Journalister som på ett liknande sätt gör inifrånreportage blir inte polisanmälda.

Inte heller väcker de upp en debatt som rör sig över varenda nyhetstidning i landet. En debatt som leder till en folkstorm om huruvida Odell är en privilegierad medelklasskonstnär som ska hålla käften eftersom hon inte vet något om livet, eller skapare av ett spännande konstprojekt.

Varför dessa oerhörda reaktioner? När Anna Odell berättar att hon har en tung psykiatrisk diagnos, och samtidigt ger intryck av att vara frisk, att vara som vem som helst, så gör hon någonting oerhört. Hon upphäver genom sitt agerande den så djupt cementerade distinktionen mellan sjuk och frisk. Vi vet inte var vi har varandra om någon som är frisk och går på Konstfack kan låtsas vara psykotisk och bli trodd av människor som arbetar inom psykiatrin. Vi vet inte var vi har varandra om människor som stämplats som psykiskt sjuka plötsligt visar sig vara lika friska som vem som helst.

När Anna Odell på psykakuten efter en natt av bältesläggning och stesolidsprutor reser sig upp och säger ”Det var inte på riktigt” så välter hon likt en gungbräda som någon hoppat av i farten, makten åt ett annat håll. Hon utmanar makten inom psykiatrin, hon utmanar distinktionen mellan sjuk och frisk. Det är det som de oerhörda reaktionerna handlar om och det är det som gör Anna Odells agerande till absolut nödvändigt, modigt och klargörande.

Psykiatern och psykologiprofessorn Åsa Nilsonne skriver i sin blogg: ”Så varför anmäla Anna Odell som inte har någon personlig ekonomisk vinning av det hon gjort, och som med sitt verk vill hjälpa andra i samma situation, som faktiskt vill psykiatrin väl? Kanske därför att hon ger röst åt en grupp som jag anser har alldeles ovanligt svårt att göra sig hörd, som inte tas på allvar, som inte möts med respekt: unga självskadande kvinnor.”

Anna Odell har riktat uppmärksamheten mot företeelser inom psykiatrin som tidigare varit omgivna av total tystnad. Som till exempel att bältesläggningar inte anmäls till Socialstyrelsen som reglerna föreskriver och att sjuka människor ofta läggs i bälte i tre och en halv timme, för att bältesläggningar som är längre än fyra timmar måste rapporteras till Socialstyrelsen.

Många reaktioner har handlat om att Odell under en natt tagit upp en vårdplats som en sjuk människa kunde ha fått. Att lyfta frågor om psykiatrin är oerhört mycket värt för alla som någonsin kommer att ha med psykiatrin att göra. Betydelsen av en ledig bältessäng på S:t Görans en natt i januari kan däremot starkt ifrågasättas.