Stockholms Fria

Samhällskritik i rörelse

Dansaren och koreografen Ossi Niskala vill utforska dansens gränser. I föreställningen Pengar, björnar och terror, som har sitt ursprung i en mardröm, låter han skådespelare som Melinda Kinnaman inta Moderna dansteatern.

Moderna dansteatern håller till på Skeppsholmen, i samma byggnad som Teater Galeasen. I onsdags var det premiär för den ovanliga föreställningen Pengar, björnar och terror av dansaren och koreografen Ossi Niskala, som dessutom själv medverkar som dansare. Jag träffade honom under repetitionerna.
– Det är en uppsättning med huvudsakligen andra artister än traditionella dansare, säger Ossi Niskala. Det finns en cirkusartist och två skådespelare. Idén är att arbeta med personer som inte har den klassiska dansarbakgrunden. Detta för att ge föreställningen ett starkare fysiskt uttryck. Dansare gör ofta det de blir tillsagda av en koreograf, men dessa personer är själva mycket envisa med sina rörelser. Vi kämpar verkligen med just rörelserna. Skådespelarna agerar här utan att göra teater, som de vanligtvis brukar.

Föreställningen har sitt ursprung i en mardröm där Ossi Niskala blir jagad av en björn. Han kallar föreställningen en undersökning i dans. Man kan säga att det handlar om dramatiska tankar som pendlar mellan dröm och verklighet som utspelar sig på scenen.
Ossi Niskala kommer från Finland och har gått på dansskola i Stockholm. På skolan inriktade han sig på mim.
– Dessutom har jag utbildat mig privat, men jag kallar mig egentligen autodidakt. Mest arbetar jag som dansare, men även med koreografi. Koreografin är i hög grad experimentell.

Vilket föredrar du, att dansa eller koreografera?
– Det ultimata uttrycksmedlet för mig är som dansare. Som koreograf är man på något sätt ansvarslös och jag är helt fri med mina egna idéer. De dansare som finns i dag är oerhört merskapande utanför själva dansen. Gränserna suddas ofta ut mellan koreografi och dans.

Niskala har arbetat tillsammans med Moderna dansteatern nästan varje år sedan 1991 och ser den som sitt andra hem. Den nya föreställningen spelas i det så kallade torpedrummet, uppkallat efter holmens ursprung som hemvist åt flottan.
– Det är en scen som är mycket enkelt utrustad rent tekniskt sett. Man kan inte skapa så många tekniska effekter, istället får man lägga ner mer energi på dansarna. Därför kallar jag det en garageföreställning.

Kan man säga att dina uppsättningar har några gemensamma nämnare?
– Jag arbetar själv mycket fysiskt. Föreställningarna är både uttrycksfulla och beskrivande. Jag blandar gärna in lite abstraktioner, men huvudsakligen ligger det mest åt det berättande hållet. Här leker vi med orden pengar, björnar och terror. Pengarna får representera sparsamheten. Alla har vi ont om pengar. Björnar står för fantasin och terror syftar på dansarna, det är jag som har terroriserat dem. Man kan kalla det hela en sorts dansens Blair witch project.
– Man kan också kall det en sorts samhällskritisk dansföreställning, säger Ossi Niskala.
Föreställningen innehåller dessutom en interaktiv scenografi som gjorts av Ulf Agrén och Anna Ulfsdotter-Nordgren. De medverkande skådespelarna är Melinda Kinnaman och Siri Hamari.

Fakta: 

Föreställningen hade premiär den 6 december och spelas vidare den 10, 11 och 12 december.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

En New York-teater i Stockholm

Playhouse teater i Stockholm spelar enbart dramatik från New York. Jens Wallén träffade en av Playhouse konstnärliga ledare, Björn Lönner, för ett samtal om amerikansk dramatik och kulturklimatet i Stockholm.

© 2025 Stockholms Fria