I ett klassrum på Burgården har eleverna i klass BF3B samlats i en stor cirkel, precis som de gjort med jämna mellanrum under två års tid. Fast den här dagen är ändå annorlunda, för nu ska de utvärdera det intensiva projekt som sysselsatt dem under fyra terminer.
Bakom arbetsmetodiken och projektet står Teater Spiras konstnärlige ledare Jonas Fröberg och klass BF3B:s lärare Catharina Mattsson. De båda träffades vid ett seminarium om Stad och makt för ett par år sedan, och ett frö såddes till ett framtida samarbete i Catharinas klass. Både Jonas Fröberg och Catharina Mattsson betraktar sig själva som filantroper som brinner för unga människor.
Från början var tanken att projektet skulle utgå från stad/makt-temat, men den idén fick de snabbt lägga åt sidan när det visade sig att ungdomarna hade ett stort behov av att skriva om sig själva och sina liv.
– Jag gick förbehållslöst in i klassen utifrån skrivandet som metod. Under min tid som lärare på Kungälvs skrivarskola märkte jag att många ungdomar hindrades av det grammatiska, och att den kreativa processen låste sig för att de inte trodde att det de skulle berätta var tillräckligt intressant. Jag har därför försökt sänka den tröskeln och på så sätt förlösa skrivprocessen, förklarar Jonas Fröberg.

Metoden har han hämtat från sitt arbete hos Teater Spira, och rent praktiskt går den ut på att ta ungdomarna på fullt allvar och att lyssna på vad de har att säga även om det kan bli obekvämt. Som skådespelare är Jonas Fröberg van vid att bryta isar, och även i klassrummet har han strävat efter så mycket interaktion som möjligt.
Varje vecka fick ungdomarna i klass BF3B textböcker att skriva i anonymt. Därefter skrevs texterna rent av deras projektledare och eleverna fick läsa, kommentera och resonera kring varandras texter. Från början var det Jonas som stod för högläsningen, men efter en tid fick eleverna själva träna på att läsa inför publik. De ungdomar som inte ville läsa högt arbetade med annat inom projektet, såsom att ta bilder till antologin.
– En av fördelarna med att arbeta på det här sättet är att man även fångar upp de elever som kanske inte tror sig vara så duktiga och därför inte har bra betyg, säger Catharina Mattsson.
Hon hoppas att arbetsmetoden ska få större spridning i framtiden, och i antologin medföljer därför en handledning till andra lärare som vill testa hennes och Fröbergs arbetssätt.

Catharina Mattson framhåller att ett mycket viktigt led i projektet varit panelsamtalen, där klassen suttit i en ring och talat ut om allt möjligt; konflikter, personliga sorgeämnen, hemförhållanden, längtan och kärlek. Från början fanns det en hel del spänningar i klassen, och eleverna säger själva att deras klasskänsla successivt stärktes eftersom de tvingades prata öppet om motsättningarna.
– Det förekom en hel del ”snack bakom ryggen” bland ungdomarna i klass BF3B. Många samtal har gått ut på att lära dem att framföra kritik utan pajkastning. Metoden är ypperlig, men har krävt två vuxna i klassrummet, det har stundtals blivit mycket känslosamt. Det har varit en tuff process för eleverna, men ibland kan press vara utvecklande, säger Mattsson, som anser att samtliga elever avsevärt har höjt sig och mognat avsevärt under resans gång.

Hon får medhåll av eleverna själva, som i det utvärderande cirkelsamtalet berättar om sina erfarenheter från projektet. De verkar överens om att processen stärkt dem både som klass och som individer, även om det stundtals har varit ångestladdat och jobbigt att uppträda. Anders, en av de i klassen som läser sina egna texter, vittnar om att han vågar mer nu än tidigare.
– Då projektet började hade jag aldrig tidigare stått på en scen. Att jag fått den träningen kan nog hjälpa mig senare i livet, säger han.

Efter att länge ha arbetat i motvind upplever Jonas Fröberg och Catharina Mattsson nu hur projektet börjar väcka uppmärksamhet. Bland annat har skolledningen kontaktat dem och vill skriva om deras metod på sin hemsida, och snart är det äntligen dags för klassen att presentera sin antologi, Vad du inte vet om mig på Göteborgs Stadsmuseum. Uppträder gör även elever från Alströmergymnasiets Estetprogram i Alingsås, som ska framföra sju danser, samtliga koreograferade utifrån några av BF3B:s texter.
– Det är texter och dans som handlar om verkligheten och som berör, konstaterar Jonas Fröberg.
De senaste två åren har han träffat eleverna i klass BF3B vid 20 tillfällen, och utöver det har han och Catharina Mattson själva diskuterat den löpande utvecklingen. Nu är det dags för klassen att ta farväl av sitt projekt, men det går inte i graven utan övertas av en annan klass på Burgårdens Barn- och fritidsprogram. Avin, en av eleverna i klass BF3B, uttrycker sin glädje över att klassens projekt resulterat i en riktig bok, och uppmuntrar nästa klass att inte ge upp även om det stundtals kan komma att bli tufft.
– Slutresultatet kommer att bli jättebra, säger hon.