Fria Tidningen

Skarpt om statlig paranoia

Staten är det övergripande ämnet för den amerikanska konstnären Jenny Perlins utställning på Konstcentrum i Gävle. Staten som drabbas av paranoia, ser människorna som hot och tror att statens fiender kan gömma sig precis överallt – och att allas liv och verksamheter därför måste silas genom fler och effektivare övervakningssystem.

Ett klassiskt exempel på politisk paranoia är Joseph McCarthys förhör i den amerikanska senaten i början av 1950-talet med personer han påstod vara kommunister. Sjukdomen blossade upp under Bushperioden i USA och spred sig även till EU och Sverige, med FRA-lagen som ett tydligt symptom. Bush är kanske den utlösande faktorn för Jenny Perlin, men hon tittar bakåt och fixerar blicken vid arkiv, polisutrustning och andra anonyma maktsymboler. I filmer och teckningar lägger hon fram sina fynd.

Ur arkivet som kallas Perlin papers plockar hon maskinutskrivna förhör och referat av avlyssnade samtal med anknytning till rättegången mot Ethel och Julius Rosenberg, som dömdes till döden i USA för spioneri för Sovjetunionens räkning. De avrättades 1953. Många kallade det justitiemord.

I en animerad 16 mm-film kan vi se exempel på avlyssnade, maskinutskrivna referat ur Rosenbergmaterialet. Filmen heter Inaudiable (Ohörbart). Många repliker i det avlyssnade samtalet är ohörbara, en gestaltning av polisens (statens) makt att tolka även det ohörbara.

The Perlin papers har fått sitt namn av Jenny Perlins släkting, juristen Marshall Perlin (1920–1998). Han arbetade både för paret Rosenberg och för deras två barn. Genom en process mot staten fick Marshall Perlin 250000 dokument kring Rosenbergprocessen frisläppta. En del av dessa finns nu på internet.

Central i utställningen är Jenny Perlins senaste verk, filmen Mimeograph, med två maskinskrivande kvinnor i kläder och miljö som återspeglar ett 1950-tal. De skriver av dokument och anteckningar. Det är inte svårt att gissa vilka. Den ena kvinnan blir alltmer frustrerad, och tröttheten av det krävande fysiska arbetet blandas med stigande olust och oro. I en kort replikväxling frågar hennes kamrat:

– Is there something wrong?

– Yes, why do you ask? blir det snabba och enda svaret.

Jag tänker på filmen (och boken) Shoah av Claude Lanzmann som innehåller intervjuer med människor som på olika sätt var underordnade makten och/eller indirekt arbetade för, eller var vittne till, vad som hände i förintelselägret Auschwitz. Om inte jag hade kört tåget till Auschwitz, hade någon annan gjort det. Om inte jag skriver ut dessa avlyssnade samtal och konstiga vittnesuppgifter, gör någon annan det… Den bekymmerslösa kamraten skriver, tar en karamell, målar läpparna och skriver. Dagen går och en ny dag kommer. De skriver.

Jenny Perlins film är enkel och skarp precis som hennes övriga verk och arbetssätt och hon hanterar sitt stora och abstrakta ämne med mycket säker hand. Musiken av den amerikanske tonsättaren Aaron Copland som finns i utställningen är precis, men med hjärta. Copland var för övrigt också ”misstänkt kommunist”.

I utställningen finns också teckningar av förlagor ur ett tidskriftsreportage om FBI från 1940-talet. Teckningarnas titlar är bildtexter som ”Man operating machine in FBI office” och den oroande ”Overall view of large file room at FBI headquarters”, men konstnären har uteslutit fotografiernas personer och låter arkivskåp, fotoutrustning, bandspelare och förstoringsglas beskriva maktstrukturen.

Verken i utställningen utgår från dokument från arkivet The Perlin papers som offentliggjordes på 1970-talet. Ethel och Julius Rosenberg dömdes till döden för att ha spridit kunskapen om atombomben till Sovjetunionen.

Fakta: 

Konst

Jenny Perlin

Var Gävle konstcentrum När T o m 9/5

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Jakt på kopians väsen

Den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant har i över 50 år kopierat andras konstverk. Själv talar hon om att repetera. På Moderna museet i Stockholm kan man nu se välkända verk av Wahrol, Beuys eller Duchamp – som hon gjort!

Kolonialismen – en överlevare i det nya Europa

På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.

Utflykt i okända världar

Den finska konstnären Eija-Liisa Ahtila är en internationellt framgångsrik filmare som arbetar med skådespelare, till vilka hon räknar djuren som medverkar. På Moderna museet kan man nu se hennes utställning Parallella världar. Många av Athilas verk visas i flera projektioner i ett rum. I dessa flerkanaliga filmer ligger en del av hennes landvinningar: vi ser en människa, samtidigt som vi ser vad hon ser och dessutom något i det rum hon befinner sig i. När uppmärksamheten flyttas från en projektion till en annan känns det som poesi eller dans. Rum och tider blandas samman och drömmar rör sig obehindrat genom vardagliga scener. Detta obehindrade är Ahtilas konstnärliga styrka.

Kitschig Vårsalong med få ljusglimtar

Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.

Konst som utforskar solidaritetens gränser

Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.

© 2026 Stockholms Fria