KOmmentar

Samma dag som ”det viktigaste mötet i mänsklighetens historia” inleds har Svenska dagbladets kulturdel en stort uppslagen recension av historikern Fredrik Charpentier Ljungqvists senaste bok. ”Nedkylning av debatten”, ropar rubriken. Boken handlar om klimatets historia, men används här helt uppenbart i politiska syften.

På ledarplats i samma tidning undrar Per Gudmundson varför vi journalister inte skriver mer om Climategate. Är det kanske för att ”vi” består av 23 procent miljöpartister? Njae, resonerar Gudmundson. Istället citerar han en gammal BBC-rapport om den egna kanalens vänstervridenhet: det beror på att det råder ”konsensus om det allmänna bästa”. Ergo: det finns en besvärande, global samstämmighet kring hur världen ska räddas. Den står i vägen för Sanningen.

Den spelade skepticismen hos borgerlighetens husorgan är bara illa dold ignorans och kommer i ett historiskt ljus att framstå som pinsam. Visst råder konsensus bland forskarna om vikten av ett klimatavtal. Men för politikerna, särskilt från de rika länderna, handlar enigheten om – ett icke-avtal.