Keren Cytter Av: Keren Cytter Var: Moderna

Den internationellt inflytelserika tyska koreografen Pina Bausch gick bort förra sommaren, och nu kan man i tyska tidningar läsa att hennes egna scen, Tanztheater Wuppertal, har ekonomiska problem och hotas av nedläggning. I Sverige framstår dock Pina Bausch som mer aktuell än kanske någonsin tidigare. För några veckor sedan var belgiska danskompaniet Les ballets C de la B på Dansens hus med Out of context – for Pina, en stark föreställning tillägnad Bausch. Och just nu visar Judiska teatern Coffee with Pina, en dokumentär om Pina Bausch av den israeliska konstnären Lee Yanor.

I teaterns premiärpublik syns svenska kollegor till Bausch, som Ana Laguna och Mats Ek, och snabbt inser man att detta inte är vilken dokumentär som helst. Bausch framträder som en integritetsstark konstnär som ställt hårda krav för att släppa in någon bakom scenen, och in i sin arbetsprocess. Lee Yanor, som själv har en bakgrund som dansare, berättar att projektet började med att hon visade en serie fotografier på temat dans på Centre Pompidou i Paris. Bausch fick tips om bilderna och uppskattade konstnärens sätt att närma sig ämnet.

Coffee with Pina är en poetisk berättelse, konstruerad kring tre nedslag i tid och rum – utifrån tre koreografier av Bausch, samt genom motsatser som vatten/eld och förberedelse/föreställning. Särskilt kontrasten mellan de laddade dansföreställningarna och de stillsamma samtalen skapar en dynamik som lyfter filmen bortom det gängse konstnärsporträttet.

Mitt i filmen finns en fantastisk bild som etsar sig fast i mitt minne. Pina Bausch arbetar framför en spegel och lyfter plötsligt blicken, ser genom spegeln rakt mot kameran. För första gången medger hon att hon är betraktad, men samtidigt liksom betraktar och bekräftar hon oss i publiken.

Dokumentären visas i samband med Lee Yanors utställning Small Songs på Judiska teatern tillsammans med de två videoinstallationerna Cloud 9 och Small Songs. Direkt efter den närmast självlysande karismatiska uppenbarelse som porträttet av Bausch erbjuder kommer dock varken Cloud 9 eller Small Songs riktigt till sin rätt, även om de snyggt sys ihop till en helhet av ett par starka bilder som smyger sig in i både dokumentären och konstverken. Gemensamt för alla Yanors verk är en befriande ogarderad pretention, en känsla av innerlighet. Jag lämnar Judiska teatern med en känsla av att ha varit med om något som faktiskt är på riktigt.

På Moderna museet visas samtidigt en separatutställning med Keren Cytter, en israelisk konstnär bosatt i Berlin som också intresserar sig för ljud, rörelse och tid, och som drivit ett eget danskompani – men på ett djupare plan är skillnaderna mellan Yanor och Cytter större än likheterna. På Moderna museet är innerligheten utbytt mot ett alltigenom distanserat anslag. Verken framstår som en metalek där bilderna gestaltar tecken för andra tecken – blod är vin och vin är blod.

På Modernas hemsida finns ett citat av Cytter: ”Jag studerade konst för att jag ville åka till New York och diska”, och i ett samtal med utställningens curator Magnus af Petersens viftar konstnären bort påståendet att hon gör sin egen musik. Nej, nej, hon utgår från färdiga loopar som ligger med i Apples program Garageband och lägger på lite ljud, det låter alltid bra, förklarar Cytter anspråkslöst.

Cytters videoverk bygger på dubbleringar, fördröjningar och små förskjutningar. Den franske semiotikern Roland Barthes har lärt oss att tecknets (bildens såväl som ordets) betydelse inte uppstår i likheten utan i skillnaden. Det är en lärdom som Cytter skickligt och medvetet utnyttjar i verk som Repulsion och Dreamtalk – den sistnämnda bygger på realitysåpans struktur och den massmediala konsumentens speglingar i deltagarnas liv.

För att spinna vidare på Barthes – ordlistan pekar ut en fin men viktig skillnad mellan de båda nästan synonyma orden kvalité och kvalitet, där kvalité handlar om beskaffenhet och sort i en neutral betydelse, medan kvalitet förutom denna betydelse också har ett mer värderande drag, en skillnad som bland annat yttrar sig i ord som kvalitetskultur. Alla material har en kvalité men de kan vara av god eller dålig kvalitet. Och det är förstås inte en skillnad i kvalitet utan i kvalité mellan innerlig pretention och distanserad anspråkslöshet.

Och ändå, Cytters skicklighet till trots – betraktade dagen efter Lee Yanor framstår det distanserade förhållningssättet i Keren Cytters verk också som aningen lättviktigt. Fast då kvarstår förstås den viktiga frågan om tecknens disposition – vilket hade intrycket varit om besöken skett i omvänd ordning? b

Coffee with Pina visas på Judiska teatern till den 28 maj, Lee Yanors utställning fortsätter till den 6 juni. Keren Cytter visas på Moderna museet till 15 augusti.

Ett femtiotal tyska teatrar har undertecknat en appell med uppmaning till solidaritet med Tanztheater Wuppertal.