Tony Klein spelade redan tidigare många instrument; fiol, gitarr, blockflöjt och i och med rebetikons intåg i hans liv väcktes lusten att kunna spela bouzouki. 1974 köpte han sin första bouzouki och året efter åkte han till Athen och kom där i kontakt med Stelios Keromitis, en mycket betydande bouzoukispelare. Under en hel sommar tog han lektioner av denne Stelios Keromitis, som då var i 70-årsåldern och inte talade engelska. Tony Klein kunde vid denna tidpunkt knappt någon grekiska så de kommunicerade med varandra via instrumentet.

– Det blev som en vaccinering med musiken, inte mot den, säger han.

Hur är det att spela bouzouki?

– Instrumentet i sig är inte svårare att lära sig än något annat. Utmaningen ligger i att lära sig hela uttryckssättet. Bouzouki spelas med plektrum, den har dubbla strängar och lång hals men mindre och djupare kropp än en gitarr. Den ser ut som en gammaldags mandolin, säger Tony Klein.

Under slutet av 60-talet införlivades bouzoukin i den irländska folkmusiken. Detta ledde till att en annan typ av bouzouki utvecklades, en som idag används inom både irländsk och svensk folkmusik och närmast kan liknas vid en blandning mellan bouzouki och mandola.

Tillbaka i Uppsala träffade Tony Klein några musiker som behövde en bouzoukispelare, de bildade en grupp och spelade ihop något år. Bandkamraterna flyttade och Tony Klein bildade en ny grupp men spelade annan musik ett tag, den grekiska var vilande och läkarstudierna tog upp mycket av tiden.

Under slutet av 90-talet kom Tony Klein i kontakt med en man i Grekland som samlade på gamla rebetikoskivor och gav ut dessa på nytt. 2005 bestämde sig Tony Klein för att ge ut en av dessa skivor. Skivan blev en stor inspirationskälla för honom.

Hans längtan efter att spela rebetiko igen resulterade i att Trikala återskapades för fyra år sedan men med helt nya bandmedlemmar. (Även hans första band hette Trikala.) Dagens Trikala utgörs dock av Tony Klein, Matti Pohjola och Georgios Dimitroglou Rizell. Ordet Trikala har två betydelser, dels är det en stad där en av de stora inom genren föddes och dels betyder det löst översatt ”tre goda ting”.

– Jag har inte frågat de förra medlemmarna men det är ju över 30 år sedan vi spelade ihop i den gamla konstellationen, så det är nog okej med namnet. De tar antagligen inte illa upp, skrattar Tony Klein.

Trikala hade sin första spelning på Hijazz i slutet av 2006 och har sedan spelat där flera gånger, mottagandet är alltid positivt och publiken bjuder ofta på spontandans. Enligt Tony Klein är musiken bäst utan några elektriska hjälpmedel, det är då den kommer till sin rätt. Trion skriver ingen egen musik.

– Det finns så oerhört många fantastiskt fina låtar med stor variation, säger han.

Vad är rebetiko?

– Det är en syntes av västerländska och österländska musikaliska substanser, en lyckad syntes. Turkisk musikkultur tillsammans med en annan tuffare, enklare musik. Rebetiko har likt tango och fado växt fram i större städer, bland fattiga. Detta ger en musik från en specifik miljö med specifika betingelser, säger Tony Klein.

Bouzoukin blev karaktäristisk för rebetikon under 30-talet. Innan hade det betraktats som ett smutsigt instrument och var starkt förknippat med droger och kriminalitet. Censur av sångtexter infördes i slutet av 30-talet i Grekland. Texter skickades in för godkännande och de sånger som innehöll till exempel rader om droger togs bort. Under 70-talet återupptäckte grekerna rebetiko och gamla skivor gavs ut på nytt. Censuren hävdes formellt i början av 80-talet så på de skivor som gavs ut under 70-talet är låtar som öppet handlar om till exempel droger inte med. Även några av låtarna på Trikalas repertoar handlar om droger, i övrigt behandlar sångerna teman såsom kärlek, politik och det grekiska inbördeskriget.

– Musiken, rebetiko och bouzouki är mer än ett fritidsintresse för mig, det är en viktig del av mitt liv och ett bra komplement till mitt yrkesliv, säger Tony Klein som är psykiatriker och psykoterapeut.