantände.

Siffrorna har ifrågasatts utifrån att medlemskap är gratis och enkelt att söka på internet, men Piratpartiet slår ifrån sig kritiken. Antalet som anmält att de vill arbeta aktivt för partiet har ökat från tidigare 2 500 till 11 000, och Rick Falkvinge är förvissad om att engagemanget för friheten på internet kommer att fortsätta öka.

– Det handlar om medborgarrättigheter som våra fäder och förfäder har kämpat, blött och till och med dött för. Vi pratar om rätten att uttrycka åsikter anonymt, brevhemligheten, möjligheten att kommunicera utan att staten övervakar allt vi säger och tycker, de mest grundläggande fundamenten för vad vi betraktar som demokrati.

Också Håkan Hydén, professor i rättssociologi vid Lunds universitet och engagerad i forskningsprojektet Cybernormer, menar att frågorna är här för att stanna. Att domen mot The pirate bay har väckt sådana reaktioner beror på att den uppfattas som ett angrepp mot friheten på internet.

– Enligt svensk straffrätt kan man bara döma någon till ansvar för fildelning om den har ett uppsåt att begå upphovsrättsintrång, men det innebär att all fildelning riskerar att behöva kontrolleras för att få kläm på vilka som ägnar sig åt den olagliga fildelningen. Den här domen är första steget i en krigsförklaring mot internet som leder till en upptrappning eller en ond cirkel, därför är den framför allt intressant som ett första steg i en utveckling som bara kan leda till ett kontrollsamhälle.

Han menar att vad som nu sker – och som rättegången mot The pirate bay är en produkt av – inte är något mindre än ett paradigmskifte, en brytningspunkt där gamla tankemönster och samhälleliga strukturer i en smärtsam process kolliderar med nya. Dessa paradigmskiften är förbundna med utvecklingen av nya metoder för att organisera produktion och kommunikation och förändrar när de inträffar, under stor dramatik, förutsättningarna för mellanmänsklig interaktion på snart nog alla plan.

– Det som kommer bort när man diskuterar Ipred och The pirate bay är att vi befinner oss i en historisk förändringsprocess där motsättningar mellan gamla normer och nya är en naturlig följd av den samhällsutveckling som följer på teknologisk förnyelse, när industrisamhället föddes uppstod motsvarande motsättningar. Utgångspunkten för vår tankevärld, som vi inte är ensamma om, är att vi står inför framväxten av ett nytt samhälle. Fildelning utgör ett slags lackmustest på att detta är ett fundamentalt skifte i samhällsutvecklingen.

Stämmer då det som digitala frihetsivrare påstår, att dagens etablerade maktstrukturer i form av stater och privatekonomiska intressen strävar efter att bromsa denna utveckling eftersom de inte kan kontrollera den? Enligt Håkan Hydén är svaret ja.

– Tvivelsutan är det på det viset. Piratmålet visar att det är tunga intressen som är engagerade, det är inte enskilda upphovsrättsinnehavare som har drivit den här processen. Det sker ju ofta en eftersläpning, ett nytt samhälle som växer fram strävar alltid i motvind eftersom det gamla har starka privilegiestrukturer och gör allt för att upprätthålla dem. Det har dessutom fördelen av att kunna ta stöd i och återspegla gamla intressen. Rättssamhället är i det här fallet en återspegling av det gamla sönderfallande industrisamhället.

Alla kommersiella företag intar dock inte en övervakningsivrande position. Bahnhof, Sveriges äldsta internetleverantör, har lanserat initiativet Integrity.

– Tanken är att upprätta en integritetsmärkning, ungefär som kravmärkning för mat, som ställer upp vissa principer, säger vd:n Jon Karlung.

Vad Banhof gör är att skyndsamt radera de ip-uppgifter som upphovsrättsinnehavare i enlighet med Ipred har rätt att begära ut i domstol. Därmed blir lagen i praktiken verkningslös, om inga uppgifter finns lagrade kan misstänkta fildelare inte heller identifieras.

– Idén har varit att inte lämna ut uppgifter till tredje part, för det strider mot demokratiska principer. Vi ser oss i någon mening som ett postverk, vi vaktar det som i grundlagen kallas brevmöjligheter.

Bahnhof kan, liksom alla internetleverantörer, sägas ha ett egenintresse av att abonnenterna fildelar. När trafiken ökar, ökar också intäkterna.

