Enligt landets islamiska lagar har män rätt att ta fyra fruar och därtill ett obegränsat antal tillfälliga fruar. Tillfälliga äktenskap - för ett par timmar, månader eller år - kan enkelt ingås mellan två parter såvida kvinnan inte är gift sedan tidigare.
Äktenskapslagstiftingen åberopas framgångsrikt i försvaret av män som åtalas för äktenskapsbrott och hotas av stening. Äktenskapslagarna skyddar dock inte kvinnor, eftersom de inte har rätt till månggifte.
- Steningslagen drabbar kvinnor oftare och hårdare än män. Därför är det en lag som vi som feminister måste arbeta mot. På samma sätt måste vi arbeta mot polygami, avsaknaden av kvinnors rätt att ta ut skilsmässa, tvångsäktenskap, våld i hemmet och fattigdom. Allt detta bidrar till att skapa situationer som leder till att kvinnor stenas, säger Mahboubeh Abbasgholizadeh, som deltar i den kampanj som pågår sedan ett par månader tillbaka för att stoppa steningsstraffet.
Bakom kampanjen står en grupp advokater och kvinnorättsaktivister som har för avsikt att utmana det politiska och religiösa etablissemanget som stödjer de kvinnofientliga lagarna, och få dem att avskaffa steningsstraffet.
Iran gav ett muntligt löfte till EU att upphöra med stening för mer än ett decennium sedan och i december 2002 deklarerade Irans överdomare ett tillfälligt stopp för dödssteningar.
Domstolsväsendets talesman Mohammad Karimi Rad förnekade nyligen att steningar utförs och sade att sådana domar inte vunnit laga kraft på länge. Ögonvittnen har dock rapporterat om att Zahra Gholami i hemlighet stenades till döds i Teherans Evin-fängelse år 1999 och att en man och en kvinna stenades på en kyrkogård i staden Mashad i nordöstra Iran i maj i år.
Frågan om Irans steningsstraff har väckt stor uppmärksamhet globalt och fördömts av det internationella samfundet, vilket har gjort den känslig för den iranska regimen och till ett tabu för iransk media, menar en iransk journalist som IPS talat med.
- Journalister har upprepade gånger varnats för att rapportera om anti-steningskampanjen, så den har inte fått särskilt mycket uppmärksamhet, säger journalisten, som inte vill framträda med sitt namn.
Anti-steningskampanjen har istället använt sig av webbsidor och bloggar för att sprida sin information, men också internet censureras i Iran. Kampanjledarna har fått sin hemsida filtrerad av myndigheterna, men fortsätter sin kamp på ny webbadress.