De sociala problemen är de samma, och likaså frustrationen. Vi går med 26-årige Yousouf och 25-årige Fabrice upp mot Gare du Nord, tågresenärernas knutpunkt i Europa. Gatan kantas av exklusiva butiker med höstens mode från Dior och Agnes B, flotta restauranger och mysiga vinkrypin där man kan avnjuta ett mustigt Pinot Noir med en krämig camembert. Det här är fransmännens Paris. Och turisternas. Följer man vägen upp kommer man så småningom till Monmartre och den bländande vackra utsikten över Paris, romantikens stad. Yousouf och Fabrice är födda och uppvuxna i Paris, men de bär trots detta alltid sina pass med sig.
- En dag när jag spelade basket med några polare utanför vårt hus, stoppade polisen matchen för att kolla våra papper, berättar Yousouf. Jag hade bara gympaskor och shorts på mig och hade lämnat passet hemma, så jag fick följa med till stationen.
Trots att Yousouf då bara var tolv år, och bara hundra meter från sitt hem, fick han sitta tio timmar på polisstationen innan han släpptes. Än i dag, nästan femton år senare, blir de fortfarande stoppade med jämna mellanrum och tvingade att visa sina papper.
- Att konstant få sin identitet ifrågasatt av polisen och att inte få jobb på grund av sitt efternamn eller sin hemadress leder till frustration och aggression bland ungdomarna i förorterna, konstaterar Fabrice.

Från Gare du Nord tar vi tåget ut mot La Courneuve. Utsikten byts successivt från Paris vackra gamla hus till fyrkantiga, grå betongkolosser. Fabrice bor i Cité des 4?000 tillsammans med sin mamma och två systrar i en av de tre betongklumpar som sticker upp ur marken likt jättelika klippblock.
Hit kommer inga turister. De gigantiska höghusen med 4?120 lägenheter byggdes på sextiotalet, och symboliserade då en medelklassdröm. Man erbjöd här ett modernt boende med balkong vid ett nybyggt köpcenter och bara tjugo minuters tågfärd från centrum. Här bosatte sig främst invandrare från de forna franska kolonierna. Fransk industri blomstrade och arbetslösheten var låg.

I dag är bilden av Cité des 4?000 en annan. I takt med att fabrikerna stängde eller flyttade utomlands försvann även butikerna, kaféerna och restaurangerna, och nu täcker rostiga galler de övergivna lokalerna. Arbetslösheten har skjutit i höjden och området är präglat av fattigdom, något som enligt Fabrice sällan framträder i media.
- Det är först när förorterna exploderade i upplopp och våld som medias kameror riktades hit, säger Fabrice.
Cité des 4?000, Clichy-sous-Bois, Aulnay-sous-Bois, SaintDenis har blivit symboler för våld, kriminalitet och droger.
I samband med årsdagen efter upploppen var media inställda på nya upplopp och nya våldsamheter. Istället samlades ett tusental ungdomar i en stilla marsch i Clichy-sous-Bois för att hedra Bounas och Zyeds minne. Kanske för att försöka ändra på bilden av att våld och kriminalitet skulle vara deras enda uttryck. Kanske av ren hopplöshet inför en regering vars inrikesminister kallar dem för 'avskum' och verkar sakna minsta tecken på förståelse för den rådande situationen, där allt färre möjligheter ges de ungdomar som växer upp i Paris förorter.