Nu finns resultatet av mötet på marknaden i form av två filmer, vilka kan ses på Konstcentrum i Gävle. Båda är 23 minuter långa och visas samtidigt på varsin vägg.

Anna Lucas beslutade att söka växternas platser på jorden. I filmen Kaff Mariam (Jerikos ros) reser vi till Palestina och hittar växten i Sinaiöknen. I filmen om Una de Gato följer vi med från växtplatsen i regnskogen till staden.

Det är stillsamma filmer med långa, långsamma sekvenser över berg och skogar, städer och människor i fjärran, glidande som själva resan. Ibland dröjer sig kameran vid en grupp människor, en flock djur, en affärsinteriör, en fabrikslokal, och låter världens händelser fylla bildrutan.

Vi följer en man i djungeln som visar vägen till växten i Amazonas och möter herdar i Sinai. Det är inte fråga om någon yttre dramatik, snarare en film om resan och själva sökandet.

Men i bakgrunden skymtar politiska förhållanden och mänskliga villkor.

Vi inser att växterna är delar av världsekonomin. Vi ser hur handelns tentakler griper in i civilisationernas minsta förgreningar – i byarna, regnskogen, matkassarna och i skjulen där människor arbetar under svåra förhållanden. Vi kan se människor sträva överallt. De flestas tillvaro är hård och mödosam, något vi har svårt att föreställa oss. Vi är de privilegierade som kan gå på marknaden och betala för allt detta.

Men filmerna är betraktelser och inga pamfletter, ballader mer än kampsånger. Deras inneboende lugn får betraktaren att sätta sig ned, slappna av och låta sig föras med genom öknar eller in i regnskogens väldiga trädstammar.

Kanske verkar sådana bilder mer effektivt. De bilder som kommer med mening i efterhand, i en rytm som också är en kontrast till dagens snabba kommunikationer som bidrar till en världsoordning som gör människans jordiska framtid osäker.