Tokyos säregna alfabet
Tokyo stories Fotografer: Tadahiko Hayashi, Hiroshi Hamaya och Shigeichi Nagano Var: Kulturhuset, Galleri 5 När: T o m 2 maj
Fotografi
När Andrei Tarkovskij spelade in Solaris lät han vägen till framtiden gå via Tokyo. Efter en inledande, meditativ scen där växter flyter i en ström färdas huvudpersonen, psykologen Kris Kelvin (Donatas Banionis), genom ett urbant Tokyo på väg till ett väntande rymdskepp. Genom tunnlar, förbi skyskrapor, en värld av infrastruktur. Det är inte bara ett sätt att symboliskt förflytta betraktaren från en pastoral natur som tycks tillhöra det förflutna, via modernismen och in i vetenskapens och Solaris dimma. Tarkovskij tycks också säga att framtiden redan är här, år 1972. Och framtiden stavas Tokyo.
I Kulturhusets pågående fotoutställning Tokyo stories skildras den moderna stadens framväxt i svartvita bilder av Tadahiko Hayashi, Hiroshi Hamaya och Shigeichi Nagano. Alla fokuserar de på gatulivet, flimret av människor, bilar, försäljare, byggnader. Uställningen löper längs väggarna i en lång sekvens från 30-tal fram till nutid. Från geishor till tunnelbannevagnar.
De inledande fotografierna visar det gamla Japan – cykelkärror, gatustånd, nerslitna arbetare. Men också influenser från väst genom barer med amerikanska namn, solhattar, reklamaffischer med västerländska män och kvinnor. Allra tydligast tycks den moderna världen bryta fram i en bild av Tadahiko Hayashi, Dancer on a rooftop. På bilden ligger en kvinna och solar på ett hustak. Kvinnan är bländande vit i ljuset mot ett grått stadslandskap i bakgrunden. En spårvagn syns på gatan nedanför, dunkelt tecknat, det förflutna som är på väg att suddas ut.
Ett genomgående tema för utställningen är kontraster, friktionsytor mellan olika tidsåldrar. 30-talets geishor sida vid sida med blankpolerade bilar. En kvinna med en traditionell dräkt och ett barn på ryggen som går genom andra världskrigets ruiner. Ålderdomliga ceremonier utförda av företagare under 50-talets framväxt av en modern, kapitalistisk marknad. Och så förstås byggnader, den arkitektur Tarkovskij fångade i Solaris – 50-talets första hyreskomplex som tornar upp sig över gamla låghus.
Utställningen Tokyo stories är fascinerande och Tokyo har ett säreget alfabet för en utomstående. Vilka kunder vänder sig insektsförsäljaren med sina små askar med insekter till? Vad drömmer kvinnan som solar sig i det västerländska ljuset på hustaket om? Vilka är de många prydligt klädda männen i vit skjorta och slips som ligger på rygg, utan skor, på vad som ser ut att vara en gräsmatta av plast?
Tarkovskijs Tokyo är en värld bortom människans kontroll där Kris Kelvin transporteras i ett fordon som styr sig självt genom en oöverblickbar stad. Det Tokyo som Tadahiko Hayashi, Hiroshi Hamaya och Shigeichi Nagano skildrar är mer mångfacetterat och levande. De riktar fokus mot Tokyos innevånare. Det är människor som ger fotografierna deras starka laddning och gör Tokyo stories till en utställning väl värd att besöka.