Jon Karlung är också noga med att betona att han driver en kommersiell verksamhet, men menar att frågan går utöver det rent affärsmässiga. Återigen kommer diskussionen att handla om synen på internet, som en kommersiell arena eller en elektronisk offentlighet.

– Vi som började med det här ansåg att vi hade en publicistisk roll, säger han. Vi har intresserat oss för nätkultur och en mer multipel kommunikation, inte det traditionella att en röst talar och alla andra ska lyssna. Det sitter i ryggmärgen. Internet är en deltagarkultur, det är en frihetsgrej.

Det är denna deltagarkultur Jon Karlung anser hotas av ”en hel arsenal” övervakningslagar. Han befarar en ändamålsglidning, där kontrollfunktioner som införs mot bakgrund av behjärtansvärda motiv snart kommer att användas i andra sammanhang och riktas mot andra grupper än vad som ursprungligen uppgavs.

– Den här friheten har alltid ställts mot repression från staten och kommersiella intressen, gamla maktstrukturer känner sig hotade och vill kontrollera när man förlorar monopolet på den här enkelriktade kommunikationen. Där kommer datalagringsdirektivet som Bodström tog initiativ till och FRA in. Ipred vänder jag mig mot för att den ger ett privat särintresse en gräddfil in i rättsväsendet.

Ett flertal internetleverantörer har anslutit sig till integritetsinitiativet, dock ingen av de fyra stora. Efter att Bahnhof deklarerat att det inte avsåg att spara ip-nummer har flera medier beskrivit det som att företaget hittat ett ”kryphål” i Ipredlagen. Det är emellertid inte korrekt. Enligt lagen om elektronisk kommunikation ska lagrade ip-nummer ”utplånas eller avidentifieras när de inte längre behövs för att överföra ett elektroniskt meddelande”. Men lagen medger också långtgående lagring av uppgifter, bland annat av faktureringsskäl och för att upprätthålla datasäkerheten.

När datalagringsdirektivet implementeras kommer det att tvinga även integritetsmärkta internetleverantörer att lagra trafikdata. Det direktiv som är avsett att skydda EU:s medborgare kommer då att ge film- och skivbranschen stora möjligheter att identifiera enskilda som misstänks för piratkopiering.

– Det har motiverats med att man ska komma åt organiserad brottslighet och terrorism, säger Jon Karlung. Men om det istället kommer att användas för att jaga fildelare så är ändamålsglidningen komplett. Oavsett vad man tycker om upphovsrätten är det inte värt att bygga ett totalitärt övervakningssamhälle för att klämma åt fildelare.

Även Bahnhof kommer då att lagra och på uppmaning lämna information om sina kunder till de privata särintressen vars metoder Jon Karlung inte har mycket till övers för.

– Vi följer lagen, även om jag ogillar den.

Men vad det innebär att följa lagen är ännu så länge inte helt klarlagt. I den första svenska tillämpningen av Ipred har fem svenska bokförlag genom Solna tingsrätt begärt ut personuppgifterna bakom ip-adressen 77.53.104.102, från vilken 27 upphovsrättsskyddade ljudböcker ska ha tillgängliggjorts. Men operatören Ephone nekar. I första hand på grund av att ett utlämnande skulle strida mot Europakonventionens grundläggande skydd för privatlivet, i andra hand för att förlagen inte redovisat de sannolika skäl som krävs för att operatören ska vara skyldig att redovisa personuppgifterna.

Förutom ett juridiskt ser vd:n Bo Wigstrand också ett moraliskt dilemma i Ipreds konstruktion.

– Det moraliska är kopplat till vilket samhälle vi vill leva i. Om jag som medborgare har en allvarlig men pinsam sjukdom måste jag kunna surfa på olika sidor och känna mig trygg med att privatföretag inte har möjlighet att få del av den informationen. Efter Ipred kan man nu börja använda tjänster där man surfar helt anonymt, och här finns det en möjlighet för den som vill göra det i brottsligt syfte, för att sprida barnporr eller bedrägerier. Man vill inte hamna i någon av de här ytterligheterna.

Domstolen ska meddela sitt beslut, som kommer att bli prejudicerande, inom ett par veckor. Bo Wigstrand menar att det i detta pilotfall är viktigt att beviskraven läggs på en så hög nivå att rättighetsinnehavare inte ges fria tyglar att kränka användares personliga integritet.

