Det internationella atomenergiorganet, IAEA, och Afrikanska unionen, AU, meddelade i mitten på augusti att det afrikanska avtalet för en kärnvapenfri zon trätt i kraft. Det skedde strax efter att Burundi blev det 28:e landet som skrev under avtalet. Algeriet och Burkina Faso var först ut och skrev under avtalet redan 1998.

Genom avtalet är de afrikanska länderna förpliktigade att ha största möjliga säkerhet kring kärnvapenmaterial, anläggningar och utrustning.

Avtalet har kallats Pelindaba-avtalet efter kärnforskningsinstitutet i Pelindaba nära Pretoria i Sydafrika, landets främsta kärnforskningscenter som drivs av Sydafrikas kärnenergibolag. Här tillverkade och lagrade Sydafrika atombomber under 1970-talet.

– Det afrikanska avtalet, är liksom regionala avtal i Latinamerika, Karibien, Sydostasien, Centralasien och Stillahavsregionen, säkerhetsförebyggande och bidrar till vår strävan mot en värld utan kärnvapen, säger IAEA-chefen Mohamed ElBaradei.

Han säger också att IAEA välkomnar att avtalet stöder användning av kärnenergiforskning med fredliga syften och är förvissad om att användning av kärnteknik kommer bidra till den afrikanska kontinentens ekonomiska och sociala utveckling.

Samtidigt med avtalet rapporteras om europeiska och kinesiska multinationella företags exploatering av urangruvor på olika håll i Afrika.

I Afrika finns några av världens mest uranrika gruvor. Många västländer är beroende av uran från Afrika. Frankrike är helt beroende av uran från Niger för att kunna hålla igång landets 58 kärnkraftverk. Ett tiotal andra afrikanska länder är uranproducerande.

Afrika uppges också, tillsammans med Sydostasien, vara en av de regioner i världen som har störst problem med radioaktivt kärnavfall. Särskilt i Somalia rapporteras om dumpning av kärnavfall.