Hon är inte ensam. Personer inom fredsorganisationen Ofog är ett annat exempel på en politisk aktivistgrupp som har blivit kontaktad av Säpo.

En intressant slutsats man kan dra av detta är att Säpo lägger ner en hel del möda på att övervaka och registrera fredliga solidaritets-, miljö- och fredsaktivister. Annars skulle man ju inte ringa upp dessa och be dem bli informatörer åt Säpo.

Logiken bakom Säpos framstötar står att finna i rapporten Våldsam politisk extremism som Säpo släppte här på försommaren. Den drar utan att darra på manschetten alla möjliga politiska grupperingar över en kam. Miljöorganisationer, djurvänner, nazister och fredsvänner. Alla buntas ihop under begreppet ”våldsam politisk extremism”. Här och var skriver rapportens författare att deras rapport inte handlar om vanlig civil olydnad eller liknande. Men läser man noggrannare ser man att allt som går över lagens gräns anses vara ”våldsam politisk extremism”.

Att inte kunna se skillnad på en fredlig sitt-blockad och en bensinbombs-attack är skrämmande, och kanske lite av en bild på hur synen på politikens ramar förändrats som en backlash efter Göteborgskravallerna 2001.

Nazister, vänsterrörelse och miljövänner som arbetar med civil olydnad är ett lika stort hot mot samhället i Säpos och Brottsförebyggande Rådets värld. De autonoma har i och för sig mer vapen och våld, men de autonoma är mer organiserade och mer politiskt aktiva. Båda gruppernas verksamhet liknar varandra i hög grad, enligt rapporten.

I större delen av massmedias artiklar dras nu slutsatsen att aktivister av olika slag är lika goda kålsupare. Miljöaktivister är i princip lika skadlig ohyra för samhället som nazister. ”Likheterna är större än skillnaderna” skriver rapportförfattarna och grundar denna slutsats på att varken miljörörelse, fredsrörelse eller nazister har någon tydlig hierarkisk organisation i Sverige i dag.

Den här rapporten är beställd av den borgerliga regeringen, och snabbt efter att rapporten levererats kom som ett brev på posten kommentarer från regeringen: ”Vi har länge tagit avstånd från vit-makt-rörelsen, men romantiserat och bagatelliserat våld från autonoma grupper”.

Eftersom autonoma grupper lite svepande i rapporten inrymmer en väldigt stor mängd organisationer kan man lätt se vartåt det här barkar. Det ska bli hårdare tag mot utomparlamentarisk aktivism. Kampen mot alltför militanta fredsvänner ska jämställas med kampen mot nazism.

Säpo-rapporten drar svepande slutsatser utan rimlighet i analyserna. Att bortse från att nazister omfattar en våldsideologi visar att Säpo och BRÅ är ute på hal is. Faktum är ju att nazister samlar på sig vapen och är uttalade motståndare till demokratin. Till exempel försökte nazister nyligen bränna inne en barnfamilj genom en bensinantändning av en lägenhet, och även nedbränningen av kulturhuset Cyklopen anses vara anlagd av nazister.

Hela slutsatsen i rapporten handlar om att vänsterns våld är lika omfattande som högerns. Men tittar man i statistiksammanställningen på rapportens allra sista sida hittar man alla möjliga simpla civil olydnads-brott som egenmäktigt förfarande och olaga intrång som inklassade som ”extremistiskt politiskt våld”.

Om man vill vara elak kan man säga att Säpo fabricerat en rapport för att motivera mer pengar till registrering och övervakning av vänstern. Vill man vara snäll kan man säga att våra myndigheter bara visar brist på förståelse av verkligheten och att rapportförfattarna bara är snurriga.

Att det finns delar av den autonoma vänstern som ibland beter sig som fotbollshuliganer är inget som det behövs en Säporapport för att inse. Vad Säpo och regeringen nu gör är att peka på alla de andra inom utomparlamentariska grupper och säga att de ska registreras och övervakas.

Konsekvenserna av rapporten ser därför ut att bli: mer satsning på Säpo-övervakning av miljörörelse, fredsrörelse och vänsterorganisationer. Sverige dömdes nyligen av Europadomstolen att betala ut stora bötesbelopp för oskälig åsiktsregistrering, efter att delar av Säpos övervakning kommit ut. Men slutsatsen som svenska myndigheter nu drar är ändå att satsa mer på Säpo-övervakning.

Det är ingen bra väg. Utomparlamentarisk verksamhet och civil olydnad har en plats i ett demokratiskt samhälle. Dagens miljöförstöring skulle till exempel inte kommit upp till ytan utan miljörörelsens idoga arbete med decennier av aktioner och annat opinionsarbete.