– Honduras genomlever en djup kris, den är ekonomisk, politisk och social och skär genom hela samhället, säger Mabel Márquez som arbetar för det internationella bondenätverket La Via Campesina i Honduras.

Den politiska krisen som tog sin början för fyra månader sedan då statskuppen ägde rum fördjupas för varje dag som går. Förra veckans avtal, som undertecknades av både den avsatte presidenten Manuel Zelaya och kuppledaren Roberto Micheletti, lämnade Zelayas eventuella återinsättande på presidentposten i händerna på kongressen. Istället för att rösta valde dock kongressen på tisdagen att lämna vidare avtalet till Högsta domstolen för ett utlåtande. Ingen tidsfrist är satt.

Samtidigt bildades en sanningskommission som ska övervaka implementeringen av de övriga åtta punkterna i avtalet.

Manuel Zelaya har i ett uttalande sagt att han inte kommer att acceptera något annat än att han återinsätts som president. Det verkar dock inte troligt att Zelaya kommer att återinsättas innan presidentvalet – i vilket Zelaya inte får ställa upp enligt landets grundlag – genomförs den 29 november.

Som alltid vid politiska konflikter är det civilbefolkningen som drabbas allra hårdast.

– Situationen för civilbefolkningen i Honduras kompliceras för varje dag som går, och har nått en punkt då tusentals personer runt om i landet inte längre har något att äta. Fattigdomen som är mer utbredd på landsbygden har fördjupats, säger Mabel Márquez.

Mest utsatta är småbrukarna, som utgör majoriteten av befolkningen. Dessutom har det uteblivna regnet i hela regionen slagit hårt. I vissa områden har i princip hela säsongens skördar förstörts och även nästa års skörd riskerar att utebli. Stödet till jordbruket i Honduras finansieras nämligen till stor del av internationella bidrag.

– Runt fem procent av jordbruksstödet kommer från regeringens budget, resten finansieras av internationella organisationer som har fryst sina fonder, säger Carlos Melara från den kristna organisationen för integrerad landsbygdsutveckling, OCDIH.

– Det har inneburit att det knappt har varit någon sådd i höst vilket kommer att drabba befolkningen hårt nästa år.

När småbrukarna inte längre är självförsörjande på mat tvingas de betala för det de i vanliga fall odlar.

– Det största problemet är att det knappt finns några pengar i landet längre. Och för bönderna är det än svårare att skaffa sig inkomster på landsbygden, säger Mabel Márquez.

Utan pengar finns inte heller någon efterfrågan, vilket även slår hårt mot småföretagarna. Affärerna stänger eftersom de inte kan sälja något.

– En annan faktor som spelar in är den globala ekonomiska krisen som har gjort att våra landsmän i USA inte längre skickar hem pengar varje månad i lika stor utsträckning som tidigare, säger Marquez.

– Under de senaste månaderna har de stora företagen avskedat många arbetare även i de honduranska städerna och alla dessa personer har tvingats återvända till sin hemorter utan pengar och utan hopp om att hitta något nytt jobb.

Ovanpå detta tillkommer den sociala krisen som börjar bli allvarlig. Mabel Marquez menar att den har tagit sig ända in i hemmen och tär på relationerna.

– Vi konfronteras med våra egna familjer, grannar och vänner. De flesta är trötta på den här konflikten och ber högljutt om en snabb lösning på problemen. Det som återstår för folket är att fortsätta demonstrera sitt motstånd mot den sittande kuppregeringen. Vårt hopp står till folket och att deras protester ska leda till ett fortsatt tryck på det internationella samfundet så att de hjälper till att lösa situationen så snabbt som möjligt, säger Marquez.

Men motståndet kostar på.

– Att mobilisera människor för att blockera vägar och demonstrera i städerna kostar både kraft och pengar, säger Melara.

Oavsett om Manuel Zelaya återinsätts på presidentposten eller inte kvarstår den svåra livssituationen för många människor. Och den politiska krisen som flera analytiker menar har lett till ett aldrig tidigare skådat politiskt deltagande i Honduras.

Den guatemalanska statsvetaren Geidy de Mata menar att krisen kan leda till en positiv demokratisk utveckling.

– I ett land som karakteriseras av två dominerande partier med väldigt svag förankring hos allmänheten har nu ett flertal sektorer i samhället, som lärarna, fackföreningarna och bonderörelsen mobiliserat, säger Geidy de Mata.

– Jag tror till och med att det kan vara en bra erfarenhet för folket, att det som har hänt kan få dem att vakna upp och utöva sin rätt till deltagande i demokratin. Ett framtida scenario skulle kunna vara att motståndsrörelsen som har bildats stärks och att det i sin tur kan ge syre åt framkomsten av ett flerpartisystem. Det är unika rörelser som är i omlopp och det kan förhoppningsvis vara inledningen på något nytt.