Rinkeby är en förort som i tysthet håller på att utarmas. Jag vet att detsamma gäller för många av våra förorter, men eftersom jag bor och har bott länge i just Rinkeby är det den förort som jag har kunnat följa dag för dag sedan alliansen tog makten i Stockholm.

Först vill jag teckna en bakgrund till de starka motsättningar som uppstått när ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson inte lyssnar på fackförbundet Kommunals nödrop mot besparingar, avfärdar alla de som protesterar som oseriösa ockupanter, för att istället lova bort den största marken i centrala Rinkeby till en moské.

Ett av alliansens första beslut var att slå ihop Rinkeby stadsdelsnämnd med Kista och riva förvaltningshuset i Rinkeby. I samband med det försvann 400 arbetsplatser, vilket var en katastrof för en liten stadsdel med ett litet men levande centrum. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan lades också ner varpå ännu fler arbetsplatser försvann. Det har i sin tur resulterat i att affärernas kundunderlag halverats och merparten står inför konkurs. Den ideologiska motiverade utförsäljningen av det kommunalt ägda centrat till det engelska företaget Boultbee har gjort krisen värre. Företaget missköter skötseln av gallerian och har chockhöjt hyrorna för affärerna som i princip redan håller på att gå i konkurs. Ställda inför rivningshotet ockuperade en stor grupp Rinkebybor det gamla förvaltningshuset och krävde ungdomsbostäder, arbetsplatser och träffpunkter för ungdomar där. Det var en viktig manifestation från många lokalbor, där de signalerade att stadsdelen håller på att gå under och krävde att de styrande politikerna gör någonting.

Fackförbundet Kommunal har också lämnat in ett upprop till den lokala stadsdelsnämnden där de kräver ett stopp för alla besparingar som drabbar områdets barn, unga och gamla. Stadsdelen har stora ungdomsproblem på grund av att det varken finns tillräckligt många fältassistenter eller träffpunkter för ungdomar. De kvinnoverksamheter dit alla kvinnor oavsett bakgrund var välkomna, har lagts ner på grund av kommunala besparingar och indragna bidrag.

Rinkeby dör och Joakim Larsson delar ut ballonger, pratar om Järvadialogen och gör utspel via DN debatt. Det är en populism som självklart upprör boende eftersom alliansen vägrar att ha en dialog om det som verkligen är viktigt för invånarna.

Varför just Islamiska förbundet och ingen annan av de fem, sex andra muslimska församlingarna fått rätten att bygga framgår inte av förslaget att ge en markanvisning för en stor moské för upp till 4 000 personer mitt i Rinkeby. Det framgår inte heller varför Islamiska förbundet, till skillnad från de övriga församlingarna, vägrar att samverka med andra om ett framtida moskébygge. Beslutet är ett mysterium för de boende i Rinkeby oavsett vilken religion de tillhör eller om de för den delen anser sig vara ateister. Eftersom merparten av muslimerna i Rinkeby tillhör andra församlingar än den grupp som blivit lovade en moské kommer moskén att vara för andra än för Rinkebyborna. De andra församlingarna är med rätta upprörda.

Det är fel att tro att muslimerna i Rinkeby, bara för att de har en annan tro än majoriteten i Sverige, är en homogen grupp som har exakt samma behov och intressen. Det sättet att klumpa ihop människor till en homogen massa är fel när man gör det för att göra kollektiva beskyllningar, men det är också fel när man gör det för att fiska röster i ett kommunval.

Återigen fattas beslut över huvudet på Rinkebyborna samtidigt som man försöker ge sken av att det pågår en Järvadialog. Brist på respekt för Rinkebyborna, brist på kunskap, politisk opportunism eller ointresse för vad som händer med en förort som Rinkeby – orsakerna kan vara många, men beslutet är likafullt olyckligt för stadsdelen och har skapat motsättningar mellan olika grupper. Rinkeby är i akut behov av arbetsplatser, ungdomsbostäder, idrottsplatser och träffpunkter för ungdomar och kvinnor. Framtida moskébyggen måste också ingå som en del av ett sådant framtidsprojekt.

Dialogen om var en moské ska byggas, hur stor den ska vara och om det eventuellt istället behövs flera mindre moskéer i Västerort ska föras av de som är berörda av frågan, Rinkebybor, Västerortsbor och alla de muslimska församlingarna som finns i våra stadsdelar. Den demokratiska processen får aldrig sättas på undantag; vare sig man river eller bygger.

Invånarna i Rinkeby förtjänar att behandlas på precis samma grunder som alla andra i Stockholm. Därför vill jag se en verklig dialog med de boende, en diskussion där alla får göra sig hörda och som leder till samförstånd mellan olika grupper och inte till motsättningar.