(Pierce Brosnan) memoarer, lyckas han till en början hålla en smidig distans. Men när Lang anklagas för krigsförbrytelser och mediernas helikoptrar börjar surra över det strandhus på Cape Cod där han och hans fru gömmer sig med sin stab av vakter och pr-människor, krymper avståndet hastigt.

Spökskrivaren börjar på egen hand söka i Langs förflutna och upptäcker kopplingar till CIA redan under studietiden i Cambridge. Samtidigt försöker han ta reda på vad som egentligen hände den förre spökskrivaren, som flutit iland död på en strand, och finner mystiska omständigheter.

En natt när Adam Lang är på visit hos USA:s utrikesminister hamnar Spökskrivaren i säng med dennes fru, Ruth. Så är han till slut ohjälpligt innästlad i sin klients liv.

Polanski var tvungen att sköta efterarbetet med The ghost writer via kurir från husarresten i Schweiz. Det är lätt att se kopplingar mellan filmen och hans egen situation. Adam Lang lever i frivillig arrest i ett strandhus, omringad av journalister och demonstranter som protesterar mot att han lämnat ut misstänkta terrorister till USA, medveten om att dessa skulle torteras för att pressas på uppgifter.

Men filmen är inte bara en thriller med en alltmer tryckande stämning. Polanski visar också sin komiska ådra. Han lyckas fånga in subtila detaljer i skådespelarnas miner och uttryck. Det är en nedskruvad humor som inte bara får en att skratta utan också för en närmare karaktärerna. Det är inte alltid lätt att sätta fingret på varför man ler. Ofta är det bara en paus, eller hur kameran betonar något, detaljer som avslöjar karaktärernas motiv och brister.

Undantaget är Ewan McGregors karaktär. Spökskrivaren har getts repliker som är mer uttalat komiska. Han går runt och strör vitsar omkring sig, och även om de ofta är roliga ger de inga ledtrådar om vem han är. Han förblir ett blankt ark, ett redskap i det maktens centrum där beslut fattas av män bakom kulisserna. När han inte vill nedteckna historien på det sätt som önskas börjar han plötsligt leva farligt.

Mord för att dölja sanningen, en värld som styrs bakom fördragna persienner – Polanski tillför kanske inget nytt till genren politisk thriller. Och i likhet med de flesta filmer i genren blir det till slut mer thriller än politik, även om författaren till The ghost writer skapat Adam Langs karaktär med Tony Blair som förebild. Bilen som syns smygande i backspegeln när Spökskrivaren nystar i det förflutna är inte medel utan mål. Berättelsens syfte är berättelsen.

Med det sagt är hantverket elegant, med ett eko från 70-talets spionthrillers. Kalla kriget har ersatts av terrorism som fond, men det grumliga förhållandet till moral och sanning är detsamma. Och Polanski lyckas fylla bilderna med en ödesmättad stämning. När Adam Lang pratar med Spökskrivaren om sin tid vid Cambridge ser man en mättad grå himmel över ett stormigt hav utanför fönstret. Det är enkelt, men vackert.

Många nyare thrillers är klippta i ett furiöst tempo. Polanski fokuserar på samspelet mellan karaktärerna istället för att fylla bildrutorna med vapen och skrikande bildäck. Han kan konsten att skapa tät atmosfär med dröjande kamerarörelser och långsamt tempo. Polanski bjuder inte på något mästerverk, men han har lyckats omvandla ett ganska ordinärt manus till en sevärd film.

The ghost writer belönades med Silverbjörnen vid Berlins filmfestival.