Fria.Nu

Brixton–Amazonas: Växterna är delar av världsekonomin

Varifrån kommer allt? Den brittiska konstnären och filmaren Anna Lucas begrundade två växter på marknaden hemma i Brixton. Den ena var Jerikos ros, en växt som sägs kunna bota infertilitet. Den lever i öknen och kan överleva långa torrperioder. Den andra var Una de Gato, som växer i Amazonas regnskogar i Peru och som sägs stärka immunförsvaret, till och med vara verksam mot cancer och aids.

Nu finns resultatet av mötet på marknaden i form av två filmer, vilka kan ses på Konstcentrum i Gävle. Båda är 23 minuter långa och visas samtidigt på varsin vägg.

Anna Lucas beslutade att söka växternas platser på jorden. I filmen Kaff Mariam (Jerikos ros) reser vi till Palestina och hittar växten i Sinaiöknen. I filmen om Una de Gato följer vi med från växtplatsen i regnskogen till staden.

Det är stillsamma filmer med långa, långsamma sekvenser över berg och skogar, städer och människor i fjärran, glidande som själva resan. Ibland dröjer sig kameran vid en grupp människor, en flock djur, en affärsinteriör, en fabrikslokal, och låter världens händelser fylla bildrutan.

Vi följer en man i djungeln som visar vägen till växten i Amazonas och möter herdar i Sinai. Det är inte fråga om någon yttre dramatik, snarare en film om resan och själva sökandet.

Men i bakgrunden skymtar politiska förhållanden och mänskliga villkor.

Vi inser att växterna är delar av världsekonomin. Vi ser hur handelns tentakler griper in i civilisationernas minsta förgreningar – i byarna, regnskogen, matkassarna och i skjulen där människor arbetar under svåra förhållanden. Vi kan se människor sträva överallt. De flestas tillvaro är hård och mödosam, något vi har svårt att föreställa oss. Vi är de privilegierade som kan gå på marknaden och betala för allt detta.

Men filmerna är betraktelser och inga pamfletter, ballader mer än kampsånger. Deras inneboende lugn får betraktaren att sätta sig ned, slappna av och låta sig föras med genom öknar eller in i regnskogens väldiga trädstammar.

Kanske verkar sådana bilder mer effektivt. De bilder som kommer med mening i efterhand, i en rytm som också är en kontrast till dagens snabba kommunikationer som bidrar till en världsoordning som gör människans jordiska framtid osäker.

Fakta: 

KONST

Anna Lucas

Konstcentrum, Gävle

Pågår till och med 13 maj

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Jakt på kopians väsen

Den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant har i över 50 år kopierat andras konstverk. Själv talar hon om att repetera. På Moderna museet i Stockholm kan man nu se välkända verk av Wahrol, Beuys eller Duchamp – som hon gjort!

Kolonialismen – en överlevare i det nya Europa

På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.

Utflykt i okända världar

Den finska konstnären Eija-Liisa Ahtila är en internationellt framgångsrik filmare som arbetar med skådespelare, till vilka hon räknar djuren som medverkar. På Moderna museet kan man nu se hennes utställning Parallella världar. Många av Athilas verk visas i flera projektioner i ett rum. I dessa flerkanaliga filmer ligger en del av hennes landvinningar: vi ser en människa, samtidigt som vi ser vad hon ser och dessutom något i det rum hon befinner sig i. När uppmärksamheten flyttas från en projektion till en annan känns det som poesi eller dans. Rum och tider blandas samman och drömmar rör sig obehindrat genom vardagliga scener. Detta obehindrade är Ahtilas konstnärliga styrka.

Kitschig Vårsalong med få ljusglimtar

Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.

Konst som utforskar solidaritetens gränser

Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.

© 2025 Stockholms Fria