Påonsdagen anordnade Nätverket för tillgänglighet aktiviteten Fika för alla. De begav sig ut i Stockholms innerstad för att testa hur tillgängliga kaféerna egentligen är.

– Vi vill kolla den grundläggande nivån som att alla kan komma in på kaféet, gå på toaletten, äta allting om man kanske har någon allergi, om ledarhundar är tillåtna eller hur lätt det är att kommunicera om man till exempel har nedsatt hörsel, säger Mikael Ståhl, som är med i organisationen Unga synskadade, US.

I Nätverket för tillgänglighet ingår flera organisationer som förutom US också är bland annat Unga rörelsehindrade, Unga hörselskadade och Unga allergiker. Ungefär 13 personer hade dykt upp för att delta i granskningen vilka delades in i tre mindre grupper.

Mikael Ståhl och hans tre gruppmedlemmar begav sig ut på kaféjakt mitt i staden. Totalt tre kaféer testades, men resultatet blev ljummet.

– Det blev ett blandat resultat. När det gäller den fysiska tillgängligheten var det ganska bra men på ett av kaféerna gick det inte så bra att ta sig fram för en person som sitter i rullstol eller använder Permobil. Sedan fick vi inte ett bra bemötande på första stället vi var på heller och det är också viktigt, säger Mikael Ståhl.

Ett kafétillät inte heller ledarhundar och hade ett dåligt utbud för personer med till exempel laktos- eller nötallergi.

Mikael Ståhl har en uppfattning om att kaféer i allmänhet brukar vara ganska dåliga påtillgänglighetsanpassning och att de kan ha tänkt på vissa delar, som att skaffa en tillgänglighetsanpassad toalett, men ändå ha en trappa som går upp till den vilket gör det omöjligt för en person med rullstol eller Permobil att ta sig dit.

– Jag tror att det handlar om okunskap men att det också är en ekonomisk fråga. Men vi vill inte lägga det största ansvaret på näringsidkarna själva utan jag tror att det behövs incitament från samhället självt och att det finns lagar som säger att offentliga platser ska vara tillgängliga för alla.

Han tycker ocksåatt det är synd att frågan inte har lyfts upp till en större debatt bland politikerna och att det inte finns något parti som driver den.

– De kommer med många löften och frågor som de lyfter fram inför valet men när det gäller tillgängligheten så har politikerna stoppat huvudet i sanden. Och jag tycker att det är förvånande att det får gå så långt innan någonting görs. I både Norge och USA har man antagit en lag som gör otillgänglighet till en diskrimineringsgrund men i Sverige går det trögt med det.

Regeringen startade en utredning om det för flera år sedan vilken blev klar i vintras men som inte har gått ut på remiss eller blivit lagförslag än. Kafétestningen ska fungera som en upptakt till Marschen för tillgänglighet som hålls i hela landet i slutet av maj. Och syftet med marschen är just att kräva en lag som klassar otillgänglighet som diskrimineringsgrund.