Uppsala Fria

”Samhället har gett oss verktygslådan”

På sin väg hem råkade Mathilda Lundqvist befinna sig lite för nära reggaefestivalområdet då polisen bestämde sig för att hon var drogpåverkad, grep henne och utsatte henne för vad hon upplever var flera timmar av förnedrande behandling. Trots att samtliga prover visat att hon inte hade någon narkotika i kroppen anser inte polisen att den agerat fel. Men nu har den ändå valt att anmäla sig själv till följd av händelsen.

Analyssvaret som kom förra veckan bekräftade att det inte fanns några spår av narkotika i 18-åriga Mathilda Lundqvists blod. Och i tisdags damp det ner en underrättelse från polisen i brevlådan där det kort och gott stod “Förundersökning nedlägges - Brott kan ej styrkas”.

Det var den 6 augusti när Mathilda Lundqvist i bil var på väg hem till Funbo från Uppsala, där hon och pojkvännen hyrt film, som hon greps av polisen. I närheten av reggaefestivalområdet stannades hon i en rutinkontroll. Efter att ha visat körkort och gjort ett utandningsprov som var negativt släpptes hon iväg. Några minuter senare stannades hon av en ny polispatrull som hävdade att det var tydligt att hon var drogpåverkad eftersom hon hade “jättestora pupiller”. Därefter följde nära tre timmar av förhör och provtagning.

Mathilda Lundqvist säger att hon blev chockad över polisens påstående, eftersom hon aldrig någonsin provat droger.

– Det var fem poliser som stod och lyste på mig med ficklampa. De frågade saker som “Har du rökt på?”, “Är du lite hög lilla gumman?” och sade att det var lika bra att jag erkände. Efter en stund var det en polis som sade att de hade bestämt sig för att de skulle “ta in mig på piss”, berättar hon.

Trots att polisen tyckte sig ha tillräckligt starka bevis för narkotikabrott för att hon kunde anses skäligen misstänkt sökte de inte igenom bilen utan lät pojkvännen sitta kvar i den. Det medan Mathilda, liksom många andra, togs till polisens tillfälliga station som upprättats på Lundellska skolan. Väl där blev hon visiterad och fick lämna urinprov under uppsyn, ett prov som visade sig vara negativt. Därefter stod blodprov på tur.

– Jag tycker det är jätteäckligt att ta sprutor, det har kommit sedan jag var mycket sjuk när jag var liten. Men när jag sade att jag var rädd hånade de bara mig och sade: “jaså är det för att du behövt göra det så många gånger förut”.

Efter det var det dags för förhör. I skolans gymnastiksal satt ett tiotal personer på rad och blev hörda av poliser framför datorer.

– Det var ingen som berättade för mig hur allting skulle gå till. Jag satt jättelänge som ett frågetecken medan polisen skrev och skrev. Runt omkring mig var det både skyldiga och misstänkta och jag hörde precis vad de som satt bredvid sade. Det var fruktansvärt pinsamt och obehagligt att vara där. Jag kände verklig skam. Det var oerhört förnedrande, säger hon.

Mathilda Lundqvist berättar att hon mått psykiskt dåligt efter händelsen och ställt sig frågan om vad hon hade gjort för fel, varför polisen bestämde sig för att ta just henne.

– Det känns som om de gav sig på mig för att jag är ung och verkade osäker. Det här skulle aldrig hända en äldre person.

Under hela tiden hon var frihetsberövad tjatade flera olika poliser på henne att hon skulle erkänna sig skyldig till narkotikabrott.

– Jag förstår inte varför de inte kunde ha ett normalt beteende, precis som när man går in i en affär och expediten är trevlig så länge jag är det, borde polisen kunna tala vänligt till en och inte höja rösten och vara nedlåtande. De var inte alls vänliga. Det var bara en polis som visade mig hänsyn och behandlade mig som en människa.

Hon säger att hon efter ingripandet tappat respekten för polisen och att de inte inger henne någon trygghet.

– Jag har alltid tänkt positivt om poliser innan och tycker att det är superbra att de jobbar mot droger, men jag hade ingen aning om att det går till på det här sättet. Det är tyvärr lättare att tappa ett förtroende än att bygga upp det. Polisen ska man inte behöva vara rädd för. Men nu blir jag nervös bara jag ser en polisbil.

