För Johan von Schreeb är förståelsen av katastrofens kontext central. Det är något som han ibland tycker saknas, även hos andra läkare. I samband med sin föreläsning ”Internationella hjälpinsatser efter katastrofer – exemplet Haiti” vid Utrikespolitiska föreningen i Uppsala i måndags uppmärksammade Johan von Schreeb just den problematik som kan uppstå när viljan är god, men förmågan att se katastrofens helhet saknas. Likaså insikten om att det inte finns enkla lösningar på komplexa problem.

Han tydliggör det hela genom att ta exemplet Haiti, där han själv arbetade i efterdyningarna av jordbävningen i januari. Närheten till USA gjorde att amerikanska läkare snabbt kunde ta sig till Haiti, men långtidsperspektivet saknades.

– Det kom amerikanska läkare som skulle stanna i Haiti ett par dagar och ville hjälpa till. Kirurger vill i det läget operera eftersom det känns otänkbart att komma hem och säga att man inte gjorde en enda operation. Ibland blir det fel. Som kirurg kan man inte bara operera, ibland är det faktiskt bättre att låta bli.

Födelsetalen i världens utvecklingsländer är höga, likaså barnadödligheten. Det kräver en kompetens inom inte bara katastrofmedicin, utan även mödra- och barnhälsovård. Bilderna på de drabbade haitiska barnen nådde världspressen och även där ledde viljan att göra gott nästan till nya katastrofer. Amerikanska kristna missionärer greps i Haiti misstänkta för kidnappning av barn. De hävdade att barnen var föräldralösa och skulle adopteras till familjer i USA. Den typen av räddningsaktioner förhåller sig dock Johan von Schreeb kritisk till.

– Som om det bästa för de här barnen är att rycka upp dem med rötterna.

Det är viktigt för Johan von Schreeb är att förmedla bilden av att det handlar om människor ”som du och jag”. Som inledning på föreläsningen i Uppsala valde han att visa en bild från Jan Troells filmatisering av Utvandrarna. Han poängterade att även Sverige en gång i tiden var ett fattigt land med hög barnadödlighet.

– Det är inte schimpanser på andra sidan jordklotet det handlar om. De måste få den behandling som vi skulle gett om Sverige drabbats av en katastrof.

Johan von Schreebs namn har blivit närmast synonymt med katastrofmedicin och humanitära hjälpinsatser på hemmaplan. Själv beskriver han det som något av en slump att han kom in på den banan.

– Det bara blev så. Jag hade en stor vilja att arbeta i fattiga länder, dessutom hade jag bott ett par år i Afrika som barn.

Som nyexaminerad läkare från Karolinska institutet ville Johan von Schreeb resa ut i världen och komma i arbete direkt. Möjligheterna att göra det genom en svensk organisation var dock kraftigt begränsade på åttiotalet.

– Då skulle man åka genom en religiös eller politisk organisation. Jag hade varken läggning eller intresse för det.

Det blev istället en tur till Paris där Johan studerade tropikmedicin och för första gången kom i kontakt med Läkare utan gränser. Sedan följde tjänstgöring i Afghanistan för organisationen innan han återvände till Sverige, och blev en av grundarna för svenska Läkare utan gränser. Nästan tjugo år senare kan Johan von Schreeb konstatera att det verkar som att organisationen är ”rätt grej”.

– Sedan dess har det bara växt. Från början reserverade sig vår kassör mot att vi skulle ha en insamlingsbudget på 50 000 kronor, i år tror jag att vi samlat in 350 miljoner kronor i Sverige.

Det är framför allt viljan att samla in pengar som Johan von Schreeb lyfter fram som ett positivt exempel på engagemang utifrån. Det kan däremot vara svårt för den som inte varit på plats att föreställa sig hur en arbetsdag egentligen ser ut. Att tala med kollegor som varit på plats kan vara till hjälp då Johan von Schreeb ska bearbeta sina upplevelser.

– Om man talar med en svensk psykolog är det svårt för dem att förstå hur det luktade och vilka val man var tvungen att göra på plats.

Trots de svåra arbetsförhållandena söker sig många till organisationer som Läkare utan gränser.

De har varierande bakgrund, enligt Johan von Schreeb. Det finns unga, nyutbildade idealister som vill rädda världen, men utvecklingen går mot att det framför allt är specialister med en bred erfarenhet och längre yrkeskompetens som efterfrågas.

– Du kan komma till miljöer där det inte finns andra läkare att rådfråga, ute på landsbygden i Kongo till exempel. Då gäller det att veta hur malaria, undernäring hos barn, tuberkulos, HIV, AIDS och så vidare ska behandlas.

Vid Uppsala universitet finns det möjlighet att läsa kurser i internationell katastrofhälsovård, med nästa kursstart vårterminen 2011. De två kurserna utgör tillsammans tio högskolepoäng, och Johan von Schreeb rekommenderar dessa för den som vill förbereda sig för att tjänstgöra i en främmande och katastrofdrabbad miljö.

– När jag åkte iväg till Afghanistan 1989 hade jag bara jobbat som läkare i ett år, det fungerade då men det gör det ju inte i dag.

Men, och det är viktigt framhåller Johan von Schreeb, det är inte bara läkare som efterfrågas vid insatser i länder som drabbats av katastrofer. Även Läkare utan gränser är beroende av personal med en annan bakgrund än traditionell medicinsk.

– Det behövs folk som har en organisatorisk förmåga, som kan lösa problem.

Han skräder inte orden då han utvecklar hur hjälpinsatserna skulle se ut om den kompetensen saknades.

– Skulle vi bara skicka doktorer så skulle det gå åt helvete, säger Johan von Schreeb med ett skratt.