Lasse Dahlquist sedd på nytt
Vad Fia Adler Sandblad gjort, både i sin Tjechovföreställning och i sin förra pjäs om Bertha, lyckas hon märkligt nog med igen i ett program med Lasse Dahlquists valsanta slagdängor. Tillsammans med musikern och arrangören Jonas Franke-Blom bromsar hon upp låtarnas tempo och brottar motvalls ned dängigheten till förmån för en ömsint gestaltad skildring av melodiernas berättelser och inre liv.
De välkända låtmiljöerna har plötsligt infiltrerats av tidsanda och mening, tidigare dold under tjo och tjim. Ändå är det både Lasse Dahlquists melodier och hans ljumma stämningsmättade sommarkvällar som dröjer sig kvar efteråt, men i en mer fördjupad form.
Tydlighet och artikulation spelar en viktig roll, inte bara i flickornas överväldigade ”oh boy!”. Jonas Franke-Bloms sång, cello, dragspel och Fia Adler Sandblads rösttolkning arbetar med små medel som förhöjer och fördjupar melodiernas miljöer och stämningar. Cellons lågtoniga stråkdrag målar under kärlekens avsked i mollstämda glissandon, skänker ibland en filmisk glimt av skärens saltstänkta måsskrik, alltmedan melodiernas örhängen återuppstår nytvättade ur arrangemangens glittrande böljegång.
Spelet river försiktigt bort daterade dimslöjor av passerad tid och ger oss nytt tillträde, inte bara till bryggans slitna trä eller kajens stämningar, utan också till människorna runt både Kal och Ada. Man känner nästan fysiskt rumslig närhet till Bedas papiljotter när Fia Adler Sandblad besjunger flickornas festförberedelser. Men när Jonas Franke-Blom plockar fram dragspelet och börjar Det är dans på Brännö brygga, och med blott bälgens blåsljud anger valstakten, då lyfter hela tolkningen till oanade höjder.
Vad larssons och Adas teater har gjort är något vida större än ett visprogram; snarare är det en nyskapande, djupt teatral vision av en historia så som Lasse Dahlquist betraktade den. Det är också teater när den är som allra bäst, det vill säga att den genomgående lyckas bryta gränsen mellan scen och salong och bjuder publiken in i scenens gestaltning.
Utan tvekan är detta en bragd, även om jag personligen aldrig tillhört Lasse Dahlquists allra närmaste beundrare. Men om inte Lasse Dahlquistsällskapet, egendomligt nog, fått för sig att ställa frågan till larssons och Adas teater om att ta sig an hans sånger, hade vi inte heller fått upptäcka gruppens konstnärligt högtstående förmåga att skapa inkännande liv. Det är nästan som att koka soppa på en spik, fast med ingredienser vars tidsbundna atmosfär nu framstår i ett nytt och uppfräschat ljus.
Teater
Lasse Dahlquist för cello och solosång Scen larssons och Adas Teater Konstepidemin Musik och arrangemang Jonas Franke-Blom Skådespelare och texttolkning Fia Adler Sandblad Regi och resonör Sören Larsson
Lasse Dahlquist för cello och solosång kommer närmast att ges på Konstepidemins dag 30/5, under Sommarunderhållningen i Göteborg, på Altplatsen i Frölunda, 30/6 och på Slottsskogsteatern 20/8. Föreställningen kommer att finnas på repertoaren också under nästa år.
