Neskärningspolitiken i Europa ifrågasätts av allt fler. För en vecka sedan anslöt sig ingen mindre än finansmiljardären George Soros till kritikerna. I en kommentar i Financial Times den 24 juni skriver han att politiken ”står i direkt motsättning till lärdomarna från den Stora Depressionen på 30-talet, och riskerar att knuffa in Europa i en lång period av stagnering eller värre. Det skulle generera missnöje och social oro. I värsta fall kan EU paralyseras eller slitas sönder av växande främlingsfientlighet och nationalistisk extremism”.

När de politiska makthavarna i världens 20 största ekonomier möttes i Toronto i Kanada i helgen var det dock inte mycket som tydde på att de hörsammat Soros och andras varningar. Samtidigt som man inte kunde enas om en global bankskatt för att finansiera räddningspaket under framtida finanskriser kom man överens om att minska sina budgetunderskott med hälften redan till år 2013 – ett krav som framförallt drevs av Kanada, Storbritannien och Tyskland.

Kravet är inte bindande på grund av motstånd från bland annat USA, som fruktar att en snabb åtstramning i stora ekonomier ska återhämtningen efter finanskrisen. Men för de europeiska regeringar som nu genomför historiska nedskärningar är det av stor betydelse att man kan visa upp en internationell enighet kring politiken. Det gäller inte minst Storbritannien, vars regering i förra veckan lade fram det största sparpaketet sedan andra världskriget – inklusive ett minskat bostadsbidrag som kan driva tiotusentals familjer från deras hem.

Medan politikerna förhandlade på G20-mötet marscherade uppemot tiotusen personer i hällregnet utanför under parollen ”Folken först”. Bakom demonstrationen stod bland annat Canadian Labour Congress, CLC, och Ontario Federation of Labour, OFL, som protesterade emot att miljarder spenderats för att rädda bankerna under finanskrisen medan vanliga medborgare får betala notan.

– Det var inte världens arbetare eller Kanadas arbetare som orsakade den här finanskrisen. Vi vill inte se en överföring av rikedom från den offentliga sektorn till den privata finansiella sektorn. Låt finanssektorn, den privata sektorn, betala för den kris de orsakat, sade OFL-ordföranden Sid Ryan i sitt tal under demonstrantionen enligt Daily Commercial News.

När den fredliga marschen stoppades fyra kvarter från toppmötesarenan valde många av deltagarna att vända om. Men ett par tusen stannade kvar och insisterade på sin rätt att fortsätta demonstrationen. Senare bröt kravaller ut när maskerade personer krossade skyltfönster och satte eld på fyra polisbilar medan polisen svarade med tårgas och batonger.

Fler än 7000 poliser hade kommenderats ut för att upprätthålla ordningen under toppmötet. Totalt arresterades minst 560 personer under helgen, varav några greps redan på fredagen i ”förebyggande syfte”.

Kritik har också riktats mot överdrivet våld från polisens sida. En av de som drabbades var den kanadensiska journalisten Stefan Christoff, som uppger att han slogs flera gånger med batong av en kravallpolis, skriver The Guardian.

Toronto Community Mombilization, ett nätverk av lokala organisationer som deltog i manifestationerna runt G20-mötet, kritiserade den påkostade polisinsatsen i ett pressmeddelande på söndagen. Den miljard dollar som säkerhetsinsatsen kostade har inte använts för att skydda medborgarna, skriver de, utan för repression ”mot de som arbetar för att göra den här staden och planeten till en rättvisare och mer human plats.”