I måndags offentliggjordes programmet för Tempo dokumentärfestival, som arrangeras i Stockholm för sjunde gången. Nära 100 dokumentärer visas och 30 av dem har dessutom Sverige- eller världspremiär.
Årets program går under rubriken Mat, makt och miljö, ett tema som omfattar filmer om bland annat ett hippiejordbruk som går snett (The Real Dirt on Farmer John), klimatfrågan (The Planet) och modernt slaveri i kinesiska jeansfabriker (China Blue). Den österrikiska filmen We Feed the World av Erwin Wagenhofer visar hur vår livsmedelsindustri påverkar fattigdomen i världen.
– Den visar på sammanhanget mellan hur vi konsumerar i väst och vår påverkan på andra delar av världen. Hur vi på något sätt fortsätter att hålla nere de fattiga länderna. Filmen blev en enorm succé i Österrike. När jag såg den tänkte jag att nej, nu blir jag vegetarian, säger festivalchefen Agneta Mogren.
Under hela fem dagar och nätter står dokumentären i fokus. Både radio, foto och film. Förutom filmer som kretsar kring huvudtemat visas ett unikt urval av samtida brasilianska dokumentärfilmer.
– Till exempel Housewarming Party, en fascinerande film om hemlösa kvinnor i São Paulo som är med i en rörelse som ockuperar hus. Det är fantastiskt att se starka människor som gör något tillsammans, säger Agneta Mogren.
Det blir också seminarier, animerade dokumentärer, radiodokumentärer som publiken lyssnar på tillsammans i en biosalong, konstfilmer och svenska filmer. En av de svenska är Hästmannen, som har världspremiär på festivalen. Det är en berättelse om Stig-Anders, som lever för och med sina hästar och nästan dör när han tvingas lämna dem efter den stora stormen som vänder upp och ner på hans liv.
– Det är en otroligt fascinerande film med ett fantastiskt foto. Han lever nästan enligt 1800-talsmetoder i sitt lantbruk. Hästmannen är en ganska kufisk person men det är en väldigt fin skildring.

Svensk dokumentärfilm är på uppgång och intresset bara växer, menar Agneta Mogren. Filmklubbar specialiserade på dokumentärer har till exempel nyligen startats i både Stockholm och Malmö.
– Nordisk dokumentär är oerhört stark och en förebild för många. Många svenska filmer deltar i internationella festivaler, det känns väldigt vitalt.
Agneta Mogren tror att det finns en Michael Moore-trend som delvis har bidragit till dokumentärens ökade popularitet.
– Det finns ett sug efter fördjupning, när korta nyheter sköljer över oss vill vi ha bra, personliga berättelser.
Ytterligare ett bevis på att svensk dokumentärfilm står högt i rang är att festivalen delar ut ett av Europas högsta priser. 75 000 kronor får vinnaren, som utses av en internationell jury. Sju filmer är nominerade
Öppningsfilmen den 8 november heter Teen Mothers av Sandra Werneck och Gisela Camara, och handlar om fyra brasilianska tjejer och deras graviditeter.
– Det är över huvud taget mycket fokus på kvinnliga regissörer i år, det känns jättekul.
Arrangemanget hålls på Zita, Sture, Finlandsinstitutet och DI.
[email protected]
Hela festivalprogrammet finns på www.tempofestival.se.