Mathilda vill göra en polisanmälan men tror att chanserna för att få upprättelse är alldeles för små eftersom poliser utreds av andra poliser.

– Men jag skulle vilja ha en ursäkt av polisen, eller åtminstone en förklaring på om de nu i efterhand tycker att det var rätt sätt att agera på. Sedan skulle jag också vilja veta hur många fler än jag som blev oskyldigt tagna. Det här måste ju handla om massor av pengar de slänger i sjön också, säger hon.

Pär Halldén, som var kommenderingschef under festivalen, är på det hela taget nöjd med sina och

kollegornas insatser. Han ser inget skäl till att ge personer som gripits och sedan friats från brottsmisstanke någon ursäkt.

– Varför skulle vi be om ursäkt när vi faktiskt bara gjort vårt jobb? Det är samhället som gett oss verktygslådan och vi håller oss till de spelregler som finns. Det är ju inte polisen som lagstiftar, säger han. Men visst är det tråkigt att det händer att vi tar oskyldiga även om det är svårt att helt och hållet undvika det.

I övrigt vill han inte gå in på Mathilda Lundqvists ärende men han bekräftar att han känner till det. Vilka poliser hon var i kontakt med under den aktuella kvällen kan han inte säkert svara på.

– Jag har inte personligen haft något med den kvinnan att göra. Visst, jag skulle kunna undersöka vem hon talat med men det är som att leta efter en nål i en höstack, säger han.

Även Kenneth Olsson, polisens narkotikasamordnare, är tillfreds med de polisiära insatserna under årets reggaefestival. Bland annat berättar han att man under festivalen tog in 40 personer enligt lagen om omhändertagande av berusade personer. Hur många av de cirka 280 personer som greps och drogtestades som fortfarande befinns misstänkta vill han dock inte gå in på i nuläget. Det trots att fyra veckor har gått och analyssvaren förväntades vara klara efter två till tre veckor.

– Det är fortfarande några tiotal prov som inte kommit. När vi sammanställt allt brukar vi kalla till en pressträff så att det inte blir orättvist för någon från media. Om jag säger något till dig nu så kommer det ringa fler och vilja veta, säger han.

– Det jag kan säga är att insatserna fungerade bra och att resultaten inte avviker från tidigare år. Då har drygt 70 procent av dem som misstänkts testat positivt. Räknar man sedan dem där testerna varit negativa men som ändå erkänt att de tagit droger blir siffran ännu högre.

Vi har fått uppgifter om att poliser uppmanat en misstänkt att erkänna brott och det även efter att urinprovet visat negativt. Är det rimligt att det går till så?

– Nej, men jag har inte uppfattningen att några poliser använder sådana metoder. Det verkar inte så meningsfullt, det är ju helt uppenbart att det inte ger någonting. Vi är ingen dömande instans men det är inte konstigt att den enskilde polismannen står fast vid sin uppfattning tills det eventuellt bevisats att personen inte är påverkad av något preparat.

Hur ska polisen gå tillväga när den griper en person som misstänks för narkotikabrott?

– Man för ett samtal med den personen, lugnt och fint, där man förklarar vad det är som gör att man tycker att misstanken är skälig. Det brukar vanligtvis fungera bra. Men sedan är det ju en del av de misstänkta som har kort stubin, en del som till exempel petar i sig mediciner och alkohol kan ju bli rätt så koko. För att uppnå misstankegraden skäligen så ska det synas väldigt tydliga tecken på att personen i fråga är påverkad. Förutom drogtecken och symtom kan det också handla om uppträdande och andra omständigheter som var man dyker upp, säger Kenneth Olsson.

Att det kan få ödesdigra konsekvenser att dyka upp på fel plats vet Mathilda Lundqvist allt om. Hon har ännu inte inkommit med någon anmälan mot polisen men istället har polisen valt att anmäla sig själv. Ärendet ligger nu hos polisens enhet för internutredningar i Västerås, berättar Pär Halldén.

– Det är naturligt för oss när någon påstår saker och kommer med massa beskyllningar mot oss att vi gör en anmälan. Vi utreder allting för att vara säkra på att inget fel begåtts. Det är grunden för allt vårt arbete, säger han.

