Strid om notan för Islands kollaps
Efter en folklig kampanj stoppade Islands president en lag om ersättning till britter och holländare som förlorat sina besparingar i isländska banker. Nu avgörs frågan i en folkomröstning, som lär väcka nytt liv i debatten om vem som ska betala för finanskrisens följder.
När den globala finanskrisen bröt ut i oktober 2008 hamnade den isländska regeringen snabbt i ett diplomatiskt bråk med Storbritannien. Vem bar ansvaret för flera hundra miljoner pund som brittiska privatpersoner och fonder placerat i den kollapsade isländska banken IceSave? I stridens hetta gick den brittiska regeringen så långt som att terrorstämpla den isländska centralbanken.
Storbritannien och Holland kräver att Island ska täcka förluster på 5 miljarder dollar som sparare i de båda länderna gjort. I december godkände parlamentet med knapp marginal en lag som reglerar hur skulden ska betalas, men förslaget har mött kraftigt motstånd. Efter att en fjärdedel av väljarna skrev under en namninsamling med krav på veto gav den isländska presidenten Olafur Ragnar Grimsson till slut med sig i onsdags.
Hollands finansminister Wouter Bos varnar nu för att Island hotas av ”total internationell isolering” om folket röstar nej till IceSave-lagen den 20:e februari. Liksom Storbritannien hänvisar man till internationella avtal som ger varje stat ansvar för utländska sparares tillgångar. Men sådana regleringar utformades knappast för att hantera en systematisk bankkollaps, påpekar ekonomiprofessorn Michael Hudson.
”Den bredare frågan rör Islands förmåga att betala 250 procent av sin närvarande BNP – nästan 20.000 dollar per medborgare,” skriver Hudson i en kommentar för Financial Times. ”Vad som står på spel är hur mycket som kan betalas utan att krossa Islands ekonomi.”
Storbritannien och Holland kan tänka sig att förhandla om takten på avbetalningen, men inte om själva summan - trots att även svenska Riksbanken i en rapport slagit fast att Storbritannien och EU delar ett stort ansvar för den finansbubbla som orsakade krisen, och därför bör vara med och betala notan.
Samtidigt som president Grimsson blivit en symbol för folkets kamp mot det finansiella systemet påpekar den isländska journalisten Iris Erlingsdottir att han knappast är någon hjälte. ”Att säga till vanliga sparare i andra länder att de var dårar som litade på isländska banker är inte modigt,” skriver hon i en kommentar för Huffington Post. Verkligt mod hade varit att kritisera bankerna och ”den isländska allmänhetens ohållbara konsumtion” innan bubbelekonomin skenade utom kontroll, menar Erlingsdottir.
