Harald vill bruka sin skog utan kalhuggning och markberedning, enligt den så kallade naturkulturmetoden. Han vill bedriva ett skogsbruk som är hållbart, långsiktigt, som gynnar den biologiska mångfalden, ett skogsbruk i samklang och samarbete med naturen. Det får han inte. Kalhyggesbruk har därmed gjorts till regel. Motivet är att tillväxten blir för dålig i områden med låg tillväxttakt, som i Norrlands inland.

Detta handlar inte enbart om dessa 40 hektar skog. Det handlar om ett fyrkantigt och snävt ekonomiskt tänkande som förstör den svenska skogen. Vi lever i dag i en verklighet där mer än 1 800 arter i den svenska skogen är rödlistade. Nästan samtliga på grund av skogsbruket. I den verkligheten vill kammarrätten tvinga enskilda skogsägare till kalhyggesbruk.

Kammarrätten anser att försöken med naturkulturmetoden har varit för småskaliga och pågått under för kort tid för att de ska kunna garantera ett tillräckligt effektivt skogsbruk i de berörda områdena. Naturkulturmetoden innebär i stora drag att träden i skogen har olika åldrar och gallras när de är färdigväxta. Skogen kan föryngras dels genom självföryngring, men även genom plantering. Att det är så skogen brukats i alla tider är inte av intresse. Sedan kalhyggesbruket blev allenarådande i svenska skogar har inga tillräckligt omfattande alternativ testats. Och om alternativen förbjuds (som nu i skog med låg tillväxttakt) så lär det ju bli ganska svårt att skapa dessa storskaliga och under lång tid växande alternativ till kalhyggesbruket.

Det svenska skogsbruket regleras genom lagar med hårda regler vad gäller avverkning och återplantering för att garantera ett effektivt skogsbruk. Hänsyn till naturvärden och andra ickeekonomiska värden regleras i föreskrifter som inte har samma styrka. Det är ekonomin som väger tyngst i den svenska skogsvårdslagen. Men inte ens vad gäller ekonomin är kalhyggesbruk det bästa, inte på lång sikt. Vi vet vad stormen Gudrun innebar för skogen i Sydvästsverige. Vi vet att det kommer fler stormar. Skog bestående endast av gran, alla i ungefär samma storlek, blåser lätt ner vid kraftiga stormar. Professor Mats Hagner, på 70-talet en förespråkare av kalhyggesbruk men nu en ivrig förespråkare av naturkulturmetoden, har engagerat sig i Harald Holmbergs fall. Han hävdar att metoden även ger bättre avkastning än vid kalhuggning.

Kalhyggesbruket är en vana och många är fast i ett tänkesätt där ingenting annat existerar. Ett tänkesätt som får förödande konsekvenser.

Harald Holmberg säger till Sveriges Radio: ”Varför ska man nedvärdera skogens möjligheter att växa genom att plocka bort rubbet? Det är ju korkat helt enkelt.” Han ska nu överklaga domen till Regeringsrätten.