Att ett stort antal människor, många unga och ännu i skolåldern, i samband med reggaefestivalen undergått något som liknar offentliga förhör i en lokal avsedd för skolundervisning ser han inget problem med.

– Det finns i våra författningar att sådant här ska ske på ett rättsenligt vis. De förhör vi håller ska skötas på ett riktigt sätt, men jag ser inget större problem när det bara är fråga om bötesbrott och inget allvarligare att man använder sig av tillfälliga lokaler. Även på polishuset där det är en ständig strid ström av människor är det inte ovanligt att man förhör flera personer i samma utrymmen, säger Pär Halldén.

När polisen bedömer att det finns behov av större insatser som i det här fallet menar han att det blir en smidigare och snabbare process för den enskilde istället för att behöva åka polisbil till polishuset. Dessutom spar den temporära lösningen in resurser.

– Med de här rutinerna kan vi halvera tiden vi håller varje misstänkt. Jag tycker att det har fungerat jättebra, säger han.

Det tycker inte Mathildas pappa Christer Lundqvist. Han har tagit mycket illa vid sig av hur polisen i hans mening kränkt och misstänkliggjort hans dotter.

– Det är ganska tydligt att det är en grupp poliser som använder sig av den här typen av metoder och en viss jargong för att få upp statistiken på antal misstänkta för narkotikabrott, säger han. När man stannar en liten tjej som inte är aggressiv eller hotfull och går på henne med fem poliser och tjatar på att hon ska erkänna brott då kan man inte ha så mycket att göra. Självklart är jag för att stävja droganvändning, men det här det är maktmissbruk.

Christer Lundqvist tycker också att formuleringen i underrättelsebeslutet, om att förundersökningen lagts ner för att brott inte kunnat styrkas, lämnar en hel del övrigt att önska.

– Min reaktion är att det är anmärkningsvärt att skriva på det här sättet. Det känns ungefär som att man klarade sig på nåder. Det är som att polisen säger: “i våran värld var du påverkad men vi kunde inte få dit dig den här gången”, säger han och tillägger att de nu kommer att gå vidare med en anmälan mot polisen.

Fakta: 

I sitt arbete skall en polisman uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Han skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.

Polisförordningen 5 kap.1 § (1995:121)

“Jag förstår inte varför de inte kunde ha ett normalt beteende, precis som om man går in i en affär och expediten är trevlig så länge jag är det borde polisen kunna tala vänligt till en och inte höja rösten och vara nedlåtande. De var inte alls vänliga. Det var bara en polis som visade mig hänsyn och behandlade mig som en människa.”

Mathilda Lundqvist

“Varför skulle vi be om ursäkt när vi faktiskt bara gjort vårt jobb? Det är samhället som gett oss verktygslådan och vi håller oss till de spelregler som finns.”

Pär Halldén,

chef för polisens trafikavdelning

“Självklart är jag för att stävja droganvändning, men det här det är maktmissbruk.”

Christer Lundqvist

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Sluta fiska torsk i Kattegatt"

Ministrar i EU har träffats och talat om fiske. De bestämde att EU ska fiska mindre torsk år 2008. Men forskare säger att man måste sluta fiska torsk i havet runt Sverige. Annars tar all torsk slut.

Fria.Nu

Oenighet om avdammat Dennispaket

I onsdags överlämnade Carl Cederschiöld sitt trafikpaket för Stockholm till infrastrukturministern. Ingen enighet över blockgränserna har dock kunnat uppnås. Socialdemokraterna vägrade att skriva under förslaget då de anser att finansieringen kommer att slå hårt mot kommun och landsting. Och miljöpartiet menar att det rör sig om ett avdammat Dennispaket.

Nya boenden för våldsutsatta kvinnor

Under 2008 kommer kvinnojourerna i Stockholm att tilldelas 21,5 miljoner kronor av Länsstyrelsen. Främst satsas pengarna på uppbyggnad av nya verksamheter och boenden för våldsutsatta kvinnor med särskilda behov. Terrafem är en av de föreningar som får ekonomisk draghjälp att starta ett nytt stödboende.

EU fiskar efter för mycket

På onsdagen enades EU:s fiskeministerråd i Bryssel om en minskning av torskkvoterna på åtta procent under 2008. Detta trots upprepade signaler från forskare om att det fordras en nollkvot för att rädda bestånden i Västerhavet och Östersjön.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria