Med anledning av den omröstning som ska hållas i Riksdagen den 17 juni om att upphäva avvecklingslagen och istället ersätta den med utrymme för nystart av svenska kärnreaktorer, reste två riksdagsledamöter och fyra representanter från Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen, FMKK, till Östhammars kommun och kärnkraftverken i Forsmark på studiebesök i torsdags.

Riksdagsledamoten Solweig Ternström (C) var en av de drygt halvdussin motiverade besökare som var på plats vid den första programpunkten, förlagd till i Vuxenskolans lokaler i Östhammar.

– Jag kommer att trycka på nej-knappen den 17 juni. Kärnkraften innebär enorma säkerhetsrisker, strålning och radioaktivitet. Det är en livshotande energi vi har skapat som ligger nära kärnvapen. Och så problemen med avfallet som inte är lösta, säger hon

Gruppen i övrigt bestod bland annat av riksdagskandidat Lotta Hedström (MP) och projektkoordinator för SERO, Göran Bryntse, som delar ordförandeskapet för FMKK, My Leffler, FMKK, riksdagsledamot Jan Lindholm (MP), fusionsforskaren Thomas Elevant, numera pensionerad från Kungliga tekniska högskolan. Gemensamt för de församlade är att de vill lära sig mer om kärnkraft och den nuvarande lösningen för slutförvar.

– Jag tror inte på tidsaspekten för slutförvaret. Jag har stor familj med många barn och barnbarn och som jag gärna ser även barnbarnsbarn och då kan avfallsfrågan bli ett problem, kommenterar Tomas Elevant sin närvaro under presentationsrundan.

Vuxenskolans lokaler byts mot värdshus och sedan informationsbyggnaden vid kärnkraftverken i Forsmark.

En hel del initierade frågor ställdes under presentationen som hölls av en informatör och MKB-specialist från svensk Kärnbränslehantering AB. Dock uppmanades sällskapet ganska snart att bryta upp för nästa programpunkt och som Centerpartisten Bertil Alm, som bland annat delar sin tid mellan styrelseuppdragen som ledamot i den lokala säkerhetsnämnden och som ordförande för miljökonsekvensgruppen i slutförvarsprojektet, Östhammars kommun, sammanfattar det:

– Vi kommer ju aldrig fram till ett läge där vi diskuterar de viktiga frågorna.

Kanske har det delvis att göra med att tidsutrymmet sällan finns och att industrins informationsstunder oavsett publikens förkunskaper tenderar att läggas på en ganska trivial nivå.