Mainstreammedias journalister rör sig allt mindre på fältet. Istället sitter de fast på redaktionerna och scannar av andra medier och bloggar. De intervjuar samma personer och lyfter fram samma konflikter. Alla har en likadan nyhetsvärdering. Rundgång.

Så låter det om man talar med Mattias Hagberg på Göteborgsbaserade frilansbyrån Textverk som nu har funnits i tio år. För att samla sina erfarenheter och få syn på en röd tråd i det egna arbetet ger gruppen i dagarna ut antologin På plats. Reportage från nollnolltalet, med ett tjugotal nedslag av medlemmarna Per Adolfsson, Görrel Espelund, Mattias Hagberg och Andreas Karlsson.

– Utöver att bara ha kontor och försörja oss upptäckte vi att vi har en tanke med att jobba tillsammans: vi drivs av en gemensam idé om vad journalistik är, den ska vara uppsökande och undersökande. Det handlar om att vara på plats, ge sig ut på fältet lite förutsättningslöst och se vad man hittar. Nästan lite gammaldags, säger journalisten och författaren Mattias Hagberg.

Antologin är ett försök att skildra 00-talet, men lite från sidan av. Gemensamt för Textverks fyra medlemmar är att de intresserar sig för samhällets baksidor och avigsidor. Det är således en dyster bild av decenniet som tecknas. Men bland krig, konflikter och hemlöshet skymtar också ett hopp, ofta grundat i människans överlevnadsdrift.

– Vi har varit på platser där vi har kunnat berätta vad som hänt efteråt. Andreas har till exempel varit mycket i ex-Jugoslavien och Görrel i Afrika. De stora problemen handlar om hur man ska återskapa samhället, men då har de stora medierna försvunnit därifrån.

Den typen av journalistik som Textverk står för blir allt ovanligare, menar Mattias Hagberg. Ekonomiska drivkrafter står nästan alltid över publicistiska, drakarna anser sig inte ha råd att berätta historierna efter stormen. Djuplodande berättelser i oväntade vinklar hänvisas istället till böcker och tidskrifter.

– Men där har det hänt något, det kommer många bra reportageböcker nu. För tio år sedan fanns de knappt, säger Mattias Hagberg, som själv har gett ut två stycken: Släpp fångarna loss (2006) och Skräp (2008).

Textverk ser också antologin som ett debattinlägg med udden riktad mot mainstreammedia. Mattias Hagberg tar avstånd från den rådande synen på god journalistik och menar att den alltid är subjektiv.

– På journalisthögskolan kunde jag ibland få känslan att vi skulle bli statliga tjänstemän, att journalister är utbytbara och fullt objektiva. Det är oärligt; journalisten är alltid en människa som utifrån sina val söker information och filtrerar den, och varje människa har sina förutfattade meningar. Därför tycker vi att det är viktigt att öppet redovisa din metod, finnas med i texten själv, vara tydlig med att här finns en avsändare.

På plats. Reportage från nollnolltalet kommer ut på Textverk förlag nästa vecka.