– Det kanske är sista året, vi får ser vad som händer, säger Elin Lundgren, konstnärlig ledare för Lilith Performance Studio.

Hon förklarar att Stiftelsen framtidens kultur tidigare gång på gång har räddat verksamheten, men att det saknas pengar inför nästa år när nu stiftelsen lagts ned.

Fast annars är produktionsteamet bakom Lilith Performance Studio just nu fast beslutna att fira. Fira tre år som performancestudio, fira 22 stora produktioner och fira en ny katalog som precis kommit från tryckeriet.

I en av katalogens inledande texter beskriver konstkritikern Dan Jönsson hur han en tidig morgon i februari 2008 sitter på en buss tillsammans med ett tjugotal andra entusiaster på väg ut ur Malmö för att ta del av ett performanceverk av Jannicke Låker som utspelade sig på en leråker. En annan skribent skriver om en resa till en okänd plats ute i skogen för att möta vampyrer och zombies i Jillian Mcdonalds verk Undead in the Night. Och teaterkritikern Theresa Benér nämner den kinesiska konstären Yingmei Duans performance från 2008, där konstnären konstruerade ett landskap av sopor där hon gick runt naken och sökte kontakt med besökarna.

Det blir när jag läser katalogens texter tydligt att alla har sina egna personliga upplevelser av de världar som skapas på Lilith Performance Studio. Deras team består av de konstnärliga ledarna Elin Lundgren och Petter Pettersson, producenten Jonna Ölund och inbjudna konstnärer från världens alla hörn.  

– I medierna framstår det ibland som om vi är en gästspelsscen, men så är det inte alls. Men man börjar förstå lite mer hur vi jobbar, säger Elin Lundgren.

Sedan starten 2007 har Lilith Performance Studio, som kallar sig världens enda renodlade performancestudio, bjudit in olika bildkonstnärer att skapa performanceverk. Konstnären kommer till studion, bor där i allt ifrån tolv dagar till sex veckor, får en produktionsbudget och utvecklar ett verk i samarbete med konstnärliga ledare och producent.

– Vi lägger oss i den konstnärliga processen, förklarar Elin Lundgren.

– Det måste finnas ett driv och en energi hos konstnären, det måste belysa något. Jag klarar inte av konst som inte har något att säga.

I konstvärlden har performance status som en sorts aperitif, en liten krydda vid vernissager och biennalöppningar. Attityden håller på att förändras, men det går långsamt.

– De stora scenerna vill ha performance men det finns inga pengar för det. Det händer ofta att vi får samtal av typen ”Hej, vi har hört att det gått bra för er och vi ska göra en liten festival. Kan inte ni komma hit nästa vecka och göra den här jättestora kyrkan (den amerikanska konstnären Genevieve Bellevues performance The Church of GorgeousTaps and the Reality Show. Reds. anm) som ni gjorde?” Det är ofta den typen av förfrågningar vi får. Performance är hippt, men ingen förstår att det kan vara en krävande produktion. Performance har fått ett större utrymme, men i många fall handlar det om att performance ska vara en extra krydda, säger Elin Lundgren.

– Jag tror att vi inspirerat konstnärer till att ställa mer krav.

Men just nu är det ovisst om området kring Bragegatan 15 kommer att fortsätta vara en viktig samlingspunkt i Malmö för konst. Det återstår att se om Malmö kommer att fortsätta ha en internationell arena för performancekonsten. Och Elin Lundgren, Petter Pettersson och Jonna Ölund vet ännu inte om de kommer få fortsätta att göra det de vill.

– Framtiden är att forska vidare. Vi vill inte göra småskaliga performance, det finns redan på flera håll. Vi vill göra de stora unika verken, och vara ett rum för scenkonsten där man inte vet hur scenkonsten ser ut. Förstår du?

Ja, alltså på Lilith Performance Studio kan du inte förvänta dig att få sitta på en stol i en halvtimme och bli serverad en föreställning. Lilith ställer krav på besökaren; kanske måste du gå in i ett rum, sätta dig på en buss eller komma nära en konstnär.  

Inför nästa år saknar Lilith Performance Studio drygt 600 000 kronor i sin budget som i år ligger på totalt två miljoner, enligt Petter Pettersson. Pengar som tidigare har kommit från Stiftelsen framtidens kultur.

– Vi kommer att vara tvungna att göra något annat om inte Kulturrådet, Malmö kulturstöd och Region Skåne höjer sina stöd, säger Petter Pettersson.

– Det här har varit en fantastisk möjlighet att bedriva en forskningsverksamhet, och politikerna tycker att det vi gör är fantastiskt. Frågan är om de är beredda att satsa på kultur som inte vänder sig till den breda massan.