– Sedan kan man fråga sig varför privata företag alls ska bedriva sådan här verksamhet när det redan finns lagar som reglerar brott på internet.

Ipred har, en knapp månad efter att lagen trädde i kraft, redan gjort avtryck. Bahnhof har sedan företaget meddelade att det inte lagrar ip-nummer noterat en ökad kundtillströmning. Samtidigt störtdök internettrafiken, enligt växelstationen Netnods data, vilket tillskrevs minskad fildelning. Dock är det svårt att veta hur ihållande effekten blir. Trafikkurvan har försiktigt börjat stiga igen, och den lägstanivå som noterades efter månadsskiftet var jämförbar med nivån i april 2008 och en god bit högre än nivån vid samma tid 2007.

Om det, vilket Håkan Hydén menar, som utspelar sig i öppna fildelningsnätverk och slutna sammanträdesrum är delar av ett pågående paradigmskifte spelar dock smärre variationer i internettrafiken mindre roll.

Domen mot The pirate bay har fått till följd att flera mindre bittorrentsajter valt att stänga verksamheten. Den sajt som kommit att bli en global symbol för friheten på internet är dock, som de ansvariga utlovat, fortfarande uppe. I ett inlägg på sajtens blogg avvisar grundarna erbjudanden om ekonomisk hjälp med det skadestånd de inte har för avsikt att betala.

Inlägget avslutas med en uppmaning till dem som vill stödja sajten:

”Var inte rädd för att använda nätverket. Bjud in dina vänner till detta och andra fildelningssystem. Lugna ner människor om de är upprörda. Vi måste hålla ihop. Say it loud and say it proud! Vi är alla The pirate bay.”

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Vi fick två nätverk som inte hade som mål att stoppa matchen”

Reaktionerna efter förra helgens demonstrationer har varit förutsägbara. Från borgerligt håll har arrangörerna anklagats för att legitimera de autonomas konfrontativa taktik och partivänstern har stämplats som antisemitisk. Samtidigt pågår inom de två nätverk som deltog i protesterna en både infekterad och självrannsakande diskussion. Matchen stoppades aldrig, och många menar att detta är en konsekvens av de radikala rörelsernas oförmåga att enas kring gemensamma mål.

Fria.Nu

Hemkär hiphopambassadör

Intervju

Under artistnamnet Max Peezay är Tom Piha känd som Sveriges grimepionjär framför andra. I engagemanget för genren kombineras det personliga och det politiska, hiphopens universella tilltal och kärleken till hemorten Henriksdalsberget. FRIA har samtalat med en musikalisk ambassadör som förblir trogen Stockholms närmaste förort.

Fria.Nu

Ett år av massavlyssning och bävande storfinanser

2008 var året då den personliga integriteten kom att bli den hetaste inrikespolitiska frågan, och samtidigt året då Sveriges folkvalda visade att de hellre avlyssnar än lyssnar på sina väljare. 2008 var också året då finanskrisen fick de marknadsliberaler som vanligtvis föraktar statlig inblandning i ekonomin att högljutt kräva både stöd och förstatliganden, och året då svarta rubriker om varsel blev ett stående inslag i svenska medier. I USA svarade väljarna att det visst är möjligt för en svart man att inta Vita huset, och i Sverige tog en pånyttfödd ockupantrörelse en hel rad hus utan att fråga någon om lov. Nazister anlade flera grova mordbränder, och upprorets eldar brann i både Grekland och Rosengård.

Fria.Nu

Vad kostar de rabatterade tjänsterna?

Har de papperslösa arbetarna blivit en institution vi inte har råd att avveckla? Fastighetsanställdas förbund räknar med att 20 000 papperslösa arbetar inom LO:s avtalsområde. Vad som skulle hända om de plötsligt slutade arbeta är svårt att mäta, men priset på vissa tjänster skulle stiga.

– Papperslösa håller kostnaderna nere, säger Samuel Engbom, jurist på TCO.

Fria.Nu

Papperslösa på väg in i arbetarrörelsen

I kvarteren kring Norra Bantorget, den svenska arbetarrörelsens hjärta, ligger sedan knappt två månader Fackligt center för papperslösa. Här samlas varje måndag fackliga ombudsmän, jurister och papperslösa för att hantera konkreta problem och leta efter framtidens lösningar.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria